Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
Kolföreningar
Kp.
KokpunktsdifL
Kp.
Siliciumföreningar
Metan ... .
CH4 CH3G1 CH2C12 GHC13 GCI,
— 164° — 23°
42° 61°
77°
-48° 141° 106 — 13°
65° 22° + 30° 19° 21°
4-28° 16° 24°
+ 20°
— 116° — 10° 12° 33°
57°
SiH4
SiH3Gl SiH2Gl2 SiHCl3 SiCl4
Silikan Silicylklorid Silicylenklorid Silicikloroform Siliciumtetraklorid
Metylklorid .....
Metylenklorid ... Kloroform .....
Koltetraklorid ...
Besson och Fournier1 sökte äfven på en annan väg komma till de
båda nya silicylhalogenerna, nämligen genom att låta mörka elektriska
urladdningar försiggå i en blandning af vätgas och SiHCl3-ånga. I den
oljeartade vätska, som härvid bildades, ingick visserligen ej de afsedda
föreningarna men väl ett antal siliciumklorider, hvilka äro af rätt stort
teoretiskt intresse. Utom SiCl4 innehöll reaktionsprodukten de redan
förut kända Si2Cl6 och Si3Cl8, hvilka kunna betraktas såsom fullständigt
klorerade Siliciumväten, PerMorsilicietan och PerMorsilicipropan. Dessa
äro vätskor med Kp. 146° resp. 215° och hade förut erhållits vid
inverkan af Cl på Si. Nu kunde Besson och Fournier isolera äfven
Per-Tdorsilicibutan Si4Cl10 och PerTdorsilicipentan Si5Cl12 i form af viskosa,
oljeartade vätskor, destillerbara utan sönderdelning vid minskadt tryck
(Kp15 mm. 149—151° resp. 190°) samt Perldorsilicihexan en fast, hvit
amorf massa med smältp. 170°. Af motsvarande kolföreningar känner
man inga högre klorider än PerJcloretan C2C16 och PerMorpropan C3C18
(Kp. 185° resp. 268°). Det vill alltså synas, som om antalet klorider
af silikanserien skulle hafva ökats med ej mindre än 3 nya homologer.
Deras konstitution är klar t. o. m. Si3Cl8, som tydligen innehåller en
treledad, öppen Si-kedja. Huruvida normala eller förgrenade
silicium-kedjor ingå i de högre homologerna, torde blifva svårt att afgöra. I
hvarje fall visa dessa Si—klorider en ganska vacker strukturell analogi
till de för kolet så typiska kedjebindningarna.
Äfven för vissa silicider, således föreningar mellan Si och metaller,
har man uppställt delvis på experimentella fakta grundade
konstitutionsformler med mer eller mindre komplicerade Silicium kedjor vare sig öppna
eller ringformiga. I en vanadinaluminiumsilicid skulle så t. ex. enligt
Manchot och H. Fischer* ingå en sådan kedja med minst 8 Si-atomer.
För öfrigt hafva strukturformler för åtskilliga silikat uppkonstruerats,
däri detta förkedningssätt Si-atomerna emellan blifvit tillämpad! De
grunder, på hvilka man i dessa fall stöder sig, torde emellertid vara rätt
svaga.
Siliciumdioxiden var länge den enda kända oxiden af kisel. Genom
dess reduktion med kol i elektrisk ugn bildas ett brunt sublimat, som
1 C. r. 148, 839, 149, 34.
2 Liebigs Ann. 357, 129.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
