- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 19:e årg. 1900 /
191

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12. (951.) 21 mars 1900 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 12

SVENSK LÄRARETIDNING.

191

§ omförmälda intyg. Sådan rätt tillkommer
jämväl vederbörande provinsial-, extra
pro-vinsial-, stads- och stadsdistriktsläkare.

14 §.

Yrkesidkare, som till arbete i industriellt
yrke använder minderårig, skall därom hos
konungens befallningshafvande göra skriftlig
anmälan inom en månad efter det denna
förordning trädt i kraft eller, därest
minderårig först därefter i arbete antages, inom en
månad efter det första gången sådant
antagande äger rum, äfvensom på samma sätt
anmäla, då han i sin rörelse ej vidare an
vänder minderårig. Konungens
befallnings-hafvande skall, så snart ske kan, efter tagen
kännedom om den gjorda anmälan,
öfver-sända densamma till vederbörande
yrkes-inspektör eller, i fråga om grufdrift, som är
att hänföra till bergsbruk, till vederbörande
bergmästare.

Enahanda anmälan skall inom samma tid
göras jämväl till hälsovårdsnämden eller, där
sådan ej finnes, till kommunalnämden i den
kommun, där yrket bedrifves.

15 §.

Yrkesinspektör och, i fråga om grufdrift,
som är att hänföra till bergsbruk,
bergmästare, äfvensom enligt 11 § förordnad
besiktningsläkare äga under den tid arbetet pågår,
efter tillsägelse hos vederbörande yrkesidkare
eller arbetsföreståndare, tillträde till
arbetsställe, där minderåriga sysselsättas, äfvensom
rätt att där företaga de undersökningar, till
hvilka bestämmelserna i denna förordning
kunna gifva anledning; skolande i afseende
härå gälla hvad till bevarande af
yrkeshemlighet är för yrkesinspektör särskildt
stadgadt.

Yrkesinspektör eller bergmästare äfvensom
besiktningsläkare skola jämväl äga tillgång
till registerbok samt till de uti 2 §
omförmälda intyg.

16 §-

Hvad i denna förordning sägs om
yrkesinspektör gälle i tillämpliga delar jämväl
hos yrkesinspektör i vederbörlig ordning
anställd assistent.

17 §.

A arbetsställe, där minderåriga arbetare
sysselsättas, skola finnas å lämplig plats
anslagna dels denna förordning med de tillägg
eller ändringar, som framdeles kunna varda
stadgade, dels ock uppgift å de tider, då för
minderårig arbetet börjas och slutas samt
rasterna infalla.

För sådant läkarebetyg, som omförmäles i
2 §, må, därest det utfärdas af i civil eller
militär tjänst anställd läkare, icke fordras
högre betalning än en krona.

19 §.

Om emot de i denna förordning gifna eller
på grund af densamma utfärdade föreskrifter
minderårig användes i arbete, straffes
yrkes-idkareri med böter från och med 10 till och
500 kronor. Har öfverträdelsen skett med
den minderåriges faders eller målsmans
vetskap och vilja, vare jämväl faclern eller
målsmannen förfallen till böter från och med 5
till och med 20 kronor.

Försummar yrkesidkaren att ställa sig till
efterrättelse föreskrifterna i 12, 14 och 17 .§§,
straffes med böter från och med 5 till och
med 200 kronor.

Den, som under tid, då han är ställd
under tilltal för, förseelse mot denna förordning,
samma förseelse fortsätter, skall, när han
därtill varder lagligen förvunnen, för hvarje
gång stämning därför utfärdats och delgifvits,
fällas till de böter, som för förseelsen äro
bestämda.

20 §.

Det åligger allmän åklagare att åtala
förseelse, hvarom i 19 § sägs; skolande
förseelsen åtalas hos polisdomstol, där särskild
sådan är inrättad, men eljest hos
poliskammare och, där sådan ej finnes, vid allmän
domstol; och gälle i fråga om klagan öfver
domstols eller poliskammares beslut i dessa
mål hvad om besvär i brottmål är förordnadt.

21 §.

Böter, som enligt denna förordning ådömas,
tillfalla kronan. Saknas tillgång till fulla
gäldandet af dessa böter, skola de förvandlas
efter allmän strafflag.

22 §.

Denna förordning skall ock äga tillämpning
å sådan i l § omnämd industriell rörelse,
som af staten eller kommun idkas, ändå att
rörelsen icke idkas såsom näring; dock att
hvad om yrkesidkare är stadgadt skall i f råga
om sådan rörelse gälla arbetsföreståndaren.

Denna förordning träder i kraft den l
januari 1901.

Motiveringen

till förestående författningsförslag finnes i det
yttrande chefen för civildepartementet,
statsrådet E. von Krusenstjerna, af gaf inför
körningen i statsrådet den 2 dennes.

l detta yttrande framhålles, att man
numera är fullt ense i två hufvudpunkter,
nämligen att en effektiv kontroll är nödvändig,
och att denna bör understödjas genom
läkareundersökningar.

Författningens giltighetsområde har, på sätt
kommerskollegium och medicinalstyrelsen ock
ansett, begränsats till storindustrien. Äfven
med den betydliga ökning i
yrkesinspektionens personal, som civilministern föreslår,
skulle det för denna blifva ogörligt ätt i
vårt vidsträckta land, så som sig bör,
öfver-vaka handtverks- och hemindustrien. Då
det i 1881 års förordning förekommande
förbudet mot att i handtverk eller annan
handtering använda minderårig i nattarbete med
denna förordnings upphäfvande skulle komma
att försvinna, blir det nödigt att i
förordningen om näringsfrihet eller särskild
författning återinföra en motsvarande
bestämmelse.

Att sågverks- och därmed förenad
brädgårdsrörelse medtagits bland de yrken, å
hvilka författningen skulle ägautillämpning,
har ’skett med stöd af ämbetsverkens och
yr-kesirispektörernas enhälliga hemställan,
hvilken dessutom funnit stöd i utlåtandena från
några länsstyrelser inom de sex nordliga Jänen,
där denna industri hufvudsakligen bedrifves.
I vederlag har sågverksindustrien fått det
undantagsstadgandet, att af ven 11-åringar kunna
sex timmar dagligen få användas till lättare
arbete under bar himmel, men civilministern
föreställer sig, att detta medgifvande icke
torde få någon större betydelse, emedan
sådan minderårig skulle för att kunna i
arbetet antagas hafva slutat folkskolan, för
så vidt han ej har ferier.

Minimiåldern är, med undantag af nyss
angifna undantag, 12 år, och detta
motiveras af civilministern sålunda:

»Om redan i fråga om giltighetsområdet
för en skyddslagsstiftning i förevarande

ämne skiljaktiga meningar äga rum, så gäller
detta i ännu högre beträffande minimiålder
och öfliga villkor för minderårigas
anställning i de skyddade yrkena samt arbetstiden
för minderåriga. Och detta är helt
naturligt. A ena sidan står statens oafvisliga
plikt att vaka öfver det uppväxande
släktets kroppsliga och andliga utveckling så,
att denna icke må skadas eller lida intrång
genom ,Qför tidigt inträde i arbete, med andra
ord hänsynen till hygienens och skolans
intressen ; å andra sidan måste man taga
hänsyn till dels vikten af att de unga icke få
gå sysslolösa och därigenom hemfalla till
brott och förfall, dels föräldrarnas önskan
att få sina barn tidigast möjligt ut i yrkena,
så att barnen skola kunna förvärfva nödig
yrkesskicklighet äfvensom lämna bidrag
tifl familjens uppehälle, dels ock, hvad vissa
yrken angår, industriens behof af att
användandet af minderåriga i arbete ej må
varda alltför begränsadt. Härtill kommer
att yrkenas sinsemellan så olika
beskaffenhet försvårar meddelandet af allmängiltiga
bestämmelser.

Den principiella utgångspunkten för en
lagstiftning härutinnan synes böra vara den
att, under förutsättning af obligatorisk
läkareundersökning och betryggande kontroll
i öfrigt mot öfveransträngning och
yrkes-fara., den minderåriges arbete, särskildt
beträffande arbetstiderna, så anordnas, att den
minderårige vid den tidpunkt, dä den
obligatoriska folkskoleundervisningen upphör, må
kunna påräkna sysselsättning uti industriens
tjänst och därigenom, på samma gång den
minderårige afhålles från de faror, som
sysslolösheten, synnerligast i denna åldersperiod,
medför, i tid vänjer sig att uti ett
regelbundet arbete söka sitt uppehälle.

t enlighet med kommerskollegii hemställan
har således nu gällande bestämmelse om 12
år såsom minimiålder för barns anställande
i industriellt yrke blifvit i förslaget
bibehållen. Att höja denna ålder exempelvis
till 13 år låter sig, enligt min tanke, icke
förena med nu gällande bestämmelser
rörande folkundervisningen, och det är från
dem jag har att utgå. Sådan denna för
närvarande är anordnad har i regeln barnet
i åldern mellan 12 och 13 år inhämtat det
kunskapsmått, som berättigar detsamma att
afgå från folkskolan. Därmed har ock
skol-pliktigheten upphört, ett förhållande, med
hänsyn till hvilket minimiåldern för inträde
i industriens tjänst måste vara afpassad, så
vida man vill undvika att legalisera en
kortare eller längre men för den
minderårige utan tvifvel i hög grad skadlig period
af sysslolöshet. Flera af
folkskoleinspektörerna hafva emellertid i yttrandena öfver
1891 års kommittés förslag framhållit
nödvändigheten af att de i folkskolan
förvärfvade kunskaper genom fortsatt skolgång
underhållas och befästas och ifrågasatt
stadganden härom. Såsom ämbetsverken yttrat,
torde dock lämpligare vara, att positiva
åtgärder till främjande af folkundervisningen
vidtagas genom en omarbetning af
folkskolestadgan än att det sker genom införande af
enstaka bestämmelser i förevarande
författning, hvars hufvudändamål är ett annat.

Men lika viktigt som det synes vara att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:43:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1900/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free