- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 10. Kring sekelskiftet /
397

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

av Vegamännens frikostighet delades emellertid ut så mycket tobak till de
nyförvärvade vännerna, att förrådet började tryta, något som kunde bli
farligt med tanke på en eventuell övervintring i dessa farvatten. För att
ge vägledning för efterforskningar, om någon olycka skulle drabba
expeditionen, delades också ut silvermynt med kung Oskars bild. Men av
tschuktscherna värdesattes en tjugofemrubelsedel mindre än omslagspapper
kring tvålar. Under den fortsatta färden nåddes så småningom Wrangells
land, där den ryske amiralen F. von Wrangell 1822 studerat boplatserna
efter ett enligt sägnen av tschuktscherna fördrivet folk »onkilon». Dessa
boplatser trodde sig Nordenskiöld också ha återfunnit. Här iakttog
Nordenskiöld ävenledes, att tschuktscherna levde i fullkomlig anarki utan något
överhuvud och ändå i stor enighet. Kvinnorna voro männens jämlikar, ett
sällsynt förhållande bland naturfolken, och många gånger måste
byteshandeln t. o. m. gå »kjortelvägen», då Vegamännen med extra gåvor måste
muta tschuktscherfruarna, för att dessa skulle tillåta sina män att driva
byteshandel med främlingarna.

Snart fingo dock polarfararna allvarligare saker att tänka på. Under
senare delen av september månad kunde fartyget nämligen endast långsamt
och försiktigt förflyttas mellan isblocken, men ändå hoppades man slippa
övervintra, då valfångare ibland stannade i dessa farvatten ända till
mitten av oktober. Redan vid september månads slut stod det dock klart för
expeditionsmedlemmarna, att de måste bereda sig på att endast ett tiotal
mil från målet, Beringssund, möta en hel lång polarvinter. Endast ett
mils-brett isband avstängde »Vega» från öppet vatten, och ivrigt väntade man
på sydliga vindar, som kunde spränga detta och öppna vägen mot målet.
Förhoppningarna slogo dock fel, och i stället måste fartyget klädas i en
snöskrud för att liksom en eskimåhydda bevara värmen åt de inneboende.
Det infrusna fartyget utsattes dock ständigt för risken att krossas av
is-skruvningen, och visserligen hade besättningen över isen kunnat taga sig
i land, men på grund av tschuktschernas ringa förråd av livsmedel hade
Vegamännen där, enligt Nordenskiölds uppfattning, omkommit av svält.
För alla eventualiteters skull fördes dock i land ett förråd av livsmedel
och ammunition, vilket tschuktscherna ej rörde, trots att det var
fullständigt obevakat och att tschuktscherna ständigt färdades där förbi och att
stor matbrist tidvis rådde bland dem.

Den långa polarvintern — även de mörka nätterna, då fartyget ej syntes,
förrän man kom i dess omedelbara närhet — voro Vegamännen i livlig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:04:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/10/0485.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free