- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 10. Kring sekelskiftet /
380

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bara innehavare var han, som vägrade att
gå med på någon förkortning av namnet,
enär, enligt hans förmening, det nog ej
skulle bli brådare, än att kompanichefen skulle
»hinna sia Apelqvist».

Sistnämnda historia fäster
uppmärksamheten på den idyll, som onekligen präglade
livet på lägerplatserna under fredens
århundrade, 1800-talet. övningarna voro
stereotypa och upprepades väl också på sina
håll år efter år enligt en ritual, som nog
hade rätt litet med fältmässigheten att göra.
Betecknande är det svar, en soldat gav sin
kompanichef, då denne ställde den vanliga frågan om var fienden befann sig:
»På samma ställe som i fjol, kapten!» Undertecknad minns från sitt
volon-tärår en gammal soldat, som skulle lära rekryterna tjänsten vid fältvakt. Utan
att stappla rabblade han upp den gamla läxan, som kallades »postens
instruktion», men när han kommit så långt, att han skulle angiva nordriktningen,
pekade han åt söder i stället för åt norr. Uppmärksamgjord därpå av någon
besvärlig herrbeväring, svarade han ungefär: »Ja, det må vara hänt för den
här gången, att norr är däråt, men annars brukar det alltid vara häråt».
Saken var den, att den unge officer, som stod för övningen, hade vänt
fältvakten åt motsatt håll mot vad brukligt var.

Trots de många brister, som vidlådde den indelta armén under dess
sista århundrade, måste det emellertid sägas om den indelte soldaten, att
han tålde att skrattas åt men än mera att hedras. Det låg över soldatens
person en trovärdighet och en gammaldags plikttrohet, som voro
föredömliga för alla tider. Härtill kom en kärlek till regementet, som var av det

»Försynen delar vist; om de der
bönderna hade våra uniformer
skulle de blifva galna af högfärd.»
— Litografi av C. L. H. Thulslrup
1873.

PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Den indelte soldaten, halvt bonde halvt militär, hade
till största delen sitt uppehälle av soldattorpet, vars jord och åbgggnader ägdes av roten,
som också ägde att underhålla byggnaderna. För att konstatera eventuella brister och
avhjälpa dessa hölls då och då torpbesiktning, i vilken kompanichefen deltog som
representant för krigsmakten, rotebonden, d. v. s. bonden på den största till roten hörande gården,
samt soldaten själv. Det är en sådan händelse, konstnären här framställt. Rotebonden
tycker kanske, att de begärda reparationerna bliva alltför betungande för roten, men
kaptenen står på soldatens bästa och efter några jämkningar kommer man överens, och
soldatfamiljen får sitt torp försatt i beboeligt skick. — Färglitografi av V. L. E. Sparre i
»Scener ur indelta soldatens lif tecknade af V. L. E. Sparre, text af G. Nyblaeus» (1866).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:04:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/10/0462.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free