Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 7 och 8 - Ångström, Knut, Nyare studier öfver det ultraröda spektrum - 2. Äldre undersökningar öfver det ultraröda spektrum - 3. Langleys undersökningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
Dessa två metoder dela således den olägenheten med den, på det
direkta seendet beroende, att blott vara användbara inom ett temligen
begränsadt område af spektrum. De äro vidare blott egnade att gifva
qvalitativa resultat, och lika litet som ögat förmår direkt anställa en
jämförelse mellan ljusstyrkan inom olika spektralområden, lika litet kan
en sådan jämförelse ske, med de två nu nämnda metodernas tillhjälp.
Först genom den termiska metoden, som består i uppmätning af det
strålande värmets styrka, är detta möjligt. Är nämligen strålning en
vibrationsrörelse, och vi omsätta energien i denna rörelse till värme,
så utgör på gruiid af lagen för värmets och arbetets eqvivalens den
genom strålningen alstrade värmemängden just ett mått på
vibrationsrörelsens energi. JEn sådan omsättning af strålning till värme eger rum,
då strålen absorberas af en sotad yta. Sot absorberar ytterst starkt och
återkastar som diffust värme blott en obetydlig del af det infallande
värmet, och detta ungefär lika för skilda våglängder. Häri ega vi
sålunda en verklig metod för ett jämförande studium af olika värmesorter.
Ty värr är denna metod, ehuru af generel användning, utan tvifvel
den minst känsliga. Lamansky, Dräper m. fl. använde den
termoelektriska stapeln i förening med en känslig galvanometer, men för att få
galvanometerns utslag i de värmesvagare delarne af spektrum tillräckligt
stora, måste spektroskopets springöppning göras bred, hvarvid spektrum
förlorar i skärpa. Den värmeuppfångande ytan upptager dessutom en
ganska stor del af spektrum, hvarför läget af finare linier undgår
iakttagarens uppmärksamhet.
3. Langleys undersökningar.
År 1881 gjordes emellertid ett nytt och betydande framsteg i studiet
af strålande värme. Amerikanaren, Prof. Langley, konstruerade då ett
instrument, som han gaf namn »bolometer», hvilket grundade sig på
uppmätning af den förändring i elektriska ledningsförmågan, som
uppkommer i en metalltråd, då den utsättes för en värmestrålning med
deraf följande uppvärmning*). Principen för instrumentet var ej ny;
den framstäldes först af A. F. Svanberg i ett arbete »om en galvanisk
differentialtermometer»**). Langley lyckades emellertid genom att
till-lämpa samma princip åstadkomma ett instrument, som betydligt i
känslighet öfverträffade äldre termostaplar, på samma gång som den
värmeabsorberande ytan kunde göras ytterst smal.
Bland de första arbeten, som Langley företog sig med detta
instrument, var bestämningen af förhållandet mellan brytningsindex och
våglängderna för bergsalt i det ultraröda spektrum. Med tillhjälp af de
beundransvärda gitter, som Prof. Rowland lyckats framställa, kunde
Langley direkt bestämma brytningsindex för bergsalt till och med
en våglängd = 5,3***). Genom extrapolering af den kurva, som
uttrycker förhållandet mellan våglängd och brytningsindex — hvilken
kurva för öfrigt för större våglängder mer och mer närmar sig en rät
linie — anser sig Langley approximativt kunna uppskatta våglängder
*) Langley. Americ. Journ. of Science a. Arts 21,187, 1881 m. fl. ställen.
**) A. F. Svanberg. K. Vet. Akad. Handl. 1850.
***) Langley. Phil. Mag. 22,149, 1886.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
