- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 10. Kring sekelskiftet /
364

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tiden ombord angives åter med glas, d. v. s. vid varje vakttorns början
— eller om man så vill — vid dess slut slås i skeppsklockan 8 slag i grupper
om två tätt på varandra följande slag eller glas. Sådana slås sedan för
varje i samma vakttorn tilländagången halv timme, vadan alltså halvtimmar
markeras med udda och heltimmar med jämnt antal glas. Kl. 1,30 vare sig
det är dag eller natt slås alltså ett glas, kl. 2 två, kl. 2,30 tre glas o. s. v.
Mer än åtta glas slås alltså aldrig.

Intill seklets mitt åtminstone slogos särskilda »glas», när supen
utspisades strax före middagsmålet kl. 12. Då slogos nämligen snabba dallrande
slag med klockkläppen, då båtsmansfötterna säkert skyndade till i samma
takt. Eljest lockade maten nog icke till någon särskild brådska. Alltsedan
1760 såg matsedeln ut på det här viset: frukost korngrynsgröt och till
middag och kväll ärter med antingen salt kött, fläsk eller torkad stockfisk.
Bröd bestods naturligtvis och även någon sorts dricka, när sådan fanns.
Denna enkla matordning användes ända till 1833, då den ersattes med en
annan lika tarvlig. Vad drycker angå, så började vinet införas vid
sjukdomsfall, men vann icke mycken uppskattning. På 1830-talet anmodades
därför läkarna att söka övertyga sjöfolket om, att vinransonen ingalunda
var någon straffdryck, som det inbillade sig, utan tvärtom för att påskynda
tillfrisknandet. Annars var det förstås blott brännvinet, som en
självmedveten sjöman kunde sätta värde på, nota bene om det höll sina 64 %. —
Eljest var det rena »silket». Det bör kanske här nämnas, att det denna tid
var »lag på», att tömda spritfat skulle sköljas med saltvatten till
förekommande av sjömansfester på sköljvattnet!

Vårt skepp styr emellertid sin spårlösa bana mot det fjärran målet.
Livet går sin gilla gång ombord. Vid ratten står rorsmannen och lirkar
med spakarna, och skepparen lunkar från den ena sidan till den andra,
lutar sig någon gång över kompassen för att se, hur rorsmannen ligger an,
och kastar då och då en granskande blick utåt synranden eller till väders,
där seglen stå spända av en dragande vind. Vakten åter har fullt upp att
göra. Gamla segel lagas och nya sys, tågvirke splitsas, klädes eller skäres
i o. s. v. Och på det sättet går dag efter dag, vecka ut och vecka in.
Sysslolöshet tåldes illa av skepparna. Många av dem hade t. o. m. den ovanan,
att hålla folket i alldeles onödigt arbete. I sådana skutor var stämningen
usel, och ofta utspelades rätt otrevliga händelser. Redan före seklets mitt
uppkom emellertid en reaktion bland skepparna själva mot dylik sed. »Att
tvinga besättningen till att träget utföra onödiga arbeten», lät det, »bereder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:04:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/10/0440.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free