Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
Sådan har ur spritlösningen tillvaratagits på laboratoriet, och skulle
enligt gjorda beräkningar kunna erhålles c:a l kg. ammoniumsulfat pr
ton massa. Visserligen är det ej någon stor kvantitet, men försäljningen
däraf skulle helt säkert inbringa tillräckligt stort belopp för att täcka
utgifterna för de kemikalier, som behöfvas för reningen.
Sulfatspriten skiljer sig väsentligt från den råa träsprit, som
erhålles vid våra kolugnsanläggningar. Den är färglös, vattenklar och föga
luktande. Af betydelse är, att »sulfatspriten» håller relativt litet aceton,
endast ett par %.
Stokes’ lag och dess användning för bestämning
af den elektriska enhetsladdningen.
Af Harald Lundén,
De senare årens forskningar har gifvit hypotesen om materiens
ato-mistiska struktur en allt säkrare grundval, och de molekylära måtten
ha blifvit kända med allt större noggrannhet. Man har börjat betrakta
de flesta fenomen från atomistisk synpunkt; äfven den strålande energien
(ljus, värme) har af Planck antagits äga molekylär byggnad. Ur
föreställningen om tillvaron af minsta delar hos materien följer nästan med
nödvändighet, att det måste finnas en minsta elektrisk laddning, en
elektricitetsatom. För att elektrolytiskt sönderdela en gramekvivalent af
ett ämne fordras en elektricitetsmängd af 96,540 Coulomb, eller med
andra ord hvarje en värdig gramjon bär denna laddning. Känner man
antalet molekyler i en gramekvivalent (»den Avogadroska konstanten»;
se denna tidskrift, årgång 1910, sid. 7), erhålles genom en enkel
division en enda jons laddning. Det har visat sig, att gasjonernas laddning
är lika stor som de elektrolytiska jonernas, och att laddningen på de
alfa-partiklar, som utsändas af radioaktiva material är jämt lika med
dubbla enhetsladdningen. Dessa äro de fakta, som stöda uppfattningen
om en minsta elektricitetsmängd.
Bestämningar af elektricitetsatomens storlek grunda sig vanligen på
mätningar af fallhastigheten hos elektriskt laddade partriklar. Man mäter
fallhastigheten dels under tyngdens inflytande enbart, och dels under
inflytande både af tyngden och af ett elektriskt fält (d. v. s. en
elektrostatisk attraktion eller repulsion). För beräkningarna är det nödvändigt
att känna partiklarnas storlek, och denna erhålles med tillhjälp af den
StoJces’sJca lagen.
År 1850 uppställde Sir George Stokes en lag, som uttrycker
sambandet mellan radien (r) hos små sfäriska partiklar, sorn falla under
inflytande af en drifvande kraft (F) i ett medium med den inre
friktionen (p).. Han fann, att om partiklarna äro tillräcklig små (r litet i
jämförelse med /*/v), så falla de med en konstant hastighet v = F/6 n.
. r. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
