Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
hindrat förf. att i sin framställning röra sig ganska ledigt både med
molekyler och atomer. Huruvida ledigheten blir lika stor å
lärjungarnes sida, måste lemnas åt erfarenheten att afgöra. — Såsom
didaktiska hjelpmedel använder förf. ett stort antal s. k. kemiska lagar *),
äfven härutinnan följande ett inom vår ]ärobokslitteratur välkändt
föredöme. — Däremot företer bokens innehåll en vida större originalitet än
dess planläggning, om ock det pris, till hvilket denna originalitet
för-värfvats, torde förefalla en och annan väl högt.
Förf:s teoretiska ståndpunkt karaktäriseras isynnerhet genom den
ofta återkommande identifieringen af ion- och radikalbegreppen, en
identifiering, som kulminerar s. 71, där det rent ut säges, att man
ej i egentlig mening kan tala om radikaler i en förening, då denna ej
är elektrolyt! Man skulle således, för att blott påpeka en konsekvens
häraf, icke — utan att göra sig skyldig till en »oegentlighet» — kunna
tala om radikaler i alla de utomordentligt talrika organiska föreningar,
som ej äro elektrolyter. Det är i sjelfva verket svårt att inse, hvilka
fördelar som vunnits genom denna sammanblandning af tvänne
begrepp, som hvarken äro identiska eller kongruenta. Det, som i
läroboken sammanblandas, plägar gärna af lärjungen förväxlas. Och oredan
blir i samma mån större, som de ifrågavarande begreppen äro af
grundläggande betydelse för vetenskapen i dess helhet. En annan olägenhet,
som isynnerhet ur pedagogisk synpunkt torde göra sig kännbar, är
bristen på tydliga definitioner. Där definitioner finnas, lemna de ofta
rum för anmärkningar. Atom definieras (provisoriskt?) sålunda:
»Kemien fordrar, att en molekyl skall kunna sönderdelas i sina
beståndsdelar. Dessa delar af molekylen kallas atomer». Definitionerna på
syror och baser kunna knappast kallas uttömmande och visa sig vid
närmare undersökning gå i cirkel. Hydrat anföres s. 69 som ett
gemensamt namn på baser och syror (äfven vätesyror?) Feta syror
sägas s. 120 vara »föreningar, som innehålla karboxyl i förening med
kolväteradikaler», en efter vanligt kemiskt språkbruk alldeles för vid
definition. — Om bristande logisk reda vittnar äfven det stora
antalet sinsemellan motsägande uppgifter. Ett par exempel: s. 84 och
232 uppställes termen sulfid uttryckligen såsom en motsats till
»svafle-anhydrid» (på hvad grund?), hvilket icke hindrar, att s. 102 både
As2S3 och As2S5 samt s, 105 både Sb2S3 och Sb2S5 benämnas
sulfider. På ett ställe erfar man, att Svafvelammonium ur kromoxidsalter
utfäller hydrat; på ett annat uppräknas krom bland de metaller, som
ur lösta salter utfalla i form af svafvelmetaller vid tillsats af
Svafvelammonium (s. 211) o. s. v. Framställningen tynges dessutom ofta af
en mängd öfverflödiga eller till sin innebörd problematiska påståenden,
t. ex. s. 111: »kol kan anses för det viktigaste af alla grundämnen»,
eller s. 83: svafvelsyran »skulle egentligen benämnas
meta-metasvafvel-syra». Denna lek med ord kan nog förefalla den minderårige lärjungen
ganska underhållande; huruvida den ger honom en klarare uppfattning
af »den viktigaste bland alla syror», må lemnas därhän. Öfverklorsyran
hade enligt samma system bort benämnas meta-meta-meta-öfverklorsyra!
*) Såsom den viktigaste bland dessa lagar betraktar förf. tydligen
»motsatsens Iag», ty om denna säges, att den »alltid är rådande i naturen» (s. 7).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
