Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
Af de v. Lenk—Abelska erfarenheterna har man också kommit till
insikt om, hvilken roli utgångsmaterialens renhet, i synnerhet den
använda bomullens, spela vid framställning af stabil vara. Den bomull,
som numera användes, består af affall från väfverier. Denna renas i
särskilda fabriker genom kokning med alkalier, vanligen sodalösning.
Härvid går fetthalten ned, och den får vid god nitrerbomull uppgå endast
till 0,2 — 0,3 %. Vidare förekommer en blekning, som dock endast får
drifvas ytterst försiktigt, då man ängsligt måste undvika att erhålla
oxy-cellulosa m. m. Ända till den senaste tiden har man ansett det hart
när omöjligt, att af konstgjord cellulosa, d. v. s. sulfit- eller
sulfatcellulosa, kunna framställa en stabil produkt. Enligt hvad jag från ett
par håll försport, har man nu lyckats, att i stort af sulfatcellulosa
erhålla nitrocellulosa med stabilitetssiffror, som visa, att man är på rätt väg.
Då bomullen anländer till krutbruket från reningsverket, är den
emellertid i allmänhet ej i det tillstånd, att den omedelbart lämpar sig för
nitrering. Den passerar där först en kardmaskin, i hvilken de enskilda
fibrerna så mycket som möjligt skiljas från hvarandra och knutar och
klumpartade massor sönderdelas. Bomullen har också, då den kommer
till kruthuset, en del vatten hygroskopiskt bundet och detta bortskaffas
så när som på 1/i %, genom torkning med het luft i särskilda
värmekamrar. Denna sista process är nödvändig för att förhindra, att
salpetersyran onödigt kommer att utspädas vid nitreringen. Efteråt afkyles
bomullen i med lock försedda bleckkärl och är därefter färdig att nitreras.
Nitreringen försiggår vid olika fabriker efter olika metoder. Vi ha
den ursprungliga v. Lenkska i Abels modifikation med kort förnitrering
med stark s}^ra och längre efternitrering med svagare, den numera kanske
mest använda: nitrering direkt i centrifug, och det Thompson&k’<i
förträngningsförfarandet. Att här i detalj ingå på dessa olika metoder,
skulle göra denna uppsats alldeles för omfångsrik, hvarför jag inskränker
mig till att blott nämna något om den använda nitrersyran. Den
brukar i allmänhet bestå af en blandning 3 : 1 af c:a 96 %-ig
svafvelsyra och 94 %-ig salpetersyra med vissa modifikationer för önskad N-halt.
Denna kan också delvis regleras genom förändring af nitrertid och
dito-temperatur. Sedan nu bomullen efter en eller annan af dessa
metoder nitrerats till önskad N-halt, är den färdig ktt stabiliseras.
Angående N-halten bör här anmärkas, att den sjunker under
stabiliserings-processen, beroende på förtvålningsfenomen m. m., hvarför, om man
t. ex. vill ha en slutlig produkt med c:a 12,10 % N, den nynitrerade
nitrocellulosan bör nitras upp till c:a 12,4 0 %.
Stabiliseringen är den svåraste och peniblaste processen i hela
bomull skrutfabrikationen. Sedan största delen af det vid nitreringen
använda syreöfverskottet bortskaffats genom centrifugering eller pressning,
kastas bomullskrutet i småportioner i träkar, fyllda med kallt vatten
och man sörjer för en grundlig tvättning genom omrörning antingen
rent mekaniskt eller genom inblåsning af luft. Vattnet ombytes med
bestämda mellanrum, och kall vattentvätten fortsätter, tills nitrocellulosan
ej längre ger starkt sur reaktion. Efter denna kalltvätt af centrifugeras
det mesta vattnet, och varmvattentvättningen vidtar. Denna försiggår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
