Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
trum, dels för att möjligen utröna, huruvida den vore enhetlig, dels för
att fullständigare konstatera dess identitet med det i solen
förekommande elementet. B. stödde sig nämligen vid sitt första meddelande
om upptäckten af helium endast vid en mätning af Crookes, verkstäld
på den starkast lysande gula linien i cleveitgasens spektrum, som
befunnits hafva samma våglängd som linien D3 i kromosfärens spektrum,
hvilken senare som bekant tillskrifvas ett hypotetiskt element, af
Lockyer kalladt helium. Sedermera har Thalén preliminärt uppmätt
våglängderna för de sex starkaste linierna i cleveitgasens spektrum,
och hafva alla dessa återfunnits i kromosfärens spektrum (Comptes
Rendues CXX: 834; öfvers, af K. Vet.-Akad. Förh. 1895: 212). Likaså
har Deslandres (C. R. CXX: 1112) konstaterat identiteten mellan en del
linier i cleveitgasens och kromosfärens spektrum, men, då han icke hos
dessa funnit samma relativa intensitet och ej heller samma frekvens hos
alla linier i det senare, har han uttryckt den förmodan, att helium skulle
utgöra en blandning af flera olika gaser. Till ett liknande resultat har
Lockyer kommit genom undersökning af gaser, som framstälts dels af
cleveit, dels af närstående mineral såsom bröggerit och andra uraniniter.
Han har dervid trott sig finna, att vissa af de i cleveitgasens spektrum
funna linierna saknas hos gaser, framstälda ur nämda mineral, under det
att andra särdeles kraftigt framträda, och drager deraf den slutsatsen, att
dessa linier känneteckna olika grundämnen. Mot såväl Lockyer^ som
Deslandres’ undersökningar kan den anmärkningen framställas, att de
icke arbetat med rena gaser; den förstnämde framhåller t. o. m.
särskildt, att hans spektra varit så genomdragna af band tillhörande
kolvätespektra och andra, att heliumlinierna blifvit i hög grad diffusa
och otydliga. Det är temligen klart, att under sådana förhållanden
den relativa intensiteten hos linierna skall vara ytterst svår att
bestämma, och att t. o. m. vissa linier torde kunna blifva alldeles
oskönjbara, om händelsevis ett ljust band kommer att täcka dessa. Man kan
följaktligen tillsvidare icke tillmäta dessa undersökningar någon så
särdeles stor betydelse, och något bindande bevis mot cleveitgasens
elementära natur eller identitet med helium utgöra de säkert icke. Det
samma kan sägas om en af C. Bunge och F. Paschen (Chemiker
Zeitung 1895, s. 997) publicerad uppsats, i hvilken författarne på grund
af gjorda mätningar visa, att den gula cleveitgaslinien består af två nära
hvarandra liggande linier (efter ögonmått på ungefär Vso af afståndet
mellan natriumlinierna D1 och D2), hvilkas våglängder falla å ömse
sidor om den af BowJand för linien D3 uppgifna. Olikheten beror
säkert derpå, att Bowland förbisett, att sistnämda linie är dubbel, en
omständighet, som bestyrkes deraf, att det värde, som han uppger på
våglängden för densamma, i noggranhet står långt tillbaka för de
värden, han funnit för andra linier. Då dessutom Thalm och
Deslandres, som ofvan nämdt, funnit fullständig öfverensstämmelse mellan
flere andra linier i de båda spektra, så kan identiteten mellan
solelementet helium och åtminstone någon beståndsdel af cleveitgasen
anses vara bevisad, under det att frågan om den senares enhetliga
natur tillsvidare måste lemnas öppen.
Utom i ofvannämda uraniniter har sedermera helium af Bamsay
blifvit funnet i en mängd olika mineral såsom yttrotantalit, samarskit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
