Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bland dessa vilkor förekommer äfven den bestämmelsen, att vid
förvaring af karbid skall i tillämpliga delar gälla bestämmelserna
angående förråd och upplag af 1:sta klassens eldfarliga oljor, dervid 1 kg.
karbid anses motsvara 1 liter eldfaiiig vätska. Detta är mycket strängt,
då enligt nu gällande förordning sålunda i en minuthandel med karbid
icke skulle få finnas mera än 78 kg. och en enskild icke få innehafva
fullt 8 kg. i stad och 26 kg. på landet, såvida han icke erhåller
specielt tillstånd af K. befallningshafvande, då största förrådet blir
182 kg. Då 1 kg. räcker för 1 lampa i 12 timmar, måste sålunde vid en
något större anläggning det dagliga behofvet hemtas från en handlande,
eller ock begäras särskildt tillstånd af K. befallningshafvande att få
hafva större förråd.
Äfven oren karbid kan vålla obehag, exempelvis om acetyléngasen
derigenom blir uppblandad med större qvantiteter kiselväte eller
fosforväte. Detta häfves genom att tvätta gasen med lämpliga lösningar eller
ock medels inköp af bästa karbid. Trollhättekarbiden är i detta
afseende bättre än Neuhausens.
Till sist hafva vi faran för explosion medels luftblandningar vid
läckage af rörledningar och dylikt. Dervid beder jag få citera följande
ur d:r Söderbaum’s föredrag inför Tekniska Samfundet i Göteborg den
24 Febr. 1897.
»Om någon explosionsfara kan deremot vid detta system ej ens
bli tal, naturligtvis under förutsättning, att ledningarna befinna sig i
fullgodt skick. Äro åter ledningarna otäta eller lemnas genom
vårdslöshet kranarne öppna, så inträder gifvetvis samma fara för explosion
som i fråga om vanlig lysgas, emedan acetylén likasom denna med
luft ger explosiva blandningar. Skilnaden är blott den, att
explosivitetsgränserna ställa sig något olika. En blandning af lysgas och luft är
explosiv, så snart lysgashalten ligger mellan 5—35 %. För
acetyléngasen utgör motsvarande gränsvärden 4.36 och 44.56 %. Och vidare:
lysgasen når sitt explosivitetsmaximum, när förhållandet mellan gasens
volym och luftens volym är 1:6. För jemförelsens skull må anföras,
att vattengasen når samma maximum vid förhållandet 1:1. För
acetyléngasen inträffar explosivitetsmaximum redan vid förhållandet 1:12.
Acetyléngasen intager alltså en något ogynsammare ställning än lysgasen,
enär en mindre qvantitet acetylén är tillräcklig att framkalla explosion.
Någon särdeles stor roll torde detta förhållande dock ej komma att
spela, emedan detta slag af explosionsfara är jemförelsevis lätt att
förebygga. Också ha de stora uppseendeväckande acetylénexplosionerna på
kontinenten icke heller haft sin grund i någon af dessa båda
omständigheter, hvarken i otäta ledningar ej heller i olämpliga anordningar
vid gasens framställning, utan de ha berott på något helt annat. De
ha alla inträffat genom sönderdelning af flytande acetylen, som varit
förvarad på jernflaskor.»
Till detta må tillfogas, att den största möjliga omsorg vid
gasledningarnes läggande städse måste iakttagas, hvarvid tätheten bör
afprofvas med minst 1/2 meters vattenpelare, och att faran i detta fall
kompenseras dels af acetylenens skarpa lukt och dels af den hittills
mindre beaktade omständigheten, att acetyléngasen har en spec. vigt
af 0.91 (luft = 1.0) och vanlig lysgas O.41. Detta att acetyléngasen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
