Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
förhållande så föga beaktats. Man bör betänka, att vår tidningslitteratur
är för efterkommande generationer en synnerligen viktig källa för studiet
af nuvarande kulturståndpunkt.
Fyllnadsämnena i ett papper hafva den uppgift, namnet angifver,
nämligen att utgöra en fyllnad i papperets fiberstomme. De göra papperet
jämnare och slätare äfvensom ogenomskinligare och hvitare. Vissa
hithörande oorganiska ämnen, såsom tungspat och gips, användas för att
gifva papperet högre vikt. Ökning af fyllnadsämnena nedsätter papperets
hållfasthet. Af slitningslängden minskas i dubbel måtto, enär den absoluta
styrkan minskas, men däremot vikten genom fyllnadsämnena ökas, hvilka
båda faktorer ju äro bestämmande för af slitningslängd en.
Gnuggnings-motståndet blir äfven mindre. Men, om för en papperssort kräfves en
bestämd af slitningslängd, spelar för handen varande mängder
fyllnads-ämnen dock föga roll, om papperet nämligen håller den fordrade
af-slitningslängden, ty ju mer fyllnadsämnen, som ingå i papperet, desto
bättre måste fibermaterialet tydligtvis vara för att papperet likväl skall
motsvara den uppställda fordran. Då de oorganiska fyllnadsämnena äro
beständigare än hvad fibermaterialet själft är, inverkar deras närvaro
tydligen ej menligt på papperets hållbarhet. Mängden oorganiska
fyllnadsämnen och arten af desamma röjes i papperets askhalt, hvari ock
eventuellt förekommande oorganiska färgämnen ingå.
Slutstenen, så att säga, i papperets byggnad, lim ämnena gifva i första
hand limfasthet, verka vidare som fyllnadsämnen, men samtidigt äfven
som bindämnen. De gifva större styrka, men detta blott till en viss
gräns. Stark limning medför sprödhet, hårdhet, styfhet och i följd
däraf litet gnuggningsmotstånd. Stor limhalt hindrar nämligen fibrerna
att förskjuta sig inbördes vid gnuggningen, hvarför de brytas och
papperet går sönder.
Limfastheten grundar sig därpå, att porerna i papperet genom
limmet tilltäppas och fyllas, så att papperets kapillaritet försvinner. —
Vissa papperssorter, såsom läskpapper och filtrerpapper, böra ej vara
limfasta. Tryckpapper bör vara olimmadt eller endast svagt limmadt
(halflimmadt), emedan trycksvärtans fästande och torkning till en del
beror på dess uppsägning i papperet.
Limmet kan antingen blott befinna sig på ytan, såsom vid enbart
arklimmadt papper, eller såväl utanpå som inuti, såsom vid i massa
limmadt papper. Det förra slaget är ej raderbart. Skrif- och
ritpapper, hvilka böra vara raderbara, böra därför vara limmade i
massa. I sakens natur ligger ock, att limfastheten är jämnare hos
massalim madt papper än hos ytlimmadt, på hvilket icke limfasta punkter
ofta uppträda. Ensidig limning förekommer hos omslags-,
kuvert-och påspapper.
Limmets inverkan på papperets hållbarhet har på senare tid blifvit
omtvistad. Djurlimmet är det tidigast använda, och har det visat sig,
att djurlimmadt papper varit hållbart i århundraden. Hartslim ningen
uppkom på 1830—40-talen, och har öfver 50 år gammalt hartslimmadt
papper befunnits ännu väl bibehållet. — Det har emellertid iakttagits
och framhållits, att hartslimmadt papper med tiden försämrats; det har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
