Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
så att »man öfverdrager en termometerkula med fettet, doppar termometern i
vatten, som långsamt uppvärmes och observerar temp. då fettet lösrycker sig
från kulan». Schädler, Die Untersuchungen ete, sid. 44, omnämner begge
dessa sätt såsom Pohls, ehuru de gifva olika resultat. Sannolikt afser prof.
K. det förra sättet, eftersom han talar om droppbildning (vid ändan af kulan),
som icke inträder i det senare fallet. Metoden förordas af prof. K., under
iakttagande af att termometerkulan har en viss form och är »liten», samt
att temp. höjes »tillräckligt långsamt», hvarförutom det säges vara endast
en omständighet att ytterligare iakttaga, nämligen att fettet får stelna »så
hastigt som möjligt» på kulan. Ett par rader längre ned tillägges derjemte
att resultatets noggrannhet »väsentligen beror på den långsamhet, med
hvilken man låter temp. stiga», och att »olika experimentatorer böra aldrig
erhålla differenser uppgående till en hel grad, äfven om det arbetas med
endast ordinär noggranhet».
Då jag temligen utförligt pröfvat äfven denna metod, men så väl a
priori som af erfarenhet funnit den icke vara bättre, snarare sämre, än
Bouis’ metod, mot hvilken den ger alldeles olika resultat, skall jag här
framlägga skälen mot densamma.
Termometerkulans storlek och form utöfvar inflytande på det erhållna
resultatet. Värmet meddelas kulan nämligen genom strålning, hvaraf följer att
temp. vid nedre delen af kulan är betydligt högre än vid den öfre —
temp. förhåller sig ungefär som qvadraterna på afståndet från profrörets
botten, som här väl får anses vara värmekällan. Jag har sökt att få ett
ungefärligt mått på denna skillnad i temp. och funnit den, då
termometerkulan ställes c:a 1 cm. från profrörets botten, vara 15° a 20°*). Då äfven
en »liten» termometerkula ofta är 1 cm. i diameter, kan således en
väsentlig temperaturskilnad ega rum på olika delar af kulan. Jag har också
ibland observerat att fettlagret omedelbart ofvanom kulan varit osmält, då
en fettdroppe fallit från dennas undre del. Tidare har jag för svårsmält
fett, exempelvis presstalg, t. o. m. funnit att fettlagret pä Öfre delen af kulan
varit osmält då droppe bildats på dess nedersta del. Qvicksilfret är
visserligen en god värmeledare, men ändock torde det omnämnda förhållandet
bidraga till ett oriktigt resultat, hvilket också tydligen framträder, då
termometrar med kulor af olika storlek och form användas för att bestämma
smältpunkten hos ett och samma fett.
Några exempel härpå må anföras, (se tab. å sid. 93), på samma gång
de jemföras med Bouis’ method. Termometrarnes öfverensstämmelse i visadt
gradtal har naturligtvis först konstaterats.
*) En droppe af det fett, hvarmed termometren öfverdragas, har fått stelna inuti
på profrörets botten, samt den temp. aflästs, som termometern visat, då droppen varit
fullständigt smält, samt sedan den temp., vid hvilken fettet smält å termometerkulan.
Differensen har varit ungefär den angifna. Metoden är naturl. ej synnerligen exakt,
eftersom det osmälta fettet å kulan är en dålig värmledare. Fettets smältpunkt utöfvar
derföre också inflytande på den af termometern angifna differensen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
