Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
mycket afvek från vår, men utgifvaren har med stor sakkunskap i en
mängd noter utredt hvad som kan synas dunkelt och äfven lämnat
intressanta historiska uppgifter. Bland dessa må här nämnas redogörelsen
för, huru den store franska filosofen Cartesii hufvudskalle återbördades
till Frankrike. Cartesius dog i Stockholm 1650, och hans lik fördes
1666 (enligt andra uppgifter 1661) till Paris och bisattes i kyrkan S:te
Geneviéve du Mont. Berzelius hade vid sitt besök i Paris 1818—19
hört, att Cartesii kropp, då den skulle flyttas till en annan kyrka,
befunnits vara utan hufvud. Detta hade nämligen enligt hvad som senare
visade sig kvarstannat i Sverige, emedan en gardeskapten Planström, innan
kroppen återfördes till Frankrike, borttagit hufvudet och med bläck
skrifvit därpå: »detta är Cartesii hufvud, taget före kroppens återställande
till dess fädernesland 1666, af J. Fr. Planström, gardeskapten». På
hufvudet funnos sedan andra inskrifter, utvisande att detta varit i flera
bemärkta mäns ägo, bland hvilka må nämnas Stjernman, Olof Celsius d.y.y
Archenholtz och slutligen Sparrman vid hvars död 1820 det såldes på
offentlig auktion för 18:75. Köparen afstod det sedan för samma pris till
Berzelius, som 1821 öfverlämnade det till franska vetenskapsakademien,
som konstaterade dess öfverensstämmelse med Cartesii porträtt.
Den andra delen innehåller brefväxlingen mellan Berzelius och Sir
Humphry Davy; den började 1808 och slutade 1825. Davy (1778—1829)
var ett år äldre än Berzelius och var till en början biträde hos en
fält-skär och apotekare men blef snart bemärkt som kemist. Hans
framställning af alkalimetallerna medelst den elektriska strömmen hörde till
dåtidens viktigaste upptäckter. Berzelius uppskattade hans förtjänster och
karaktäriserade honom såsom »århundradets störste kemist». I början
af deras bekantskap var förhållandet dem emellan mycket godt, och efter
Berzelii ankomst till London 1812 stärktes vänskapen, men på grund af
Davy’s bortresa blef umgänget mj^cket kortvarigt och snart inträffade en
händelse, som störde deras vänskap. Davy hade nämligen 1812 utgifvit
sina Elements of ehemical Philosophy och bedt Berzelius granska boken»
Denne, som snart fann, att boken jämte sina förtjänster innehöll många
oriktigheter, ville till en början ej yttra sig om den, men ansåg det
slutligen som sin plikt att delgifva Davy sin detaljerade kritik, hvilken blef
mycket omfattande och, såvidt man kan förstå, ej riktigt väl mottagen.
Ett visst närmande synes dock hafva skett genom lady Davy’s väninna
M:me de Stael ehuru blott för en kort tid. Efter många års afbrott
följde 1821—24 åter några bref, sedan Davy 1821 blifvit president i
Royal society. Ehuru båda hyste aktning och beundran för hvarandra, voro«
de dock till sinnesarten allt för olika för att kunna sympatisera.
Den tredje delen, som är rätt mycket större än de båda andra
tillsammans, innehåller brefväxlingen mellan Berzelius och Alexandre Marcet
och omfattar tiden från 1812 till Marcets död 1822. Marcet var född i
Geneve 1770, läkare till yrket och bosatt i London. Han var dessutom
enligt Berzelii eget omdöme en intresserad och skicklig kemist. Berzelius
lärde känna honom vid sin vistelse i London 1812, och mellan båda
uppstod snart en vänskap, som ökades under bådas gemensamma
arbeten på Marcels laboratorium och efter Berzelii hemkomst tog sig uttryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
