Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
ind. 1896,336) eller natriumbisulfat enl. Polloks metod (Jernkont. Ann.
1892, 4i) på klorkalk gjorde man sig oberoende af någon särskild
klor-utvecklingsapparat, och ännu mera praktisk har Munktells
klorextrak-tionsmetod med mycket utspädda lösningar af klorkalk och en syra
visat sig. De fördelar, som medels sistnämnda process (Svenska
patentet 127) ernås, äro enligt uppfinnarens egen framställning (jfr. Jernk.
Ann. 1887,127):
1) att klorapparater med rörledningar samt arbete för klorens
framställning blifva obehöfliga; 2) att utvecklad klor ej medför olägenhet
för arbetarne, då lösningarne äro så svaga, att deras mättningskapacitet
ej på långt när uppnås; 3) att utlösningen af guldet sker jemt och kan
med stor skärpa t. ex. med tennklorurklorid kontrolleras under
processens gång; 4) att sumpar af trä kunna användas, utan att de svaga
lösningarna göra dem nämnvärd skada, hvarigenom anläggningen blir
relativt billig; 5) att i lösningen uppstår klorkalcium, som väl upplöser
klorsilfver, så att dylikt ej kan hindrande inverka på klorens angrepp
på guldet; 6) att klor besparas, då de svaga lösningarna bortsläppa föga
deraf, och 7) att kostnaderna för guldets uttagande nedbringas till »lägsta
möjliga», hvarigenom gränsen för lönvärda halter betydligt sänkes.
Processens gång, sådan den med fördel under många år bedrifvits
i Falun, är följande. Den krossade malmen siktas genom duk af 150
a 250 hål pr q vern. och försättes med mer eller mindre koksalt i mån
af högre eller lägre koppar- och silfverhalt samt rostas i flarn- eller
muffelugn för dekomponerande af svafvel-, arsenik- och
antimonförenin-gar ete. Härpå utlösas oxidul- samt eventuelt koppar- och
silfver-salterna med varmt vatten, hvarpå guldet extraheras med en lösning
af 6 å 7 g. klorkalk pr liter vatten, hvilken nyss förut blandats med
samma volym salt- eller svafvelsyra af cirka 1,003 eg. vigt. Ur den
erhållna guldkloridlösningen fälles guldet med ferrosulfat. Kostnaderna
för extraktionen af en ton »guldmalm» med 33,93 g. guld pr ton
uppgifves till kronor 10,93, hvaraf 1,84 till 15 kg. klorkalk (å 12,24 öre pr
kg.), l,6o till koksalt (80 kg. å 2 öre), 3,n till bränsle (hvaraf 2,86 till
rostning och 0,25 till ångvärmning) samt 3,50 i arbetskostnader.
Guld-malmsaffallet höll genomsnittligt 0,390 g. pr ton. För extraktion af en
ton kopparmalmsafTall, som i medeltal hållit 2,7i g. guld pr ton, hvaraf
0,263 qvarblifvit i resterna, beräknas i extraktionskostnader kr. 0,67, hvaraf
0,37 för 3 kg. klorkalk. Äfven i utlandet har denna process flerstädes
funnit användning, och densamma torde med hänsyn till billighet och
möjlighet att utdraga äfven ringa guldhalter (såsom den anförda af
allenast 2,71 g. pr ton) vara att sätta i främsta rummet bland hittills
använda klorextraktionsmetoder.
Den andra hufvudgruppen af guldextraktionsmetoder på våta vägen
baserar sig på cyankaliums guldlösande egenskaper, och har detta
ex-traktionsförfarande specielt adopterats vid de sydafrikanska guldfälten.
Cyankaliums förmåga att lösa metalliskt guld upptäcktes först af
Faraday omkring år 1848, och 1867 uttog Bae ett patent att på elektrisk
väg utdraga guld ur malmer med användande af cyankalium såsom
elektrolyt, hvilken process i modifierad form kommit till användning
bl. a. vid Daytonverken i Nevada och nyligen åter rekommenderats af
Hannay (Bergh. Ztg. 1894,6i) samt i förening med cyanatlösning af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
