Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än någonsin. Kaffet måste blifva mycket dyrare, en tull sådan som i
Frankrike, en krona pr kg., är den enda effektiva åtgärden.
Af olika orsaker har ända sedan kaffet i afsevärd grad började att
användas hos oss en viss reaktion däremot förekommit. Collegium
medicum utfärdade sålunda år 1746 en kungörelse mot missbruket af kaffe
och te och året därpå belades det med en konsumtionsaccis af 2 till 12
riksdaler om året. Vid 1756 års riksdag genomdrefvo bönderna
kaffeförbud såsom hämnd för nekad fri brännvinsbränning, ett förbud, som
upplifvades af en ny förordning af år 1766. Men kaffe smugglades in
och förbudet måste 1769 utbytas mot tull. Nytt förbud utfärdades år
1794, hvilket 1796 måste upphäfvas igen. Ännu ett förbud kom 1799,
men kaffet frigafs ånyo från 1802 till 1817, då det sista förbudet kom
och räckte till 1823.
Brännvinets historia i vårt land är så många gånger omtalad att jag
icke skall uppehålla mig vid den, blott nämna att vår tids ovederhäftiga
tal om spritförbud haft sina föregångare hos oss, och det har äfven varit
genomfördt.
Redan genom 1591 års tulltaxa sattes tull å brännvin. År 1740
förbjöds all brännvinsbränning med anledning af rådande höga
spanmålspris, ett förbud, som följande år upphäfdes, samtidigt som den första
egentliga brännvinsförordningen utfärdades. Denna stadgade en
konsumtionsaccis för att göra varan dyr och därigenom förhindra missbruk. År
1772 kom Gustaf III:s brännvinsförbud, en föregångare till 1775 års
förordning om brännvinsbränning såsom ett kronans regale och om
inrättandet af kronobrännerier. Dessa senare gå nu igen i nykterismens
planer att staten skall bedrifva all spritrening, antagligen såsom
inledning till totalförbud. Det förslaget kom visserligen icke fram såsom
hade beräknats af nykterister och jobbare i sprittrustaktier, hvilka
samarbeta, de förra till större delen omedvetna om konsekvenserna af sina
sträfvanden, men de torde icke ge sig till tåls förr än de drifvit sin
vilja igenom och förhjälpt de senare till en oskälig vinst på statens
bekostnad. Utan den höga tullen å de egentliga spritdryckerna, skulle
sprittrusten icke kunna dominera och utrota all konkurrens; och utan
den som importförbud i stort sedt verkande höga öltullen, 12 öre pr
liter, hade bryggerinäringen med nedåtgående afsättning icke kunnat
ernå sådana vinster, som afspegla sig i stora utdelningar och höga
aktiekurser. Nykterismen med sina många okloka bestämmelser befrämjar
icke den verkliga nykterheten, men gynnar ofta jobberiet.
Tabellerna 3 och 4 belysa tillverkning, import och export af brännvin,
frånsedt konjak, rom och arrak, således endast hvad som i dagligt tal
kallas för brännvin, däri inbegripet whisky. Såsom inom den kemiska
industrien för öfrigt har antalet fabriker och arbetare minskats pr
kvantitet tillverkad vara, d. v. s. att fabrikationen blifvit mera fullkomnad.
Beträffande antalet arbetare måste emellertid olika beräkningsgrunder för
olika perioder hafva användts, ty så stora språng som mellan
1881—1885, 1891—1895 och 1886—1900 kunna icke vara med verkliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
