Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den tidsödande kokningen på hvarje indelt hemman utan blott på vissa
mera centralt belägna gårdar, ty för 1752 föreskrifves t. ex., att inom
Grenna socken 34 åbor skulle köra 146 lass ved till Jordstorps by,
hvilket synes förutsätta, att der varit ett gemensamt kokställe för många
kringliggande gårdar.
Att döma af krigskollegii bref den 30 Juli 1744 om kronans rätt
att njuta salpeterjorden till dess fulla halt tyckes hvarje tunna jord
hafva varit taxerad till en viss minimiqvantitet salpeter (2½ skålpund).
Före sjudningens början den 1 Maj hvarje år mönstrades sjudarne
af inspektoren, och det var belagdt med straff att utan laga förfall
uteblifva från mönstringen. Arbetena slutade senast den 1 Oktober, och
under tiden 1 Maj—1 Oktober var sjudaren uteslutande i kronans tjenst,
om han också medhann mera än sitt minimum af 10 lispund. För
öfverskottssalpeter erhöll han något högre betalning. Efter slutad
sjudning och »krämpning» i slutet af September ålåg det sjudaren att inpacka
den färdiga salpetern i kärl af passande storlek och sända den till
närmaste samlingsplats, der salpetern profvades och sjudarne fingo sin
slutliqvid; vid arbetets början på våren hade de rätt att erhålla 15
daler smt i förskott; pannan inlemnades i en kyrka mot qvitto af presten.
Krigskollegium höll genom landshöfdingarne och inspektörerna hand
öfver salpeterförordningarnes efterlefnad. Inspektörerna hade närmast
under sig profosser eller gevaldiger och uppsyningsmän, Enligt
förordningen den 10 Februari 1746 om »salpetersjudares förbrytelser under
tjenstgöringen», voro sjudarne underkastade en ganska sträng disciplin,
straffen voro dels böter eller, »om de ej orkade botum», gatlopp och
spöslitning, dels instickning i närmaste värfvade regemente.
De tid efter annan förnyade föreskrifterna om salpeterjordens
förvarande medförde ej ringa obehag för husegarne. Med anledning af
klagomål vid 1741 års riksdag bestämdes, att, om bönderna önskade
flytta sina hus i beqvämligare läge, de borde underrätta sjudarne derom
ett år förut, på det jorden måtte begagnas. Förut hade deras
dispositionsrätt öfver egna uthus således varit ännu mera begränsad.
Den inhemska tillverkningen synes dock alltjemt hafva understigit
behofvet, hvarför krigskollegium den 25 November 1746 utgaf en
berättelse om salpeterladors anläggning, närmast med anledning af
dåvarande arfprinsen Adolf Fredriks till ständerna afgifna berättelse om
sådana ladors inrättning utomlands. Redan i slutet af 1600-talet finner
man en slags salpeterlador omtalade, men man ser ingenstädes, att de
kommit i bruk. Krigskollegii berättelse är mycket utförlig och ger en
tillförlitlig bild af denna tids salpeterindustri, hvarför en kort
sammanfattning deraf här må finna plats.
Bland till salpeteralstring tjenliga ämnen uppgifvas ur
mineralriket: svartmylla, kalkjord, lera, sand, gyttja, osläckt och släckt kalk,
tegelstensgrus, koksalt, saltsjövatten, saltlake af kött, fisk o. d., några
af dessa såsom sand och tegelstensgrus hafva sitt egentliga värde som
uppluckringsmedel; ur djurriket nyttjas allehanda ruttet kött af
landtdjur, foglar och fiskar, isynnerhet hummer och kräftor, blod, hår, dun,
fjädrar, horn, ben och skinn, men isynnerhet torra och våta exkrementer
och gödselvatten; af växtriket alla slags växter isynnerhet ruttna frukter
och växtdelar men främst träaska, helst af löfträ, likaledes brukas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
