- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 19:e årg. 1900 /
59

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4. (943.) 24 januari 1900 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 4

SVENSK LÄRARETIDNING.

59

Dispens. Vikarierande
folkskollärarinnan i LåDgelanda församling Alma Justina
Martinsson, som aflagt examen vid
små-skollärarinneseminanum samt under nära
91/2 år tjänstgjort dels vid småskola, dels
vid folkskola, har af k. m:t förklarats
berättigad att söka och innehafva ordinarie
folkskollärarinnebefattning i Långelanda
skoldistrikt, under villkor att hon vid
folkskollärareseminariet i Göteborg aflägger sådant
uodervisnirjgsprof, som omförmäles i § 46
mom. c) af seminariestadgan.

En diskussion om
hyresersättning åt seminarieadjunkterna fore

kom den 18 dennes i Göteborgs
stadsfullmäktige rned anledning af ingeniör G. Ekmans
motion om hyresersättning åt ordinarie
adjunkterna vid folkskollärareseminariet därstädes
fr. o. m. 1900 antingen på sätt, som äger
ram för ordinarie adjunkter vid allmänna
läroverken, eller efter andra grunder, om så
furmes lämpligt. Drätselkammaren hade
af-styrkt motionen. En längre diskussion
uppstod, hvarunder

redaktör Åkerblom framhöll, att samma
kompetens fordrades af seminarieadjunkten som
läroverksadjunkten och dock finge den
först-nämde vid 28-30 års ålder som
begynnelselön blott 1,500 kr. Seminarielärarens plikter
vore dock mera kräfvande: han hade att
undervisa och utbilda själfva lärarne för folket.
Icke heller vore där väl riktig proportion
mellan peminarielärarens och den
nyutexaminerade folkskollärarens löner: den senare kan
vid 20 års ålder få 1,300 kronor i lön. Då
den föreslagna tillökningen i stadens budget
blott skulle uppgå till 2,800 kr. årligen, ville
tal:n tillstyrka bifall till motionen för åren
1900-04, dock att det ökade anslaget skulle
upphöra, om och då staten beviljade ett dylikt
anslag.

Motionären hoppades visserligen, att staten
i sinom tid skulle ingripa, men billighetsskäl
talade för hans motion.

Ingeniör Attarberg, Öfverläraren G. Johnson
och komminister Conricus talade i samma syfte.
Det vore en fördel för staden att hafva ett
seminarium och vid val af folkskollärare ej
behöfva lita blott på pappersmeriter.

En motsatt uppfattning hade d:r Leman,
assessor Hessle och borgmästaren Svanberg.
Adjunkterna behöfde nog denna ersättning, men
staden borde ej öfvertaga en statens skyldighet.
Göteborgs stad stode i vida närmare
samband med t. ex. posttjänstemännen.
Jämförelsen med folkskollärarnes löner vore skef:
lärarne vore kommunens tjänstemän och borde
därför aflönas så väl som möjligt. Dylika
pretentioner kunde framställas från alla
möjliga håll, om denna motion vunne bifall. Stads- .
fullmäktige, som handhafva de skattdragandes
medel, borde noga skilja på stads- och
statsändamål. I Stockholm hade denna fråga
ohjälpligt fallit. Det nu föreslagna sättet vore
det sämsta möjliga för lösningen af
Seminarielärarnes lönefråga.

Med 41 röster mot 10 biföllo också
stadsfullmäktige drätselkammarens hemställan om
afslag å motionen.

På klassisk mark, nämligen i
Rousseaus och Pestalozzis fädernesland, har
direktör Otto Salomon en del af det gångna
året uppehållit sig, som bekant i
rekreationssyfte. Vid Göteborgs skolförenings
sammanträde sistlidna lördag redogjorde direktör
S. i ett föredrag med ofvanstående rubrik
för några iakttagelser och minnen från sin
resa i Schweiz, företrädesvis för besöken å
de orter, där Pestalozzi lefvat och verkat.

Det senaste halfseklet har medfört

! genomgripande förändringar, icke minst i
j fråga om skolhusbyggnader på Gotland. Ett
af de i medlet af 1840-talet uppförda
skolhusen med en gammal sockenstuga till
underlag erinrade närmast om ett gammalt
skänkskåp och var ett tvåvånings åbäke med
skolsalen på öfra våningen och
undervåningens väggar i alla möjliga kroklinjer.
Brygghus, källare, skafferi och - täta fönster
ansågos som idel »högfärdsartiklar» och
obehöfliga för en lärare, som för sitt »lathunds
arbete» hade den kolossala lönen af 16 tun-

Stora svårigheter uppreste sig för
främlingen, som ville taga närmare kännedom om
undervisningen i en schweizisk folkskola, och
det hade någon gång förefallit, som om den
schweiziske läraren missunnade andra
förmånen att lära något i hans skola. Försedd
med vederbörligt tillstånd hade emellertid
talaren lyckats få göra en inblick äfven i en
och annan folkskola i Schweiz. Två ting hade
därvid särskildt gjort intryck på besökanden:
den rena (luktfria) skolluften och några
förträffliga Skolregler. Af de senare förevisade j
hr S. ett medfördt exemplar, affattadt på
franska och innehållande ett trettiotal kärnfulla
anvisningar och tänkespråk. Ett lydde t. ex.
i öfversättning så: »Glöm ej, att G\id ser allt
hvad du gör, hör allt hvad du säger och vet
allt hvad du tänker». Ett annat: »Allt som
är vardt att göras är ock vardt att göras väl».
O. s. v.

För den fortsatta undervisningen hade man
i vissa kantoner vidtagit ganska stränga
anordningar. Ynglingar på 16-18 år hade att
j infinna sig i fortsättningskurser 10 veckor
un-| der året 6 timmar i veckan, och många
tim-| mar behöfde de ej skolka innan de ådragit
l sig arrest. Undervisningsämnena i dessa
fortsättningsskolor voro ungefär desamma som
j i de svenska, men särskild vikt lades på
geo-granundervisningen: hvarje gångsteg och pass
i det egna landskapet måste lärjungen känna.
På sin jakt efter Pestalozzi - som tal:n
uttryckte sig - hade han mer än en gång
blifvit sänd till »närmaste granne> för att få
önskadt besked. En och annan som utfrågats
om Pestalozzi vore dock ursäktad härför. Så
köpmannen i Stanz, som trovärdigt
försäkrade, att han i 20 år bott i Stanz, och där hade
aldrig funnits en lärare med namnet
Pestalozzi.

Mycket vore annars bland hans landsmän
gjordt för att bevara minnet af »Fader
Pestalozzi». Få personer hade så ofta blifvit
afbildade som han, ehuru han som bekant var
allt annat än en skönhet. Föreningar och
institutioner voro uppkallade efter honom.
Bland de senare märktes särskildt
»Pestaloz-zianum», ett pedagogiskt museum med en
särskild afdelning för personliga minnen från
den märklige pedagogen: en samling porträtt,
manuskript, hans käpp o. s. v.

Något öfverraskande vore emellertid att

finna, huru äfven på Pestalozziforskningens

område till och med de mest hemmastadde

i vissa saker fallit offer för okritiska efter-

| sägningar och af skrif ningar. Direktör S. an-

1 förde som exempel härpå mindre korrekt

j återgifvande af vissa inskriptioner.

j Den sympatiskt hållna reseberättelsen
af-| slöts ined omnämnande af ett rninne från
Pestalozzis graf. Minnet, en i sig själf
obetydlig sten, hade nu i egenskap af
skrif-press sin plats på föreläsarens skrifbord,
bland annat till erinran om en af de
kärleksrikaste män, världshistorien känner.

Föredraget, som interfolierats med sång

af föreningsmedlemmar, mottogs med lifligt

| bifall. Häri inmängde sig synbarligen ock

! glädjen öfver att föreläsaren vunnit hufvud-

! syftet rned sin resa, en återställd hälsa.

nor spannmål. Ibland inhyste man läraren
i ett vindsrum.

Och nu! Jämför rned dessa vidunderliga
byggnader t. ex. det nybyggda skolpalatsct
i Ejsta! Det är ett vinkelhus med
ansenliga dimensioner. Läraren har tre rum med
särskild ingång, höga och luftiga fönster,
ända upp till taket brädpanelade stenväggar,
flera garderober, präktigt kök och skafferi,
två, tre källare utom brygghus med
cementgolf och inmurad gryta. Kring skolhuset,
som ligger ett stycke från vägen, finnas
rymliga lekplatser på två sidor, och sedan huset
blifvit invigdt, skall från den smäckra
stången svaja Sveriges blågula flagga.

Sveriges allmänna
folkskollärareförening rekommenderad från

predikstolen - se där ett tidstecken,
som visserligen icke torde höra till de
vanliga, men som svårligen torde kunna
hänföras till de sämre! Det skedde i Nordingrå
i Ångermanland under sistlidna
trettondags-helg, då den unge, för upphjälpande af
socknens skolväsen synnerligen nitiske vice pastorn
därstädes pålyste, att de af pastoratets
lärare, som villa sluta sig till den för Bjärtrå
och Nora under bildning varande nya
kretsen af S. A. F., kunde hos honom anmäla
sig samt hade att påräkna från skolarbete
lediga dagar för bevistande af kretsmötena.
Rätt så!

l Bjärtrå och Nora (med Skog) äro nu
25 lärare och lärarinnor antecknade för
inträde.

Nääs slöjdlärareseminarium. Uti

slöjdkursen n:r 87 (10 januari-20 februari)
vid Nääs slöjdlärareseminarium deltaga
följande personer:

Ebba Stedt från Stockholm; Helga
Fane-hielm och Hanna Sahlberg från
Södermanlands län; Oskar Gustafsson från
Östergötlands län; Eva Vetterhall från Jönköpings
län; Annie Norberg från Kronobergs län;
Maria Andersson från Kristianstads län;
Kristina Assarsson från Malmöhus län; Nancy
Boman, Sigrid Larsson, Ellen Lignell, Ellen
Plomholt, Ingegerd Strömberg, Daniel
Bengtsson, I. L. Carlberg, Johanna Ebbinghaus,
Gerda Persson och Knut Pettersson från
Göteborgs och Bohus län; Gertrud Belfrage,
Arvid Johansson, Alma Stenvall och Josef
Törngren från Älfsborgs län; Viktoria
Vester-dahl, Knut Bergström och N. J. Norén från
Skaraborgs län; Kristina Bengtsson och Emma
Pettersson från Värmlands län samt Lydia
Axman från Kopparbergs län.

Biträdande lärare är Albin Johansson
från Nääs, ritlärarinna fröken Herta
Am-neus från Mariestad, ordningsman. N. J.
Norén och ordningskvinna Lydia Axman.

En jul- och invigningsfest
firades tjugondag jul å Murbeckska stiftelsens
barnhem i Täby socken. Stiftelsen, som
allt sedan 1747 varit förlagd i Stockholm,
inköpte förliden sommar egendomen Fittja
Engby, där barnen skola inrymmas i tre
smärre hem, hvartdera afsedt för 12-14
barn, under det i hufvudbyggningen skall
anordnas hushållsskola.

En stor del af styrelsen och stiftelsens
vänner hade tillstädeskommit och inbjödos
till ett välförsedt, festligt kaffebord, hvars
väJfägnad åt såväl gäster som barn var en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:43:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1900/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free