- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 19:e årg. 1900 /
177

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11. (950.) 14 mars 1900 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 11

SVENSK LÄRARETIDNING.

177

gande i fortsatt undervisning saknas
således icke helt och hållet.

Men hvad som hos de allra flesta
arbetsgifvare helt och hållet saknats,
det är tyvärr den goda viljan.
Lagbestämmelsen om de 6 timmarnas
maximalarbetsdag har man utan vidare satt
sig öfver, och med den makt, som de
höga kommunala röstetalen gifva, har
man ock i allmänhet hindrat skolråden
att uppfylla hvad dem enligt lag ålegat.
Endast inom ett fåtal skoldistrikt har
det lyckats uppfostrans målsmän att i
någon mån förverkliga de
bestämmelser om fortsatt undervisning för
industri-arbetande barn, som folkskolestadgan
och 1881 års förordning innehålla.

Att år för år öppet trotsa de
lag-ligen gällande föreskrifterna måste ju
emellertid på längden kännas något
genant. Gång på gång har man därför
sökt undanröja den skriande
motsägelsen mellan lag och praxis, men - väl
att märka - icke så, att den senare
skulle rätta sig efter den förra, utan
tvärtom så, att den förra skulle lämpas
efter den senare. Och med det
alldeles öfvervägande inflytande, som
industrialismen utöfvar inom samhället,
kan det icke förvåna, att detta
lättvindiga sätt för motsägelsens
undanröjande vunnit bifall. Huru otroligt
det än må förefalla, har det
understundom till och med sett ut, som om
industrialismens förespråkare skulle
lyckats bibringa en del af allmänheten
den föreställningen, att skolan vore
hinderlig för den halfvuxna
ungdomens sedlighet och arbetsduglighet men
att däremot fabrikslifvet skulle i båda
dessa hänseenden verka synnerligen
förmånligt och välgörande!

I betraktande af dessa
omständigheter låter sig den egendomliga
företeelsen förklara, att man, hvarje gång
en revision af 1881 års förordning varit
ifrågasatt, sökt minska arbetsgifvarnes
nuvarande skyldighet att bereda sina
minderåriga arbetare tillfälle till
fortsatt undervisning. I det förslag till
lag angående minderårigas (och
kvinnors) användande i arbete, som afgafs
af 1891-92 års kommitté, hade ock,
till följd af påtryckning från
industrimännens sida, bestämmelserna om de
minderåriga industriarbetarnes skolgång
sammankrympt till följande:

§ 11. Användes i arbete, som i l ^
minderårig, hvilken icke erhållit
afgångsbetyg från folkskolan (enligt § 47
folkskolestadgan), skall sådan minderårig till och med det
kalenderår, under hvilket han fyller fjorton
år, begagna undervisningen i folkskolan å de
tider, skolrådet efter näringsidkarens hörande
bestämmer, eller njuta annan däremot
svarande och af skolrådet godkänd undervisning
samt en gång i månaden till näringsidkaren
aflämna intyg om åtnjuten undervisning.
Näringsidkare åligger att bereda hos honom
anställd minderårig den ledighet, som erfordras
för begagnande! af undervisning i folkskolan
och för deltagande i
konfirmationsundervisning.

Som emellertid enligt samma
kommitté maximalarbetsdagen för minder-

årig under 15 år skulle vara 6 timmar,
så hade äfven med denna bestämmelse
utsikterna för den fortsatta
undervisningen ej behöft vara så mörka.

Kommitténs reservanter åter, för
hvilka industriens (förmenta) intressen
tydligen stodo såsom de i denna f råga
nästan allenabestämmande, önskade för
13-14-åringar 10 timmars
maximalarbetsdag och för 14-15-åringar 11
timmars dito samt voro följaktligen allt
annat än gynnsamt stämda för den
fortsatta undervisningen. Emellertid
vågade, märkligt nog, icke heller de
fullständigt bortkasta alla föreskrifter
härom. I § 3 mom. 3 af deras förslag
återfinnes följande bestämmelse:

Minderårig, som ej erhållit afgångsbetyg
från folkskolan (enligt § 47 folkskolestadgan),
skall begagna sig af den för honom af
skolrådet, efter arbetsgifvårens hörande,
anordnade undervisaingen och äger fördenskull
att tvänne eftermiddagar i veckan lämna
arbetet så mycket tidigare, som skolgången
kräfver.

Men hvad^ dessa, af den
industri-alistiska synpunkten så godt som
enväldigt behärskade reservanter ej
vågade, det synes själfva regeringen
nu - under 1900-talets första år -
icke rygga tillbaka för. I det förra
sommaren inom civildepartementet
utarbetade förslaget till förordning
angående minderårigas användande i
industriellt arbete saknas hvarje
bestämmelse om minderåriga
industriarbetares skolgång och redan för 13-åringar
stadgas en maximalarbetsdag af ända
till tio timmar.

Upphöjes detta förslag till lag, då
har på alla industriorter den fortsatta
undervisningen fått sin dödsdom
skrifven, och då bör regeringen skynda sig
att draga ett bredt streck äfven öfver
folkskolestadgans § 50 mom. 2, som
eljest komme att stå kvar såsom ett
meningslöst ord.

Det är nedslående att på tröskeln till
det nya århundradet, arbetarefrågans
och den sociala nydaningens
århundrade, mötas af ett regeringsförslag, som
vill skicka kroppsarbetarnes barn ut i
kampen för tillvaron med ett så
ytterligt minimum af utveckling och
själsodling, som § 2 af förslaget utvisar.
För att användas som industriarbetare
skulle endast fordras att vara 12 år
samt att hafva inhämtat den lärokurs,
som omförmäles i folkskolestadgans §
48 mom. l, och som i hufvudsak kan
sammanfattas sålunda: katekes, biblisk
historia och psalmsång samt litet
innanläsning, skrifning och räkning.

Kan det vara möjligt, att regeringen
skall förelägga riksdagen ett dylikt
förslag, och att riksdagen skall antaga
det?

Först då det skett, skola vi tro på
möjligheten häraf.

P. S. Sedan förestående var
uppsatt och redan ombrutet, har den mot-

sedda k. propositionen med förslag till
förordning angående minderårigas
användande till arbete i industriellt yrke
öfverlämnats till riksdagen. Detta
skedde vid kamrarnas sammanträde i
går middag. Vi hänvisa till den korta
redogörelsen under rubriken
»Riksdagen» och skola i öfrigt återkomma i
nästa nummer.

Den svenska skolreformen
inför utlandet.

Den skolreform, som för närvarande
är under utredning hos
läroverkskommittén, börjar ådraga sig sakkunniges
uppmärksamhet äfven utom vårt lands
gränser.

Så. har i den från Berlin utgifna
»Zeitschrift fur die Reform der höheren
Schulen» d:r Wetekamp, hvilken förut
gjort sig bekant såsom kännare af
skandinaviska skolförhållanden, i två häften
lämnat en sympatisk och fullständig
redogörelse för skolfrågans behandling
vid förra årets riksdag.

*



Den i Köpenhamn utkommande
pedagogiska tidskriften »Vor Ungdom»
innehåller en längre öfversikt af
»skolreformen i Sverige», hvilken öfversikt har
till författare den framstående norske
skolmannen P. Voss. Han uttalar bl. a.
följande omdömen:

Hvad som enligt min mening särskildt
utmärker den Carlsonska reformen är den kloka
omsorgsfullhet, hvarmed den utan att offra
vare sig åt pedagogiska eller politiska
käpphästar, afbalansevar de stridande elementen
i nutidens skolkamp på ett sätt, som ger
rättvisa åt alla sidor. Genom det fyraåriga
gymnasiet i förbindelse med
kompletteringskurser vid universitet skall den klassiska
skolbildningen fortfarande kunna utveckla
all den lifskraft den kan vara i besittning
af. Den uppgift, som skolan icke längre rår
med, skall den för framtiden dela med
universitetet. I det skolan på detta som på
andra områden af det mänskliga vetandet
begränsar sig till elementerna, öfverlämnar
den åt universitetet att på grundvalen af de
i skolan inhämtade språkliga elementerna
uppbygga ett historiskt-litterärt studium af
klassisk kultur.

De vid Sveriges universitet rådande
studieförhållandena böra, så vidt jag känner dem
rätt, icke sakna anknytningspunkter för ett
fruktbart samarbete i denna riktning mellan
skola och universitet. För gymnasiernas
vidkommande bibehåller förslaget, som man ser,
den gamla tudelningen mellan latin- och
real-gymnasium, det förra med fritt val mellan
grekiska och franska. Någon ny linje för
hvad som numera i det pedagogiska
meningsutbytet går under namn af humanités mödernes
tyckes icke vara åsyftad. Men då
»fackstudierna», latinet på ena linjen och
matematiken på den andra, af kortas en smula, skola
likväl icke blott de nationella utan öfver
hufvud taget de modernt-humanistiska
bildningselementen sannolikt kunna glädja sig
åt bättre armbågsrum inom skolan.

Jag fäster uppmärksamheten vid några
punkter, i hvilka den svenska skolreformen
går andra vägar än den nya norska skolan.
Allmänna läroverket skulle i likhet med vår
middelskole (af 1869) omfatta sex årsklasser,
och dess afslutningsexamen är såsom hos oss
förlagd till 15–16-årsåldern, hvaremot den
enligt Carlsons åsikt icke som i Norge skall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:43:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1900/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free