- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 19:e årg. 1900 /
151

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9. (948.) 28 februari 1900 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 9

SVENSK LÄRARETIDNING-

151

I häftig ton yttrade därpå rektorn:
Stigen upp, alla, som tillhören absolutistiska
föreningar!

(Mellan 30 och 40 af eleverna reste sig.)
Jag anhåller, fortsatte rektorn, att I genast
måtten lämna dessa föreningar. Huru skall
det blifva, om I, när I blifven lärare bland
folket, kommen att bibringa barnen den
åsikten, att något af det Gud skapat skulle vara
förkastligt.

Jag hoppas, att detta, att en elev vid
Uppsala seminarium’ söker ett sådant stipendium,
aldrig kommer att upprepas.

Karlstads folkskollärareserninariums
helnykterhetsförening har med anledning af
rektor Bergendals uppträdande mot
absolutisterna vid Uppsala seminarium beslutat
afsända en uppmuntrande skrifvelse till
helnykterhetsföreningen vid nämda seminarium.
I skrifvelsen uppmanas
Uppsalaseminaris-terna att icke utgå ur sin
helnykterhetsförening, »förr än det visar sig, att rektor
Bergendals åtgärd gillas af
ecklesiastikministern ».

Stockholms läns blåbandsförbunds årsmöte
beslöt i söndags att till de af rektor
Bergendal klandrade helnyktre seminarieeleverna
aflåta följande skrifvelse:

Stockholms läns blåbandsförbund, samladt
till årsmöte i Stockholm, vill på det varmaste
uttala sin sympati för de ärlige och modige
lärjungar, hvilka, vid rektor Bergendals i
Uppsala mot den absoluta nykterheten stridande
uttalande, öppet vågade och ville vittna om
sin öfvertygelse, på samma gång som det
uttalar sitt djupa beklagande af, att en rektor
vid ett folkskollärareseminarium funnit
till-ständigt hos sina elever klandra och förbjuda
aktivt deltagande i den absoluta
nykterhetsrörelsen.

*



Händelsen har för öfrigt väckt
uppmärksamhet i vida kretsar och kommenteras nu
som bäst i pressen. Vi återgifva här några
uttalanden.

Man .skulle kunna förstå, om rektorn
allvarligt och faderligt lagt de unga
nykterhets-vännerna på hjärtat att icke lägga i dagen
ett ovist nit eller ofördragsamhet mot olika
tänkande. Men att på detta barocka sätt
förgripa sig mot vuxna unga mäns personliga
frihet och s j älf bestämningsrätt utom skolans
område, det är dock något för starkt. Har
han nu en gång fått i sitt hufvud, att
nykterhetsrörelsen är fientlig mot sann
kristendom, så vittnar just ej detta om synnerligen
högt utvecklad intelligens. Mindre vore dock
att säga därom, så länge han blott på den
fria öfvertygelsens väg sökte inverka på de
unga. Men i stället vill han använda
maktspråk !

Af hvad oss är bekant om hr Bergendals
föregående verksamhet såsom rektor vid
Karlstads seminarium, torde han få anses såsom
en visserligen fullkomligt ärlig men af skräck
för »tidens ondska» i alla former nära nog
vettskrämd fanatiker, som fattat det såsom
en lifsuppgift att inom seminariet bekämpa
allting, hvilket i minsta mån kunde tydas
som yttring af en »friare» anda, och för det
syftet upprätthållit den fruktansvärdaste
disciplin bland såväl lärjungar som lärare. Som
det vill synas, fullföljer han med trogen
konsekvens sina traditioner efter sin förflyttning
till Uppsala.

En fanatiker af detta slag, som med ett
inskränkt förstånd förenar en stark vilja och
en ännu starkare, fastän missriktad
pliktkänsla, kan i bästa uppsåt anstifta oerhördt
mycken skada bland folkupplysningens unge
ämnessvenner. Under en sådan fostrande
ledning kunna hela generationer af lärare
snedvridas till sin andliga utveckling.

Tider hafva funnits, och de ligga ej långt
tillbaka, då det på allvar sattes i fråga, om
ej upplysningens vänner måste inleda eu
verklig kulturkamp mot dessa seminarier,
som ju framför allt borde vara upplysningens
härdar. Upprepas dylika företeelser ofta, kan
det måhända ännu en gång blifva nödigt att
säga om dem, som den store franske
fosterlandsvännen på sin tid sade om
klerikalis-men: »Där är fienden». Tills vidare hoppas
vi dock på den högsta ledningen af vårt
skolväsende, som ej gärna kan med nöje se, att
de blifvande lärarne fostras på slikt sätt.

Aftonbladet.
#

Näppeligen lär väl ecklesiastikministern
kunna undgå att ingripa mot detta sorgliga
utslag af trångsynthet och ofördragsamhet,
som icke ursäktas af att äfven
nykterhets-ifrarne i detta afseende kunna förgå sig.
Göteborgs Handelstidning.

En hvar med reflexionsförmåga torde ha
sitt omdöme klart om hr Bergendals beteende,
som ju utgör ett våldsamt kränkande och
otillbörligt ingrepp i den personliga friheten
hos unga män, som hunnit den åldern, att
de kunna bedöma sina handlingar själfva.
Rektor Bergendal har i det afseendet förvisso
handlat i hög grad otillbörligt. Men han har
därjämte, synes oss, på ett betänkligt sätt
åsidosatt sin värdighet som rektor och ledare
af en viktig undervisningsanstalt, därigenom
att han icke tvekat att ge sina elever en
befallning, som ligger helt och hållet utom hans
befogenhet, och som dessa sålunda icke ha
den ringaste skyldighet att åtlyda. Genom
sådant undergräfver en lärare respekten och
gör sig löjlig, två ting, som för lionom äro
dödssynder. Stockholms Tidningen.

Om löneförbättring" för lärare och
lärarinnor vid folkskolor å landsbygden i
form af ett tredje lönetillägg har Norges
lärareförening gjort hemställan hos
stortinget. Detta tillägg skulle utgå ur
statskassan med 100 kronor till hvarje medlem
af landsbygdens folkskollärarekår med 15
tjänsteår och däröfver. Den förhöjning i
budgeten, som af förslagets antagande
väntas bli en följd, beräknas, till omkring
220,000 kronor. Förslaget gäller endast
budgetsåret l april 1900-31 mars 1901.

_____

FRIA ORD

m



»Vårt Lands» betygsblanketter.

Af skäl, som litet hvar känner, köpa
numera flera skolrådsordförande blanketter till
afgångsbetyg från folkskolan från
tidningsaktiebolaget »Vårt Land»^ och därom ha vi
ingenting att säga. Men däremot anse vi
oss böra påpeka, att dessa blanketter, som
vi lärare nu måste använda, äro dels slarfvigt
tryckta och dels i strid med gällande
skol-stadga. Slarfvet består i ortografiska
oriktigheter - så t. ex. är supinum af verbet
»begära» stafvadt med dt, för att nu icke äfven
nämna, att stafningen är gammalmodig och
alls icke i enlighet med Svenska akademiens
senaste ordlista -, och det
författningsstridiga består däri, att de å blanketternas
baksida angifna betygsgraderna icke stämma
öfverens med § 47 i nya folkskolestadgan.
I denna § uppräknas nämligen sju betygs-

grader för kunskaper och färdigheter», men
»Vårt Lands »-blanketterna upptaga blott sex.
Likaså nämner skolstadgan fyra betygsgrader
för flit och uppförande, men blanketterna
upptaga endast tre.

Af sådan anledning torde det väl icke kunna
anses obilligt, om vi lärare, som måste
begagna »Vårt Lands» blanketter, våga på detta
sätt hemställa, att utgifvarne af meranämda
blanketter dels bringa desamma i angifna
afseende i öfverensstämmelse med gällande
skolstadga och dels i fråga om stafningen
taga mera hänsyn till det staf sätt, som vi
lärare äro anbefallda att tillämpa i skolorna,
än till det föråldrade, som ännu användes i
tidningen »Vårt Land». K. J. L.

Tillkännagifvande.

Då det oupphörligen inträffar, att
undertecknad får mottaga till »redaktör
E.’ Hammarlund» eller
»riksdagsmannen E. Hammarlund» adresserade
skrifvelser, som vid öppnandet befinnas
innehålla förfrågningar eller
meddelanden med anledning af i tidningarna
förekommande annonser om »Sveriges
praktiska lifförsäkringsförening»,
nödgas jag härmed offentligt tillkännagifva,
att jag icke har något det allra m rusta
att skaffa med vare sig den
ifrågavarande föreningen (hvars ledande man är
justeraren John Hammarlund, adr.
Tek-nologgatan 9) eller med något som helst
annat Iiff örsäkringsf öretag. Skrifvelser
i detta ämne blifva af mig lämnade
obesvarade.

Stockholm i februari 1900.

Emil Hammarlund,
redaktör och riksdagsman.

(Meddelanden och förfrågningar i bref och å brefkort,

gom icke äro undertecknade med afsändarens namn och

adresp, lämnas utan afseende,)

80. ’Frz S. Båda utdragen synas oss fullt
betryggande.

81. Håg. 1) och 2) Nej. 3) Ja, enligt
prejudikat i denna tidning n:r 27 år 1889.
4) Skolrådet måste sörja för att det äfven
vintertiden är möjligt att komma till och från
skolhuset.

82. 192–5. Enligt vår mening är lärare
ej skyldig »läsa igen» de dagar, då på grund
af svårt väder inga barn infunnit sig.
Läraren har ju stått till skolans förfogande och
bör väl ej lida därför, att barnen uteblifvit.
Såvidt vi känna, finnes emellertid intet
prejudikat.

83. Nahaj. Joho! Från och med 1899 äro alla
tjänster delaktiga i pensionsinrättningen efter
minst 800 kronors lön, hvadan ock för hvarje
tjänst skall till änke- och pupill kassan
erläggas minst 26,67 kr.

84. Oviss*. 1) Kyrkostämman. 2) Ja. 3)
Icke kan skolrådet taga från läraren en be
fattning, som han erhållit af församlingen.
Närmare upplysningar önskvärda.

85. Lotten. 1) Han måste tjänstgöra, tills
lefnadsåren blifvit uppnådda. 2) Ja.

86. P. H. Det är möjligt, att inspektören
kan ordna saken. Men eljest blir nog ingen
annan råd än att söka en annan plats, där
man ej riskerar att få hälsan förstörd.

87. - t 1) Ja. 2) Ja. 3) Om några
ömmande omständigheter föreligga. 4) Hos
k. m:t.

88. Missnöjd. 1) Omöjligt att säga. Men
äfven om församlingen beslutar, att barnen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:43:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1900/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free