- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Sextonde årgången. 1904 /
77

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

77

Tänka vi oss de tre delbilderna (fig 8 a, b, c) tryckta ofvanpå
hvarandra, först c med gul färg och därpå b med röd färg, så skulle
blomman och bladen, som äro öppna på b, ej täckas af det röda trycket,
tryckes sedan a med blå färg, så skulle blomman, som äfven på denna
delbild är öppen, förbli gul, bladen däremot, som äro täckta på denna
delbild, skulle med den underliggande gula färgen bilda grönt. Emedan
bladen i verkligheten äro ljusgröna ingå ej de gula och blå färgerna till
sin fulla mättning, och, emedan de ej äro rent gröna, ingår äfven något
rödt. I bakgrunden och blombottnen, som äro svarta, ingå alla tre
färgerna, hvilket äfven del bilderna visa.

Ehuru trefärgstrycket, som ofvanbeskrifna förfarande kallas,
teoretiskt sedt ej möter något hinder, stöter man dock vid det praktiska
utförandet på en del svårigheter. En af dessa är att få riktiga, d. v. s. till
färgfiltrerna fullkomligt komplementära färger, som samtidigt äro
tillräckligt transparenta.

Bland de många hundra anilin färgerna har man funnit några, som
åtminstone mycket nära motsvara dessa fordringar, men de ha den
obehagliga egenskapen att ej vara ljusbeständiga, och deras användning blir
därigenom i hög grad begränsad.

Hvad den gula färgen beträffar, behöfver man ej söka den bland
anilinfärgerna för att få den riktiga färgen, ty kadmiumgult gifver mycket
bra den teoretiskt riktiga färgtonen. Visserligen är den ej transparent,
men då man trycker den gula färgen först, är detta ej någon olägenhet.
Kromgult användes stundom, ehuru det är sämre. I praktiken användes
vanligen för det röda trycket krapplack och för det blå trycket
pariser-blått. Dessa färger äro fullkomligt ljusbeständiga och äfven
jämförelsevis transparenta, men de motsvara icke fullkomligt filterfärgerna och gifva
därför icke fullt riktiga resultat, dock föredrar man oftast dessa framför
de icke ljusbeständiga anilinfärgerna.

För att i någon mån upphjälpa färgernas riktiga återgifvande
af-stämmas färgfiltrerna efter de tryckfärger man använder.

Trefärgstrycket, som redan fått ganska stor användning, är endast
lämpligt, då det är fråga om ett antal större bilder; framställandet af
tryckklichéer är nämligen både dyrt och omständligt.

För att framställa en eller ett fåtal bilder på papper har man
försökt flera metoder utan att ännu ha funnit någon fullt tillfredsställande.

En af dessa är trefärgsgummitrycket. Då detta förfarande endast
lämpar sig för någorlunda stora format, förstoras de tre delbilderna under
iakttagande, att de bli fullkomligt lika stora. Då såsom bekant man ej
med ett tryck kan erhålla alla öfvergångar på samma gång som kraft,
måste hvarje färg kopieras minst två, oftast tre gånger, hvilket gör 6
resp. 9 kopieringar med ty åtföljande sensibilisering, torkning,
framkallning och åter torkning. Härigenom ändrar papperet lätt sina
dimensioner, hvilket naturligtvis försvårar korrekt passning. Ehuru förfarandet
är både svårt och tidsödande, är det dock mycket intressant. Till mina
erfarenheter inom trefärgsgummitrycket hoppas jag senare i en särskild
artikel få återkomma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:32:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1904/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free