- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 19:e årg. 1900 /
222

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 14. (953.) 4 april 1900 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

222

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 14

och allt starkare gjort sig gällande, och
reformer blefvo äfven genoinförda. Inom kort
voro nya lärokurser, förbättrade läroböcker
och tidsenligare metoder antagna, och sålunda
kunde folkskolans utveckling fortskrida
jämsides med växande barnantal och
lärarekrafter. Under de tolf år, d:r B. innehaft
sin plats, har nämligen antalet lärarekrafter
stigit från 514 till 745 och barnantalet från
18,000 till nära 28,000; hvarjämte
skolbudgeten vuxit från 949,800 kr. till omkring
1,500,000.

I det, som under d:r Bergmans chefskap
åstadkommits vid hufvudstadens folkskolor,
kunde den få en inblick, som hade tillfälle
besöka 1897 års utställning, där dessa folkskolor
voro representerade genom en exposition, som
rönte lifligt erkännande såväl af besökande
som i tidningspressen. I denna tidning hafva
under innevarande år äfven förekommit
beskrifningar och afbildningar af den för
världsutställningen i Paris afsedda expositionen
från Stockholms folkskolor, en utställning,
soin säkerligen skall komma att lända icke
blott Stockholm utan äfven hela vårt land
till heder. För närvarande är d:r B. i
Paris för att öfvervaka utställningens
anordnande.

Af det nya, som under d:r Bergmans
ledning åstadkommits vid Stockholms
folkskolor, må nämnas: inrättande af skolkök
med undervisning i huslig ekonomi;
inrättande af skolbad; anställning af skolläkare;
inrättande af särskilda lärosalar för
naturkunnighetsundervisningen; ny och tidsenlig
materiel m. m.

Under den tid, d:r B. varit skolornas
inspektor, har lärarepersonalen i stor
utsträckning blifvit uppförd på ordinarie stat,
hvarigenom proportionen mellan antalet extra
och ordinarie betydligt förändrats, en
omständighet, som står i sammanhang med d:r
Bergmans uttalade åsikter angående
förde-larne af ett lugnt skolarbete.

Säkert är, att den tryggare ställning, som
är förenad med ordinarie plats, inverkat
välgörande både på läraren och hans arbete i
skolan.

Dels i pressen, dels genom föreläsningar
har d:r B. ägnat uppfostrings- och
undervisningsfrågorna stor uppmärksamhet. Det
ofvan nämda häftet: »Några ord om
arbetet i folkskolan» utgör en sammanfattning
af dessa föreläsningar och behandlar
nästan alla skolans undervisningsämnen
äfvensom disciplinära spörsmål.

I fråga om disciplin och ordning yttrar
d:r B.:

»Villkoret för framgången af lärarens
undervisande och fostrande verksamhet är, att
han har afdelningen i sin hand. När hvarje
lärjunge i afdelningen, denna må vara stor
eller liten, uppmärksamt och stilla lyssnar
till och mottager lärarens ord, som vore
dessa ställda direkt just till honom, då är
afdelningen lättskött. Lyckas icke läraren
få den sådan, så utarbetar han ofta sig
själf och uttråkar sina lärjungar.»

»Hvarje tillsägelse förlorar i kraft och
verkan för hvarje öfverflödigt ord, som
användes. Detta är en iakttagelse, som icke

är svår att göra. Likväl är det kanske
intet, hvaremot lärare och uppfostrare så ofta
och så mycket bryta som mot denna enkla
regel. Är ett ord tillräckligt, så böra icke
två användas. Intet vinnes genom käbbel
och ständiga påminnelser, rätta och låt göra
om utan vidare, annars blifva barnen snart
slappa och döfva för hvarje tillsägelse.»

»Vill man få barnen intresserade för
skolan och skolarbetet, så måste läraren ställa
sin undervisning så, att de alltid kunna bra.
Det är härvid icke nog att tänka på själfva
läs- och skrif arbetet, utan äfven på öfriga
betingelser * för att detta skall blifva godt.
Hit räknar jag en sträng men på samma
gång mild disciplin, emedan denna bidrager
till att allt går bra. Har skolarbetet börjat
på sådant sätt och får fortgå så klass efter
klass med nödigt återtagande af det förut
genomgångna, innan det fallit ur minnet, så
blir arbetet jämförelsevis lätt.»

Största betydelse bör fästas vid att en
god och säker grund lägges, hvarpå
kunskapens byggnad vidare kan uppföras sten
efter sten. Skynda långsamt är en
huf-vudregel i d:r Bergmans pedagogik. »Non
rnulta, sed multum» är en annan sådan.

Det skulle komma att inkräkta för
mycket på tidningens utrymme att utförligare
referera de pedagogiska grundsatser, d:r B.
i tal och skrift förfäktat. Vi afsluta
därför denna uppsats med den önskan, att
Stockholms folkskolor ännu länge måtte
få åtnjuta förmånen af d:r C. Gr. Bergmans
erfarna ledning. -z-.

Orsakerna till "sedlig
förvildning" hos ungdomen.

Rörande detta under senare åren
mycket omtalade ämne lämnar
tvångs-uppfostringskommittén i sitt nyss
utkomna betänkande följande
framställning, som torde läsas med så mycket
lifligare intresse, som den berör en just
nu på dagordningen stående fråga,
nämligen industrialismens och särskildt
det industriella barnarbetets inflytande
på ungdomens sedliga utveckling:

Trots de inflytelser i förädlande riktning,
som icke minst i vår tid äro verksamma,
förspörjas dock från snart sagdt alla länder
i vår världsdel starka klagomål öfver en
bland ungdomen vidt utbredd sedlig
förvildning. Att denna mångenstädes ej är stadd
i aftagande utan snarare i tillväxt, synes
gifva vid handen, att den har sin
hufvudsakliga orsak i vissa för alla kulturländer i
våra dagar gemensamma förhållanden.
Redan i den omständigheten, att de
ifrågavarande missförhållandena öfverallt framträda
starkast i de stora städerna och speciellt i
de industriidkande städerna, ligger en
tydlig anvisning om, hvarest orsakerna böra
till en väsentlig del sökas.

Den moderna storindustrien, som i så
många afseenden satt sin prägel på vår tid,
har äfven grundligt omgestaltat familjelif vet
inom arbetareklassen. Det forcerade
arbetet, som i stor utsträckning tager i anspråk

äfven den kvinnliga arbetskraften och som
ofta utan afbrott fortgår dag och natt, kan
ej undgå att öfva en i många fall
ödeläggande inverkan pä industriarbetarnes
familjeförhållanden. Den familjefader, som ser
sig nödsakad att i och för sitt arbete
tillbringa hela dagarna och måhända ofta nog
äfven natten borta från sitt hem och sina
barn, är härigenom satt ur stånd att med
nödig uppmärksamhet följa barnens
utveckling och lära känna deras böjelser och
anlag likasom ock att personligen leda deras
uppfostran. Och om icke endast
familjefadern utan också hans hustru nödgas
tillbringa sin mesta tid på verkstäder och
fabriker, blir häraf en följd, att barnen
lämnas utan erforderlig tillsyn och i saknad af
såväl den omvårdnad i materiellt afseende
som den ledning för deras intellektuella och
sedliga utveckling, som från hemmets sida
bort dem ägnas.

De menliga följderna däraf kunna ej
und-| gå att visa sig på många sätt. Barnen
l vänjas vid gatulifvet och utsättas för dess
frestelser. Inom de kamratkretsar, som
därvid bildas, blifva de sämsta och på
samma gång oftast mest energiska och
brådmogna viljorna de tongifvande, och det
ligger i öppen dag, att inflytelserna af ett
sådant umgänge icke kunna lända till
barnens fromma. De hemfalla lätteligen till
bettleri och vänjas därigenom också vid
lögnaktighet och förställning; öfvergången
härifrån till oärlighet och tillgrepp är en
ingalunda ovanlig konsekvens af den
föregående utvecklingen, hvilken äfven ofta hos
de unga alstrar sedeslöshet, tygellöst
sinnelag och benägenhet för våldsbragder.

På sådant sätt gestalta sig förhållandena
ej sällan, äfven då föräldrarna till sina
personer äro sådana, att de under normala
yttre omständigheter skulle kunnat bereda
sina barn fördelen af ett godt hem. Men
kommittén har därjämte trott sig finna, att
de af industrialismen framkallade
förhållandena ofta öfva en menlig inverkan äfven
på föräldrarnas intresse och duglighet för
uppfostrarekallet. Husfaderns tvungna
bortovaro från hemmet förslappar hos honom
känslan för familjens samhörighet och
intresset för barnen; och om hemmet därtill
är i saknad af husmoderns ständiga tillsyn
och vård, förlorar detsamma lätt än
ytterligare sin dragningskraft på mannen, som
vänjer sig att tillbringa äfven sina fritider
utom hemmet. Lockelserna till utelif äro
också för våra dagars arbetare, i synnerhet
i städerna, både många och stora. För
mången blifva frestelserna till dryckenskap
öfvermäktiga; arbetsdugligheten och
arbetslusten minskas och därmed också
möjligheterna till familjens bergning. Att barnens
utveckling måste taga skada af sådana
förhållanden, är uppenbart.

Det torde i detta sammanhang ej böra
lämnas alldeles oanmärkt, att lockelser till
utelif kunna härröra äfven från ett helt
annat håll, nämligen från det i vår tid
synnerligen starkt utbredda föreningsväsendet.
Talrika ekonomiska, politiska, religiösa och
andra föreningar taga mångenstädes i hög
grad sina medlemmars tid i anspråk icke
endast för föreningarnas egentliga verksam-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:43:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1900/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free