Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 9. Den 16 september 1919 - De viktigaste resultaten af arsenikkommissionens undersökningar. Af Ludwig Ramberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
en växlande arsenikhalt hos våra näringsmedel. En af Bang
företagen undersökning af flertalet vanliga födoämnens arsenikhalt visade
i själfva verket, att denna i regel var helt liten, om än vissa
vegetabilier innehöllo ej obetydliga arsenikmängder, men att ett af våra
födoämnen, nämligen fisk (i synnerhet saltsjö-, men äfven insjöfisk), kan
innehålla oväntadt stora mängder arsenik. En i Öresund fångad torsk
innehöll t. ex. ej mindre än 4,1 mg As pr kilo (beräknadt på kött med
motsvarande mängd skinn, allt med naturlig vattenhalt; benen
medtogos ej vid analysen).
I öfverensstämmelse med dessa resultat af näringsmedelsanalyserna
visade det sig också, att urinen från personer, som under längre tid blott
förtärde mjölk, mjölgröt, ägg o. dyl. svagt arsenikhaltiga födoämnen,
blott innehöll helt ringa mängd arsenik. Men om en sådan person
intog en eller ett par stora portioner fisk, steg urinens arsenikhalt hastigt
till afsevärda belopp (t. ex. på två dygn från 0,0 3 till 1,3 4 mg pr
dygnsmängd), för att vid fortsatt mjölkdiet utan fisk snart åter sjunka.
Då urinens fysiologiska arsenikhalt således är underkastad betydliga
variationer allt efter födans beskaffenhet och stundom kan stiga till öfver
1 mg pr dygnsmängd, är det tydligt, att de tidigare i stort antal
utförda urinundersökningarna, vid hvilka man ansett urinen hafva »mer
än normal arsenikhalt», så snart man vid undersökning af 1 liter urin
enligt Blomqvists metod erhållit mera än ett svagt, brunt anflog i
kapillärröret, varit fullkomligt värdelösa såsom diagnostiskt hjälpmedel.
I detta sammanhang må äfven erinras därom att Klason, som en gång
vid undersökning af egen urin erhöll ett anmärkningsvärdt högt värde1,
säger: »någon annan skillnad i dieten kan jag ej erinra mig, än att bland
födan i senare fallet fanns saltsjöfisk (torsk)». Att Klason påpekat, att
de tidigare urin undersökningarna på arsenik äro värdelösa redan på grund
däraf, att i urinen befintliga organiska arsenikföreningar (kakodylderivat)
vid de vanligen använda analysmetoderna måste undandraga sig
påvisande, resp. bestämning, torde vara allmänt bekant.
En fråga, som diskuterats ända sedan man iakttog de första fallen af
arsenikförgiftning från tapeter eller väggfärg — på den tid, då
schwein-furtergrönt i stor utsträckning användes — gäller det sätt, hvarpå
arseniken kommer från det arsenikhaltiga föremålet in i organismen. Man
har antagit, antingen att förgiftningen kommer till stånd genom
inandning af arsenikhai tigt stoft, eller att flyktiga arsenikföreningar bildas,
hvilkas inandning förorsakar förgiftning Petrén har under
bearbetningen af det af honom sammanställda kliniska materialet kommit till
den uppfattningen, att förgiftningsfallen från bostad — åtminstone då
dessa förorsakats af schweinfurtergrönt — måste hafva uppkommit
genom inandning af en flyktig arsenikförening af okänd natur. Denna
uppfattning grundar han därpå, att vid nyssnämnda sjukdomsform
allmänna symptom från nervsystemet starkt framträda i motsats till hvad
som är förhållandet vid förgiftningsfall, som föranledts af fasta
arsenikföreningar (t. ex. de som iakttagits hos arbetare i schweinfurtergrönt-
1 Detta var dock blott 0,0125 mg As pr liter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
