- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 19:e årg. 1900 /
112

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7. (946.) 14 februari 1900 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 7

Folkskolan och den sociala
utvecklingen.

Vid det femte allmänna danska
skolmötet i Köpenhamn den 9-11 augusti
1899 hölls första föredraget af den
frejdade nationalekonomen professor
Harald Westergaard och hade till ämne:
Skolen og det sociale Sp0rgsmaal.

Föredragshållaren är en af
hufvud-inännen för den numera i Danmark
ganska allmänna rörelse, som åsyftar
att utbreda social upplysning, ej minst
inom de s. k. bildade klasserna, och
sträfvar att lösa den sociala frågan i
den praktiska kristendomens anda. I
denna anda gick ock hans föredrag.
De bifallsyttringar, hvaraf det
upprepade gånger afbröts, buro
vittnesbörd därom, att åhörarne hade öga
och hjärta för det djupaste och mest
omfattande af tidens alla spörsmål.
Motsatsen var ju ej heller att vänta,
då det för hvar och en måste vara
uppenbart, att folkskolan, såsom
samhällsorgan betraktad, icke annat är än
en frukt af den sociala utvecklingen,
ett uttryck däraf och ett medel därför.
Detta senare framhölls ock i
föredraget, i det talaren påpekade den
oerhörda betydelse, som skolväsendets
organisation har med afseende på
utvidgandet eller utjämnandet af »den
sociala klyftan», åtskillnaden mellan
samhällslagren.

Hvar gång jag tänker öfver
samhällsförhållandena - yttrade han - är det alltid
denna punkt, jag stannar vid. Det skulle
icke vara så svårt att vara fattig, om vi
blott alla vore fattiga. Icke heller, om det
funnes en verklig förbindelse, en bro
mellan de rika och de fattiga, om de utgjorde
så att säga en enda samhällsklass. Men i
våra dagar skiljas fattiga och rika aj en
gapande social klyfta. Jag vet mycket väl,
att klass-skillnader gåfvos äfven i forna
dagar. Många finnas, som tro, att i den gamla
tiden allt var ljus, och att den nuvarande
tiden är idel mörker, men de göra sig
skyldiga till ett missförstånd. Så mycket är
dock säkert, att klass-skillnaden fordop,
kändes mindre. Man betraktade densamma
såsom något en gång för alla gifvet, något af
Gud själf fastställdt. Hvar klass hade
dessutom då sin bestämda uppgift i samhällets
tjänst, hvartill kom, att den, som under sin
ungdom fått tjäna sitt bröd såsom lärling
och gesäll eller såsom håndelsbiträde, hade
all sannolikhet för att en gång i sin tur
blifva mästare och arbetsgifvare.

Helt annorlunda förhåller det sig nu.
Den skarpa arbetsfördelningen har öfverallt
drifvit väldiga sprängkilar in i
samhällsbyggnaden, så att ett nytt
motsatsförhållande uppstått, icke mellan bonde och

borgare eller mellan stånd af olika rang,
utan mellan besittande och besittningslösa,
mellan arbetsherrar och arbetare. Våra
olyckliga bostadsförhållanden bidraga i sin
mån att tillspetsa detta motsatsförhållande
samt att öka den bitterhet och misstro, som
det föder af sig.

Och - ty värr - äfven skolan gör
härvid sitt till. Den stora sociala motsatsen
finner blott allt för ofta sitt uttryck i våra
skolor, särskildt i städerna. Vi hafva här i
Köpenhamn »friskolor» och
»betalningsskolor», »borgareskolor» och »latinskolor», och
hvarje skolart samlar sina barn i sluten flock
från hvar sitt särskilda samhällslager: allt
ifrån de barn, som springa barfota, ända upp
till de barn, som läroverket hämtar i omnibus.
Jag riktar ingen förebråelse mot de föräldrar,
som upprätthålla denna åtskillnad. Jag vill
själf anlita den dyraste skola, jag har råd
till, för att bereda mina barn en så god
uppfostran som möjligt. Men hvem kan
underkasta hela systemet en närmare
eftertanke utan att rysa därvid? Trots allt det
uppåtsträfvande, som gör sig gällande i vårt
samhälle, äro »friskolebarnen» med de bara
fötterna i allmänhet förutbestämda att växa
upp och tillbringa sitt lif i
enrums-lägen-heterna, »betalningsskolans» lärjungar komma
att befolka tvårums-lägenheterna o. s. v.
Barnen äro alltså icke likställda i kampen
för tillvaron; det gifves en hämsko, som
hindrar de fattiga att nå hvad de eljest skulle
kunna nå.

Det är på denna punkt, som
skolreformen efter min uppfattning bör begynna.
Skolreformen är icke blott ett spörsmål om
läroämnen och undervisningsmetoder, den är
ett spörsmål om skolans hela ställning i
samhällets tjänst såsom en utdaningsanstalt
för alla dem, hvilka som vuxna skola hafva
att bära dagens tunga och hetta.

Min mening är icke, att denna reform
skall genomföras med ett slag. Den skulle
då kunca göra mera skada än gagn. Men
jag vill, att den i rättfärdighetens namn
skall hafvas för ögonen vid alla ändringar i
undervisningssystemet, vare sig större eller
mindre, såsom det stora mål, hvartill man
måste sträfva, så vida samhället skall kunna
lefva ett sundt och kraftigt lif. Ett
undervisningssystem i enlighet därmed utgör ett
grundvillkor för att den sociala klyftan skall
försvinna. Det skulle nämligen bidraga att
göra människorna så likställda i kampen för
tillvaron, som medfödd olikhet i
själskrafter och energi medgifver, och det skulle
efter all sannolikhet utjämna de skilda
samhällsklassernas yttre lefnadsvillkor genom att
i löne-afseende bringa andens och handens
arbete närmare hvarandra.

Då i vårt land en skolreform just
nu är under förberedelse, torde den
danske tänkarens och
samhällsforska-rens ord förtjäna ätt äfven hos oss
blifva allmänt, kända och beaktade.
Måtte vid denna reform det af honom
utpekade målet icke släppas ur sikte!
Många och inflytelserika äro
visserligen de, som i kortsynt fåvitskhet
betrakta det såsom en tom utopi. Men

skulle de få öfverhand, så kommer
»reformen» att innebära icke ett
framsteg utan ett tillbakaskridande.

Inbjudning

till det åttonde nordiska skolmötet är
nu utfärdad af den svenska bestyreisen
och återfinnes längre fram i dagens
nummer. Såsom af inbjudningen
framgår, hålles raötet den 7-10 instundande
augusti. Anmälan om deltagande skall
vara insänd till deti svenska bestyreisen
före den 15 juli och bör åtföljas af
den sedvanliga mötesafgiften, 5 kronor.
Föredrag och öfverläggningsärnnen
skola vara anmälda före den l april.

Nordiskt folkhögskolemöte

hålles veckan efter det stora nordiska
skolmötet. Platsen för
folkhögskole-mötet är Telemarkens folkhögskola i
Sel j ord. Äfven till detta möte skall
anmälan vara insänd före den 15 juli.
Närmare upplysningar meddelas i
inbjudningen, som återfinnes här längre
fram. Inbjudningen är undertecknad
af fem representanter för den norska
folkhögskolan, däribland den bekante
stortingsmannen V. Ullmann.

Småskollärarinnor

göras uppmärksamma på det å annat
ställe i dagens nummer intagna
med-^delandet från centralstyrelsen för
Sveriges allmänna folkskollärareförening.
Såsom däraf framgår, kommer ett af
Svensk Läraretidnings förlagsaktiebolag
till centralstyrelsens förfogande ställdt
belopp å 320 kronor att i fyra lika
stora understöd utdelas till sjukliga
lärarinnor på sätt och under villkor, som
i meddelandet närmare framhållas.
Ansökningar skola insändas till
centralstyrelsen före den l nästa april.

Klandervärd!

är det i hög grad af en lärare eller
lärarinna att antaga en plats men
sedan - då öfriga sökande redan
underrättats därom att platsen är
upptagen - gifva återbud. Nu senast
har undervisningen i Kilafors bruks
folkskola måst inställas på den grund,
att en lärare, som i skrifvelse den 8
januari lofvat infinna sig vid skolan
den l februari, efteråt meddelat, att
han för »vissa omständigheter» icke
kunde antaga platsen. Ett dylikt
lättsinnigt brytande af ingånget aftal kan
icke försvaras. Af en lärare kan man
fordra, att han bör veta hvad han vill;
har han en gång gifvit ett löfte, bör
han stå fast därvid.

Ett högst olyckligt medel

har den lärare användt, som i dessa
dagar uppvaktat riksdagens båda
kamrar med anonyma skrifvelser till
förmån för de af hrr Hammarlund och
Berg väckta lönemotionerna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:43:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1900/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free