Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
Färgämnens fixering på spinnmaterial.
Föredrag i Kemistsamfundet af E. Bromée.
De spinnmaterial, hvilka här komma i betraktande, äro sådana, som
utgöra råmaterial för och hufvudbeståndsdelen af beklädnadsartiklar,
hvarunder äfven innefattas möbeltyger, gardiner, mattor o. d. Andra
material, hvilka kunna blifva föremål för spånad, erbjuda i sina
förhållanden till färgämnen föga af intresse, alldenstund man för dem ej
utarbetat särskilda metoder utan endast sökt tillämpa för andra material
redan kända och använda sådana.
Det dyrbaraste spinnmaterialet i ofvannämda betydelse, och jag
må väl äfven säga det ädlaste af dem alla, är silket. Utom sin glans,
smidighet och finhet eger det förmåga att upptaga färgämnen på ett
skönt, halfgenomskinligt sätt, som kommer dessa att stråla i hela
fullheten af prakt och styrka. Och dock är silket det material, som är
lättast att färga af alla. Ja det är rent af konst att färga silke ojemt,
om det blifvit rigtigt förberedt.
Det vigtigaste från djurverlden hemtade spinnmaterialet är dock
ull, som genom en fin krusning skiljer sig från bår. Båda uppträda
vis a vis färgämnen i hufvudsak lika, under det att den form, i hvilken
de utsättas för dessa, oftast är väsentligen olika. Hår förekommer mest
såsom filt eller löst och är i dessa former strängt taget icke något
spinnmaterial. Ull låter ganska lätt färga sig äfven utan fixermedel
dock ej så lätt och jemt som silke.
Bomullen vållar utan tvifvel färgarne det största arbetet. Den är
snart sagdt allestädes närvarande. Än tjenar den såsom
byggnadsställning åt konstiga ylleväfnader för att, när dessa äro färdigberedda,
på kemisk väg (genom kanonisering, grundad på att bomullen hastigare
än ullen förstöres utaf koncentrerade syror) åter borttagas, än ligger
det osynligt inväfdt i doffiar etc. för att äfven der utgöra ett
sammanhållande material, än är den en tillfällig och ofrivillig inblandning i
ullen. Öfver allt ingriper den i de andra materialens färgning och
mången gång, när man söker oskadliggöra densamma, kan den trotsa
äfven den mest erfarne färgares försök och ansträngningar. Linne och
hampa ansluta sig, hvad dessa materials färgning beträffar, närmast till
bomullen, så att alla metoder, som vid denna komma i fråga, kunna
med bättre eller sämre resultat användas äfven vid dessa. De visa
dock såsom regel mindre frändskap till färgämnen än bomullen.
Jute har på grund af sin stora halt af garfsyreämnen större
förmåga att upptaga de basiska tjärfärgerna och liknar derför närmast med
tannin (resp. sumak) preparerad bomull.
Innan man griper sig an med att färga ett material, måste man
noga hafva bestämt, hvilket detta material är, och om det är ett
homogent sådant eller en blandning af olika.
För att bestämma hvilket eller hvilka utaf dessa ofvannämda
material, man har för sig, finnas utarbetade flera metoder. Lättast
åtskiljas de qvalitatift medelst mikroskopet och qvantitatift medelst ke-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
