Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
sönderfaller på tidsenheten. Den med stor hastighet utkastade «-partikeln
är något tyngre, än väteatomen och det synes antagligt, ehuru det ännu
ej blifvit fullt bevisadt, att den är en heliumatom. Återstoden af atomen
sönderfaller undan för undan, i det att flera a- eller /^-partiklar utkast as
med iakttagande af samma Iag som förut, blott att den del af återstoden,
som förändras på tidsenheten, vanligen är mycket större än i de
ursprungliga elementen, hvaraf följden blir, att dessa produkter hafva en
mycket kort tillvaro och genom nybildning hopas blott i ytterst små
rnängder. Energien, som utvecklas vid denna förändring, är så oerhördt
stor, att till och med mycket långsamma förändringar kunna iakttagas;
hvaremot själfva förändringen är så minimal, att det är hopplöst att
försöka upptäcka den med vanliga metoder. Detta är utan vidare klart,
när man betänker, att den minsta mängd af ett element, som kan
upptäckas med spektroskopet, innehåller 1010 ■(== tiotusen millioner) atomer,
hvaremot sönderdelningen af en enskild atom, beledsagad af utkastningen
af en «-partikel är obetydligt, om alls, under gränsen af hvad som kan
upptäckas med elektroskopet.
Med Sir William Ramsayns upptäckt, att helium alstras af radium,
blef det ena elementets gradvisa evolution till det andra, en otvifvelaktig
sanning, och de nya undersökningsmetoderna fingo stödet af de gamla i
ett fall, där det var möjligt att undersöka processen från båda
synpunkterna, med elektroskop och spektroskop.
Hufvuddragen i den evolutionstyp, hvarom vi fått kännedom genom
de radioaktiva processerna, må här i korthet framhållas.
1) Föreställningen om ett elements gradvisa evolution ur ett annat
har kunnat förenas med de fakta inom kemien och Spektroskopien, som
en-., tid ansågos bevisa omöjligheten däraf. Enligt den nya åsikten är
förändringen långsam hvad massan angår, men däremot plötslig och
abrupt för hvarje enskild atom. Det inträder ingen gradvis förändring i
ett elements egenskaper, till dess det öfvergått till ett annat, utan en
abrupt eller vanligen en följd af abrupta, steg visa förändringar i
egenskaper, åtföljande den plötsliga utkastningen af «-partikeln. Mellan radium
och dess emanation, som är första produkten, är skillnaden lika stor
som mellan ett par af de kända elementen, men den är gradvis i den
meningen, att endast en liten bråkdel af hela radiummängden förändras
på hvarje tidsenhet.
För att bringa kemiens och spektroskopiens fordringar till
öfverensstämmelse med föreställningen om kontinuerlig evolution har man
behöft det lilla tillägget om atomens sönderfallande, men Maxwells ord,
som nyss anfördes, visa, att inbillningskraften äfven hos den kraftigaste
intelligens knappt kan taga ett steg på fri hand utan yttre hjälp, en
bekräftelse på den gamla sanningen, att verkligheten öfverträffar den
djärvaste fantasi.
2) Det andra hufvuddraget är att evolutionen fortgår från det
sammansatta till det enkla. Förut har man alltid tänkt sig, att med
tillhjälp, af den ursprungliga protylen kontinuerligt uppbyggdes mer och mer
komplexa ämnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
