Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
Så fann förf., att 0,os n. albuminchlorhydratlösning är hydrolyserad till
18,4 procent — genom en obetydlig felräkning har förf. funnit 17,4
procent. 0,025. n. salt är hydrolyseradt till 22,7 procent. Ungefär lika
mycket äro sulfat och nitrat hydrolyserade.
Nu har Walker (Ztschr. f. phys. Ch. 4, 319, (1889)) bestämt, i hvilken
grad 0,9-normala lösningar af åtskilliga svaga basers hydrochlorat äro
hydrolyserade och på detta sätt bestämt basernas relativa styrka. Med
hjelp af S:s bestämningar för ägghvita kan man inrangera denna kropp
i Walker s serie, som då får följande utseende:
Äggalbumin................................................... 482.
Thiazol............................................................ 299.
Glykokoll....................................................... 257.
Asparagin....................................................... 139.
Thiohydantoin................................................ 86.
Asparaginsyra ................................................ 80.
Acetoxim........................................................ 56.
Urinämne ....................................................... 1,4.
Acetamid......................................................... 0,28.
Propionitril...................................................... 0,17.
Svafvelurinämne............................................. 0,ios.
Äggalbumin är således nära nog dubbelt så stark bas som glykokoll
och 330 gånger så stark bas som urinämne. (Genom missförstånd af
W:s siffror har förf. kommit till lägre värden.)
Sedermera har förf. bestämt eqvivalentvigterna för albumos och
pepton enligt samma metod och för dessa funnit värdena 600 och 250.
Albumos är ungefär 1,75 gånger starkare bas än albumin.
Härefter har förf. studerat reaktionshastigheten vid digestion af
ägghvita. Till en början utsattes koagulerad ägghvita vid 37° i
pulverform för inverkan af 0,os n. HCl med pepsinmängder vexlande i
förhållandet 1 : 8. Sedan digestionen pågått en bestämd tid (2—48 timmar),
centrifugerades digestionsvätskan, hvarvid ägghvitan afskildes och
vätskans qväfvehalt bestämdes enligt Kjeldahls metod. Ju längre
digestionen pågått, desto qväfvehaltigare var vätskan. Man kan
uppenbarligen på detta sätt bestämma mängden af digererad ägghvita. Förf.
kom till två vigtiga resultat, nämligen att, om man afser från
digestionsförloppet under de första timmarne, så är den på tidsenheten digererade
ägghvitemängden proportionell dels mot den ägghvitemängd, som finnes
qvar odigererad, dels mot den använda pepsinmängden. Ur dessa
förhållanden beräknas en formel för digestionsförloppet, hvilken mycket
nära stämmer öfverens med försöksresultaten. Vid digestionsförsök med
olika syror (HCl, H3P04, H2S04, mjölksyra) kommo syrornas verkan
i nyssnämda ordning, så att klorvätet inverkar starkast, mjölksyran
svagast. Till likartade resultat har förut Hoffmann kommit.
Vid senare försök underkastades löst ägghvita digestion med 0,os n.
HCl och vexlande pepsinmängder. Omsättningshastigheten bestämdes
genom att mäta den elektriska ledningsförmågans hos blandningen
sjunkande med tiden. Förf. fann därvid en regelbundenhet, som återstår
att förklara, nämligen att ledningsförmågans sänkning på en bestämd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
