Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till Biskoparne öfverlåtna kronobesitlningar och öfriga konungsliga
rättigheter. Det berodde af Konungarne, att förvägra den af
domkapitlet valde de embelet åtföljande förlåningar och verldsliga
friheter, och de hade derigenom i sin makt, att icke låta en för
dem misshaglig person eller en sådan, lill hvilken de icke ville
anförtro etl sä vigtigt embete, komma i besittning af biskopsdömet.
Denna åfven i Calixtiska fördraget dem roedgifna rättighet fasthöllo
Konungarne stadigt såsom enda medlet lill utöfvande af någon
landsherrlig makt och uppsigt öfver kyrkans myndiga fäder. Så
förblef det i Frankrike,- England, Tyskland hela medeltiden
igenom sed och lag, alt vid hvarje ledighet af ett biskopsdöme
iu-tet nytt val till återbesättande deraf fick ske, innan försl
Konungens tillåtelse dertill blifvit inherotad, och sedan måste den valde
före invigelsen i sitt embete hos Konungen söka 6tadfästelse af
valet saml svärja tro- och huldhetsed, för att komma i besittning
af de till kyrkao öfverlålna gods och i ulöfoing af de dermed
åtföljande rättigheter. Af Konungarne var kyrkan äfven i de nordiska
rikena ej blott begåfvaä med gods, utan åfven förlänad med
vä-sendlliga fri- och rättigheter, synnerligen genom frikallelsen för
hennes jordbesillningar från de till Konungen utgående laga utskylder och
genom den lill henne öfverlålna rättighet, att inom sitt område
uppbära de sakören, som eljest borde tillfalla Konungen; men
dessa konungsliga rättigheter, såga våra Landskapslagar, egde ingen
Konung bort förläna för längre tid än under sin regering, till följd
hvaraf de såsom konungslig rått kunde af efterträdaren
återkallas. Af samma grund var det åfven, Konnng Håkan i Norrige
vägrade att bekråfia de af Konung Magnus Erlingsson kyrkan
tillerkända rättigheter, emedan ingen Konung var berättigad att bort*
gifva sådana längre ån för sin regeringstid. Vid alla statens och
kyrkans ömsesidiga förhållanden förblef den grundsats
fortbe-stående, att alla till kyrkan öfverlåtna rättigheter, ehuru de, en
gång gifna, icke gerna kunde åter fråntagas stiftelserna, dock måste af
hvarje Konung å nyo bekräftas, och den omhugsamhet, hvarmed
vi finna Svenska kyrkans Biskopar skynda, all af hvarje på
thronen uppstigande Konung erhålla ny bekräftelse derå, visar, hurn
de ansågo de kyrkan förläuade friheter beroende af Konungens
välbehag och nåd.
318. Aret efter det ryktbara Skeninge mötet rustades
det till ett härtåg mot Finland. Sedan Erik den Heliges härfärd till
detta land hade Christendomen derstädes haft hård kamp och
hårda strider att bestå, derföre åfven dess framträngande gick med
långsamma steg. Kustlandet af det egentliga Finland och
troligen likaså del af Nyland, hvilket till våsendtligaste delen varit
intaget och bosatt af Svenska nybyggare (hvaraf det äfven
erhållit sitt namn såsom ett för dem nytt eller af dem
nynpp-odladt land), utgjorde ännu länge Finska kyrkans egentliga om*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
