Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan måste hafva fred; — att Ryssland skulle
troligtvis kvarken godvilligt antaga ej heller med
vapen-magt kunna tvingas alt antaga icke ens de fcr Sverge
minst fördelaktiga fredsvillkor, som riksdagen 1741
föreskrifvit ; — ytterligare, alt icke regeringen, utan
endast riksens ständer hade magt att nedsätta samma
villkor; — och att alltså riksdag måste sammankallas,
och att delta borde ske ju förr desto häldre, ty med
hvarje dag och hvarje framsteg växte ryssarnas
anspråk. Lagerberg och Wrangel instämde, likaså
flertalet. Men GyllenLorgarne och Cederström afrådde
och iyckades få saken uppskjuten, tills man hunnit
inhemta närmare underrättelser om härens och
försvarsverkets tillstånd. Dessa erhöllos och voro af oroande
beskaffenhet. Folk behöfdes till förstärkande af finska
hären och till skydd för svenska kusterna; men den
stora folkbristen lät allestädes känna sig. Penningar
behöfdes till så väl sold som utrustning; men
penninge-bristen var lika stor, och banken tiii och med under
Fredrik Gyllenborgs ledning vägrade gilva något
ytterligare lån. Akerhielm, Löwen, Fhrenpreus och flere
andra rådsherrar yrkade ock fortfarande på
ständernas snara hopkallande. Med enträgen begäran om
samma sak vände sig äfven många andra till
Gyllenborg personligen ; ty man visste, att det var han, som
stod i spetsen för motståndet. Hans belägenhet var
ock mycket oroande. Han fruktade icke blott Mössorna
utan äfven sitt eget parti; nämligen att detta,
miss-nöjdt med hans svaghet och olycka, skulle
åier-kalla och i spetsen för regeringen insätta Tessin ;
hvarföre ock Gyllenborg tidtals ämnade skydda sig
genom en slags försoning med konungen och med
Mössorna. Men knappt blef denna hans tanke, hans
möjliga afsigt anad, förrän han uck mottaga namnlösa
bref, hvilka t. o. m. hotade med döden, i händelse
han tillät sig någon dylik omkastning. I sitt
vankelmod liknades han vid en person, som, syftande än
på den ena än på den andra stolen, slutligen satte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
