Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
annat medel än direkt bestämning af svavelsyrlighet. Man känner nu,
särskild genom H. Wislicenus undersökningar, hvilken maximihalt som
barrträden äfven under längre tid kunna fördraga utan att taga skada;
den är c:a l volym S02 på l mill. volymer luft. Bestämning af SO2
måste naturligtvis företagas vid olika tillfällen, alldenstund halten beror
b. a. af vindriktningen och andra väderleksförhållanden. Den måste
således kunna snabbt utföras.
På grund af det nu anförda synes det mig högeligen önskvärdt att
äga en snabb och enkel metod för bestämning af S02 i luft.
Äfven för undersökning af rumsluft,kan detta äga intresse. I rum
med lysgasbelysning kan anhopa sig betydliga kvantiteter af S02, emedan
lysgasen innehåller kolsvafla, tiofen m. fl. svafvelföreningar. Öfver denna
fråga finnes i Muspratts Chemie 4 uppl. 5 bd. sid. 351 angifvet, att
PettenJcofer vid undersökning af rumsluft funnit, att den naturliga
ventilationen är tillräcklig för att S02 ej skall vara påvisbar.
Han anser därför, att lysgasens förbränningsprodukter ej
kunna verka skadligt. Från annat håll har dock framhållits,
att dessa gaser verka skadligt på tyger, papper, färger m. m.
och att växter ej trifvas i rum med gasbelysning. Vid
användning af den metod, som här nedan, skall beskrifvas, är
det emellertid i motsats till PettenJcofers påstående mycket
lätt att påvisa S02 i rumsluft (det förutsattes naturligtvis
att lysgasbelysning har användts) och dock har mina försök
blifvit utförda i ett laboratorierum, där den naturliga
ventilation torde vara afsevärdt större än i vanliga rum. Af
upplysningar, som jag förskaffat mig, synes mig dessutom
vara ställdt utom tvifvel, att lysgasens förbränningsprodukter,
på grund af deras S02-halt, i fall af otillräcklig Ventilering
kunna verka skadligt på sådana ämnen som ofvan nämndes.
Äfven från en annan synpunkt kan det vara af intresse
att bestämma S02 i rumsluft. Ventileringen bedömes som
bekant af C02-halten, men de olika processer, som gifva denna gas,
inverka helt olika på luftförskämningen, och det kan därför vara önskvärdt
att kunna fördela kolsyremängden på de olika faktorerna. Om man då
känner SO2-halten, så kan lätt beräknas den mängd C02, som kommit
från lysgasen.
Af en tillfällighet riktades min uppmärksamhet på ett fenomen,
hvarpå efter åtskilligt proberande en metod för bestämning af S02 i luft
kunde byggas. Angående de närmare detaljerna får jag hänvisa till den
i Arkiv för Kemi etc. Bd. 4 N:o 31 (1912) tryckta uppsatsen.
För bestämning af elektriska ledningsförmågan hos några starkt
utspädda lösningar använde jag en s. k. doppelektrod. Den utgöres
(fig. 1) af ett cylinderformadt nedtill öppet glaskärl, hvilket äfven upptill
är försedt med en öppning för att lämna luften tillfälle att bortgå, när
elektroden doppas ned i vätskan. De tvänne platinableckeii äro, i form
af ringar, fastsatta på ett glasrör. De voro i detta fall platinerade.
Vid mina försök var jag nödsakad att torka elektroden och detta
utfördes på det sättet, att luft sögs igenom apparaten. Den fylldes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
