- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 19:e årg. 1900 /
206

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 13. (952.) 28 mars 1900 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

206

SVENSK LÄRAEETIDNING.

N:r 13

och utöfvade han själf ofta sångens konst
samt arbetade mycket för
sångundervisningens höjande i skolorna. Uppkom af någon
anledning missnöje med en lärare, var han
alltid färdig att hellre fria än fälla, och åt
hvarje redligt arbete var han den förste
att lämna det varmaste erkännande.

Klart insåg och erkände han sanningen
af den saken, att »fältherren icke vinner
slaget ensam, de djupa leden vinna det åt
honom», och att sålunda för
åstadkommande af ett fruktbringande skolarbete fordras
en förtrolig samverkan mellan förmän och
underordnade. Därför sammankallade han ofta
lärarepersonalen till gemensamma
öfverläggningar. Under hans inspektörstid omfattade
dessa möten hela inspektörsdistriktet men
voro eljest afsedda för pastoratets lärare och
lärarinnor. Vid sådana möten såväl små
som stora visade prosten B. stor gästfrihet,
i det att samtliga mötesdeltagare inbjödos
till samkväm i prostgården. Där
undfägnades man rikligen med "allt, som hör till
kroppens förplägning, där bjöds man på
sång och musik, där samspråkade man
gemytligt ; där var man med ett ord som barn
i huset, ty prosten var alltid den mest
förekommande, älskvärde och underhållande
värd.

Ar 1876 stiftades på hans initiativ Nora
pastorats lärareförening, hvars
öfverläggningar han under de första åren som dess
ordförande ledde, och i hvilken han, äfven
sedan han afgick från ordförandeskapet,
alltid varit en intresserad deltagare. Åt sina
lärare beredde han äfven tillfälle att bevista
skolrådets sammanträden och där deltaga i
öfverläggningarna.

Äfven som läroboksförfattare har prosten
B. uppträdt, i det han redan 1854 .utgaf
»Barnalärobok i biblisk historia», hvilken
en tid begagnades i åtskilliga skolor.

När till det förut omtalade lägges, att
under den tid prosten B. handhaft Nora
församlingars angelägenheter, sockenbibliotek
blifvit inrättadt och två nya kyrkor byggda,
så torde medgifvas, att han rest sig
varaktiga minnesmärken af en gagnande
verksamhet.

Att här söka skildra en så rikt utrustad
personlighet som prosten Bohms eller i
detalj framlägga de egenskaper, genom hvilka
det blifvit honom möjligt att utföra sin
lifsgärning, och hvilka gjort den gamle
prosten älskad och vördad, tillåter ej
utrymmet. Blott några antydningar!

I främsta rummet må då nämnas hans
snart sagdt outtröttliga arbetsförmåga parad
med förutseende klokhet samt minutiös
noggrannhet och ordning. Ända in i sitt 84:e
lefnadsår har han ensam skött den stora
expeditionen, skrifvit digra utlåtanden och
och inlagor, ofta föranledda af tvistigheter
mellan hans församlingsbor, hvilka
tvistigheter han alltid arbetat på att föra till ett
lyckligt slut. Men arbetet har varit och
är hans lifselement, i hvilket han funnit
ett nöje och en tillfredsställelse, som i viss
mån neutraliserat den trötthet, hvilken eljest
åtföljer ålderdomen, och hvilken hindrat
honom från att söka den hvila, som äfven

långt före 84 års ålder vanligen brukar
vara behöflig. »Visserligen känner jag mig
ibland mycket trött och bräcklig», yttrade
han förra sommaren till den, som skrifver
dessa rader, »men, då jag lyckats utföra
ett arbete och gjort det så godt jag
någonsin kan, erfar jag en inre tillfredsställelse,
som upplifvar mig och hindrar mig att
känna min trötthet.»

l allt sitt görande och låtande har prosten
B. sökt tillämpa apostelns ord: »Så mycket
som på Eder beror, hafven frid med alla
människor». Denna fridsamhet har visat
sig dels uti tillmötesgående välvilja och
fördragsamhet mot dem, med hvilka han
kommit i beröring, dels äfven, som förut
blifvit antydt, uti trägen sträfvan att
utjämna eller bortskaffa misshälligheter eller
anledningen därtill. Visserligen har äfven
han haft fiender - hvem i hans ställning
skulle kunna undgå att få det? Huru han
handlat mot dessa karakteriseras bäst af
följande hans yttrande: »Om jag märkt,
att någon varit förargad på mig, har jag
mot den personen sökt visa mig mera
vänlig och förekommande, så att han skulle
förstå, att jag ej är ond på honom.»

Slutligen må härtill läggas den vinnande
älskvärdhet, som kännetecknat all hans
umgängelse, samt den lugna förtröstan till Guds
underbara men nådefulla ledning af
människornas öden, hvilken gifvit honom kraft att
bära de sorger, han haft att genomgå. Ende
sonen bortrycktes i sin mannaålders fulla
kraft af döden; en ansenlig förmögenhet
försvann fullständigt till följd af
borgensförbindelser, makan bäddades i grafven,
andra sorger att förtiga. Men intet har
förmått nedbryta den gamle, som glades att
ännu se sig omgifven af flere kvarvarande
familjemedlemmar, som ägna honom örn
omvårdnad och anse hvarje glädje, som
beredes honom, såsom solstrålar äfven för
sig.

Af församlingarnas lärarepersonal är
prosten högt uppburen. Ett bland bevisen
därför är den uppvaktning, som på hans 85:e
födelsedag den 11 sistl. januari på
lärarekårens vägnar ägnades honom af en
deputation, anförd af skolläraren J. Jonzén. Vi
förena oss med Nora lärarekår i den
önskan, att prosten Bohm under en lugn och
fridfull ålderdom måtte få se allt flera
frukter framväxa af den folkundervisning, som
han städse med så mycken kärlek omfattat.

P-n.

Intryek från en studieresa

i Tyskland och Österrike.

Af
Teodor Holmberg.

3.
Folkbibliotek och lässalar m. m.

Efter kortare besök i Breslau och
Schweidnitz nere i Schlesien samt efter en tids
vistande i Riesengebirge och Slotz’
utomordentligt härliga dalar gjorde jag en tur i
Österrike och stannade först i den ålderdomliga
fabriksstaden Zwittau. Jag besökte denna

stad af lust att se det vidt berömda
Ottendorf ska folkbiblioteket.

Ottendorf är nu en 80-årig gubbe och
ut-gifver i New-York en tysk tidning. Efter
1848 års revolutionära folkrörelser, som
skakade det gamla habsburgska kejsarväldet
i dess grundvalar och i hvilka äfven
Ottendorf deltog, måste han fly till Förenta
Staterna och blef där mångmillionär. Med
trogen kärlek tänkte han på sin
fädernestad, som han i lugnare tider länge årligen
besökte, och har där dels stiftat ett
barnhem, dels för en kostnad af omkring 200,000
floriner låtit uppföra folkbiblioteket, hvilket
han dessutom stöder med omkring 6,000
floriner årligen (l florin = l kr. 78 öre).
Man vet också, att han genom
testamen-tariska bestämmelser äfven för framtiden
fullt tryggat inrättningens fortvaro. Vid
folkbibliotekets stiftande har han ledts af
tysk-patriotiska känslor.

Zwittau är en hufvudsakligen tysk stad
och är omgifven af flera tyska byar med
industriell befolkning, men för öfrigt utgöra
tjeckerna där liksom öfver allt i Mähren
det stora flertalet. I den med förbittring
förda, sedan länge pågående språk- och
nationalitetskampen mellan tyskar och tjecker
har Ottendorf velat i och med sitt
folkbibliotek skapa ett värn, en medelpunkt för
tyskhetens vidmakthållande. Och detta mål
måste han anses hafva vunnit, ty både
boksamling och lässalar äro flitigt anlitade.
Från Zwittau-biblioteket utsändas små
»vandringsbibliotek » i lådor till närgränsande tyska
byar, och utlånades under året 1897-98 på
detta sätt 10,500 böcker. Lådorna sändas
till skollärarne, men kommunen ikläder sig
garanti för försändelserna. Här som
annanstädes äro romaner, berättelser och
ungdomsböcker mest begärliga, men det är ju godt, att
det tunga arbetets barn få smak för detta
slags uppfriskningar och att de öfver hufvud
taget vänjas vid att läsa. För öfrigt visar
det sig i Zwittau, liksom å andra håll, att
sakta men säkert ökas läsningen af mera
undervisande och direkt lärorika böcker.

Bland de mera lästa författarne iakttog
jag äfven »Sigurd» (Hedenstjerna), hvars
alla böcker i tysk öfversättning stodo i den
ganska rikt representerade skandinaviska
afdelningen. På året lästes hvarje af hans
elfva böcker femton gånger. Vida högre
kommo förstås böcker af Werner, Marlitt,
Freytag m. fl. Hela bokförrådet är 14,000
band. Lässalen besöktes af 22,327 personer.
Förvaltningskostnaderna uppgå till något öfver
12,000 floriner.

Själfva huset är ett litet palats i stil
och byggnadsmaterial. Allt inre är prägladt
af en enkel, solid elegans. I synnerhet är
föredragssalen utomordentligt vackert och
dyrbart utstyrd. Här hållas offentliga, starkt
besökta föredrag (bl. a. har lektor Walther
från Lunds universitet här uppträdt), ofta
med skioptikonbilder, vidare folkkonserter
(en dyrbar Wien-flygel till 1,200 floriner stod
på estraden) m. m. Min ledsagare i
biblioteket var Ottendorfs vän, en af stadens
mest ansedda och ledande män, jur. utr.
d:r Oswald Neumeister. Gubben N. talade
om Sveriges lyckliga ställning, kände till
våra goda folkskolor och folkhögskolor, våra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:43:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1900/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free