Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
tilläts derutöfver jemväl främmande öl; vore de af förnämt stånd, finge
vid förtäringen brukas äfven vin.
Humleodlingen befordrades också bl. a. genom kgl. förordningen den
10 Juli 1687, der alle både i stad och å landsbygd bjudas och befallas
att utvidga, förbättra och sköta redan inrättade humlegårdar, inrätta nya
och årligen förbättra dem. Följden af denna förordning blef under goda
humleår en sådan tillgång på inhemsk humle, att den ej på långt när
kunde användas. För skyddande af den inhemska humlen försöktes än
tullförhöjning än rent förbud för utländsk humleinförsel.
I slutet af 1600- och början af 1700-talet började ölet, i sin
egenskap af nationaldryck, att få en farlig medtäflare i bran vinet1).
Bränvinsbränningen, till en början stadsmannanäring och förlagd inom
bryggareskrået, göres allt mera oberoende af detta yrke. Bryggaren får
väl tillverka både öl och bränvin till af salu, men äfven landsbygden
får bränna bränvin till husbehof, och inom kort tager
husbehofsbrän-ningen ett omfång, som i högsta grad befordrar superiet bland folket.
Med afseende på maltdryckstillverkningen var statens omsorg under
1700-talet företrädesvis riktad på förekommandet af oloflig salubrygd.
Den 22 April 1741 utkom en förordning i detta syfte, hvari stadgas
stränga böter härför äfvensom för husbehofsbrygd utöfver det egna
hushållets behof. Den 17 December 1756 utkom en landtulls- och
accis-ordning, enligt hvilken borgerskapet och andre i städerna samt de, som
bodde på städernas jord och lydde under deras lagsaga, voro skyldiga
att på acciskammaren angifva och genast erlägga accis för det malt,
som de ville malå till brygd, vare sig för husbehof eller afsalu. Vidare
förbjöds egande och nyttjande af hand- och hemqvarnar, om de ej
funnos i allmänt qvarnhus. Innan inmäskningen företogs, skulle
bryggare och de, som brygde till afsalu, tillsäga vederbörande
accistjenste-man, och hvad, som inmäskades utan dennes vetskap, var förbrutet.
Vid husbehofsbrygd behöfde tjenstemännen ej tillsägas men hade dock
rätt att infinna sig och tillse, att intet »oaccisadt» malt afverkades. Den
19 Sept. 1776 utkom en ny landtulls- och accisstadga, som bestämmer
skatt för maltet samt för det öl, som införes till staden af »landtman
eller den, som hafver sitt hemvist i samma stad och ej bryggerinäring
med sådane varor idkar». Hvarje stadsinvånare, som ej vore bryggare,
egde frihet att i sitt hus eller annorstädes brygga sitt eget behof, men
ej till salu. Dock ålåg den, som ville brygga i stadens brygghus,
hvilket ej var tillåtet för någon bryggare, att till der anstälde
accistjenste-män skriftligen uppgifva, för hvems behof brygden skedde.
Vid salubryggerierna ålåg bryggaren att, innan han företog någon
brygd, erlägga accis för maltet, allt eftersom han ernade brygga den
ena eller andra sorten öl? och tillika anmäla dag och timme för
inmäskningen, och hade då accisskrifvaren att utgifva dubbla accissedlar, derå
äfven inmäskningstiden borde antecknas, den ena till bryggaren, den
andra till de accistjenstemän, som skulle hålla bevakning vid brygden.
Inmäskning till salubrygd fick endast företagas mellan kl. 5 f. m. och
9 e. m., och accissedei gälde ej längre än två dagar efter den timme,
som blifvit utsatt för inmäskningen. Accistjenstemännen skulle sätta
x) Se denna Tidskrift V,ios (1893).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
