- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 19:e årg. 1900 /
294

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 18. (957.) 2 maj 1900 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

294

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 18

växande släktet, samhällets dyraste
egendom. Utan en moraliskt och fysiskt sund
och stark, utan en vaken och kunnig
ungdom - hvad vore vårt framtidshopp trots
fästningar och pansarbåtar?

Den skyddslagstiftning för barn och
ungdom, hvilken vi i folkskolan mest
observerat, hör ju egentligen och ursprungligen icke
hemma i folkskolestadgan, men den är icke
desto mindre af den största betydelse för
folkskolans uppfostringssyften. Under
sådana förhållanden kan det ej gärna
innebära någon öfverraskning, att folkskolans
målsmän hysa det lifligaste intresse för
denna angelägenhet och framlägga en och
annan tanke och erfarenhet rörande
förhållandet mellan arbetsanställning och skolgång.
Likgiltig kan lärarekåren aldrig stå inför
sådana frågor som den om minderåriges
anställning.

Men visserligen nödgas vi att stundom
stå undrande och spörjande, särskildt inför
sådana sidor af frågan, som så att säga äro
vända från skolan. Låtom oss gärna
erkänna denna osäkerhet! Låtom oss också
medgifva, att samhället hjälpes icke endast
med kunskaper och skolbildning utan ock
bl. a. med pengar och hvad man kallar
»den råa styrkan»! Låtom oss ej förgäta,
att människan lefver af bröd!

Men icke endast af bröd. Och - för
att säga ifrån redan nu - brödfrågan är
ej så alldeles oberoende af
uppfostrings-och undervisningsfrågan, af skolfrågan. Då
vi här tala om skolan, den egentliga
folkskolan såväl som fortsättningsskolan,
förutsätta vi, att dessa skolor äro välordnade
och välskötta, och att de hafva möjlighet
att blifva allt bättre, ju mer intresse de
röna från samhället i dess helhet och
särskildt från arbetsgifvarne och
näringsid-karne.

Efter dessa allmänna erinringar kastade
tal:n en blick på författningsförslaget
rörande minderårigas anställning i industriellt
yrke.

Detta förslag hade hållits alldeles fritt
från pedagogiskt inflytande. Man måste
beklaga, att industrien skall taga första
inteckningen i de späda arbetskrafterna.

Redan själfva of ver skri f ten till
författningsförslaget gifver vid handen, att den
nya förordningens giltighetsområde skulle
begränsas, till storindustrien och ej som nu
gällande förordning afse »handtverk och
annan handtering», hvilken »ej skäligen må
som fabriksrörelse anses». Denna
begränsning må nu visserligen medföra det
framsteget, att kontrollen, genom att
koncentreras där den utan tvifvel är *mest behöflig,
kan blifva så mycket verksammare, men
med hygieniska olägenheter och andra för
minderåriga menliga oegentligheter i t. ex.
handtverkerierna skulle det på samma gång
bli mindre noga. Vinsten i afseende på
kontroll synes sålunda ha vållat någon
förlust i afseende på giltighetsområdet.

Huru ställa sig de ifrågasatta
minimi-åldersbestämmelserna till den ordinarie skol-

kursen? Yrkesstadgan, som föreslagits,
medgifver visserligen 12-åringars och 11-åringars
anställande i industriellt yrke, men för
ständig anställning erfordras skolans
medgifvande vare sig i form af fullständigt
afgångsbetyg eller på annat sätt, och
ferie-arbetet hindrar ju ej barnen från skolgång
utan från att slå dank. Och för resten
böra ju folkskolans myndigheter med
folkskolestadgans hjälp vara i stånd att hindra
obehöriga öfvergrepp från industriens sida
och ombesörja folkskolestadgans efterlefnad.
Är icke detta lugnande? Tyvärr icke.

Så godt som all erfarenhet torde hafva
ådagalagt, att just dessa annars så oskyldiga
och hederliga, att ej säga välgörande
arbetstillfällen äro farliga rivaler till skolgången,
till och med den mest blygsamt tilltagna.
Först och främst så, att föräldrarna
därigenom frestas att afknappa på barnens
skolkurs för att vinna en tillfällig inkomst.
Vi tala visserligen här ej om de föräldrar,
för hvilka barnen äro en födkrok, som
genom tiggeri eller arbete skall ersätta hvad
fadern lagt på krogen och modern pratat
bort i portgångar och grannstugor. Det
gifves mången annan fattig far och mor, som
är arbetsam och ordentlig men har svårt
för att fatta skolgångens värde i jämförelse
med den veckopenning, fabriken lämnar.
Läget är dessutom ofta sådant, att man
föga bekymrar sig om att man i morgon
blir sjufaldt värre, blott man i dag
kommer pä benen. Barnen skola jn äöclå bti
»slafvar», »arbetsträlar», och ett år förr
eller senare betyder ingenting - resonerar
mången. Det är ej alla arbetare, som själfva
tänka och som inse vikten af att deras barn
bli tänkande arbetare, ej alla som förstå,
hvad de upplysta arbetarne äro de förste
att erkänna, att kunskap är en af de allra
kraftigaste häfstängerna till arbetsklassens
höjande i socialt och ekonomiskt afseende.
Vinsten häraf har man ju ej i samma
konkreta mening på hand, som man har
resultatet af fabriksarbetet. Och därför är
man angelägen att få sina barn ur skolan,
som hvarken föder eller kläder dem.

Från många föräldrars sida skulle intet
som helst motstånd förnimmas äfven om det
gällde att anställa 10-åriga barn på fabrik.
Hur kunde man icke för blott få år
sedan till och med vid midnattstid påträffa
9- och 10-åringar ute på stadens gator
utbjudande sina tidningar! Här trädde då
ändtligen lagen skyddande emellan till
barnens fromma och utan att vare sig
allmänheten eller tidningarna togo skada däraf.

Och hvad industriidkarne beträffar, skulle
nog ganska många visa sig tillmötesgående
i att bereda äfven de mest okunniga
11-och 12-åringar arbetsanställning, ofta i de
välvilligaste afsikter. Välviljan skulle
säkerligen ock göra sig gällande i skolråd och
på kyrkostämma, ty storindustrien är en stor
röstinnehafvare i skolans och kyrkans
angelägenheter - ofta utan motvikt.

Den förmodan, civilministern på ett ställe
i sin motivering uttalar, att vid konflikter
mellan skolan och industrien skolan ej skulle
utgå såsom den segrande parten, är alltför
välgrundad. Därför är det, särskildt från
skolans sida, af ytterlig vikt att redan från

början förebygga dylika för skolan
ödesdigra slitningar.

Saken vore synnerligen enkel, om vår
folkskolestadga hade antingen en för alla
bestämd afgångskurs eller - ifall "denna ej
kunnat genomgås -. en för alla bestämd
minimiålder för afgång. Men nu är det
som bekant så, att folkskolestadgan lämnar
rika tillfällen till dispens, dels på grund af
fattigdom, dels på grund af bristande
fattningsgåfva, villkor, som med god vilja i
tolkningen lätt kunna fyllas. Funnes ej denna
bakport till »folkskoletvånget», skulle man
väl i ett regeringsförslag ej gärna kunna
förutsätta, att 11-åringar slutat sin skolgång.
En sådan förutsättning kan tydligen ej hvila
på särdeles höga anspråk på
folkskolekursen, som väl här ingenting annat kan
betyda än en minimikurs, hvilken med 4
månaders årlig undervisning belöper sig till
summa summarum 16 månader. L sanning
en godtköpskurs, af hvilken man blott ej
får begära för stora frukter! Är det fråga
om en normal kursr kan denna ej gärna
vara slutexpedierad vid 12 års ålder, äsim.
mindre vid 11.

I Gröteborg och vissa andra samhällen
äro barnen ej färdiga härmed förrän vid
omkring 13 års ålder. För att få ett
bestämdt besked i denna fråga hade tal:n för
ett af skoldistrikten i Gröteborg gjort en
undersökning i examenskatalogerna rörande
samtliga under åren 1895-99 enligt § 47
utexaminerade barn, tillsammans 1,031,
tillhörande 28 stycken lYYe-Ifasser.

Statistiken har följande utseende:

1895 178 104 58,42 62 34,83 12 6,74 1896 181 96 53,04 65 35, 9 1 20 11, o 5 1897 194 101 52,06 67 34,53 26 13,4 1898 236 104 44,07 104 44,07 28 11,86
1899 242 112 46,28 94 38,84 35 14,87 Suramal 1,031 | 517 50,iö | 392 38,02 | 122 11,83
År


Hela antalet
Erhållit fullständigt afgångsbetyg.

Antal Proc. Antal Proc. Antal Proc.
Fyllda 13 år

Fyllda 13 år följande h alf åi-

Fyllda 13 år något senare

Tabellen utvisar, att till och med där
skolorna äro så pass väl ordnade och lästiden
så pass lång som i Gröteborg,
folkskolekursen ej i regel medhinnes förrän under det
kalenderår, då barnet fyller 13 år. Öfver
halfva antalet afgångna har redan vid
afgångsexamen uppnått 13 år och därutöfver,
och icke fullt 12 på hundra äro så unga,
att de fylla 13 år senare än ett halft år
efter genomgången skolkurs. Under
förutsättning, att intet barn mottagits i skolan
före det kalenderår, under hvilket det fyllt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:43:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1900/0298.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free