Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
kopparsulfat. Leder man saltsyregas och luft öfver porösa med
kopparsulfat indränkta ämnen vid 360° a 400° C, så oxideras saltsyrans väte
till vatten, och kloren frigöres. Ingendera af dessa metoder torde dock
numera kunna täfla med den elektrolytiska framställningen af klor ur
koksalt. Klor förtätas nu också till flytande form, och flytande klor
kommer i handeln i jernbomber liknande dem, som användas för
flytande kolsyra och Svafvelsyrlighet.
Sodatillverkningen har under senare åren Ökats med ungefär 4
procent om året, och sedan 30 år tillbaka pågår en strid mellan
Leblanc-och amoniakprocessen, hvilken mer och mer visat sig utfalla till den
senares fördel. Ända sedan 1838 har man genom Dyar & Hemmings
patent känt den reaktion, som ligger till grund för
amoniaksodaproces-sen, nemligen att koksalt och amoniumbikarbonat i koncentrerad
vattenlösning omsättas till salmiak och natriumbikarbonat, hvilken senare
utkristalliserar, men först 1870 anlade Honigmann en fabrik efter denna
metod vid Aachen. Egentligen är det dock Ernest Solvay i Bryssel,
som bragt metoden till sin nuvarande praktiska form. Redan 1863
började denne i Couillet tillverkningen af amoniaksoda, men först 1872
med anläggningen af fabriken i Dombåsle vid Nancy kan tillverkningen
sägas hafva tagit fart, ty nu följde den ena anläggningen efter den
andra, och för närvarande tillverkas 90 procent af all amoniaksoda efter
Solvay s metod. Man förestälde sig i början, att den oundvikliga
amo-niakförlusten skulle blifva metodens Achilles-häl, men dels har denna
förlust genom oaflåtliga förbättringar i fabrikationen blifvit allt mindre,
dels har amoniakproduktionen vid koksberedning betydligt tilltagit.
För närvarande tillverkas efter Leblanc-metoden i Tyskland
omkring 13 pct, i Frankrike 16, i Österrike 36 och i England 50 pct af
de respektive ländernas sodaproduktion. För att upptaga kampen med
sin yngre medtäflare har Leblanc-metoden infört mekaniska apparater
i stället för handarbete öfverallt, der -detta låter sig göra, så för den
råa sodans smältning, afdunstning och kalcinering. Svaflets regenering
ur sodaåterstoderna var äfven i hög grad egnad att höja den gamla
metodens motståndskraft. Sodaåterstoderna innehålla i hufvudsak
olöslig kalciumsulfid och kalciumkarbonat; för att öfverföra sulfiden till
löslig form bringas återstoderna tillsammans med vatten i ett kärl,
hvari luft inblåses i massan; under stark sjelfupphettning oxideras
härvid sulfiden delvis till polysulfider delvis till undersvafvelsyrligt
kalcium, och vid ett riktigt förhållande mellan polysulfid och hyposulfit
kan allt svafvel utfällas derur med saltsyra:
CaS203 + 2CaSx + 6HC1 - 3CaCl2 + 3H20 4- S2 + 2Sx,
hvarefter det så utfälda svaflet renas genom omsmältning under vatten.
En ekonomisk svårighet vid denna metod var den starka åtgången af
saltsyra, på 100 kg svafvel nära 400 kg saltsyra, hvilket gjorde
metoden omöjlig, sedan priset på saltsyran i följd af Leblancprocessens
undanträngande stigit till 1 kr. 80 öre pr 100 kg, och svaflet samtidigt
blott betingade 8.10 pr 100 kg. Ett annat sätt för svaflets
tillgodogörande i återstoderna har derför utarbetats af Chance och gående ut
på att ur sodaåterstoderna med den i kalkugnsgaserna innehållna
kolsyran afskilja svaflet i form af svafvelväte och sedan genom en noga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
