Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mäster Lars, hade han behandlat med lamhet, men när
”fåre-”saker för handen voro, af hvilka han kunde klippa ullen,
”dem ville han alla beställa.” Han hade ”alltid pockat med
”Konungen, gifvandes före, det han med sin evangeliska hop
”vore så stark som Konungen, och hvar han icke af Konungen
”blefve beskyddad och beskärmad, ville han sig väl sjelf
förevara, dragande ock alla Rudsskrifvarne till sig och andra flere.”
Den tid, då Konungen på skickligt folk stor brist hade, och
utan att kunna förlita sig till någon, öfverallt var omgifven af
förräderi, ”likasom en uppjagad hjort, hvilken af hundarne på
”alla sidor beängslad är, de der drifva honom alltid fram,”
måste han, på det Lars icke skulle åstadkomma ännu större
förräderi, ”hålla sin vedermöda inom sig som en qvarnsten på
”sitt hjerta och se genom fingren med honom, som ständigt
”traktade efter Konungens förderf.” Han hade ”med sin
arg-”listiga persvasion fört Konungen in i den Gottländska fejden, på
”det att Konungen ifrån all sin kongliga välfärd skulle bringad
”blifva.” Och under Konungens frånvaro i Småland hade han
och Mäster Olof (Olaus Petri) företagit att ”storma altare,
"kyrkor och kloster, hvarigenom de hårdt när åstadkommit
”uppror,” hvarutom de sedermera, i förening med Slottsfogden
i Stockholm Peter Hård med flera, ytterligare röfvat kyrkor
och kloster, brutit ned altaren under förevändning att afskaffa
mässan, och icke heller gjort reda för den skatt, som de skulle
uppbära. När Konungens kamrerare Olof Rröms svikligen
handlade med Konungens kammargods, hade Lars frågat Konungen
i ögonen, ”hvad Hans Maj:st då ville med så många penningar;
”gode vänner voro bättre och Hans Nåde nyttigare än
penningar.” Ehuru Lars och Olaus, som lång tid förut genom
hemliga skriftermål utrönt det ”ohörda och förtviflade
erke-”förräderi med alla de praktiker och förbetänkta anslag, som
”(i Stockholm år 1536) förehades mot Konungens lif och
”rikets väl,” och ännu då de förmärkte, att ”Konungen till sin
”kongliga person hårdt när på fleischbenken (slagtarbanken)
”uppoffrad var,” hade de likväl hållit sådant ”veterligen inne
”med sig,” haft dagligt umgänge med förrädarne och icke i
tid varnat, till dess ”Gud i himmeleq af sin synnerliga nåd,
”kraft och barmhertighet sådant oerhördt mord och erkeförräderi,
”hvilkens like näppligen uti någon historia finnas kunde,
detsamma för Konungen uppenbara låtit, och det sålunda blef
”hållet tillbaka och afstäldt.” Dertill med hade Lars och Olof sökt
”subtiligen pervadera” Konungen, alt från tillbörligt straff
förskona de tillfångatagne och lagförda lands- och blodsförrädarne.”
Serskilt tillvitades Olaus Petri, att i detta afseende hafva
författat ett rådslag, deruti han, under åberopande af den Heliga
Skrift, förvändt dess mening. Vidare lades honom till last,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
