- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 19:e årg. 1900 /
376

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 23. (962.) 6 juni 1900 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

376

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 23

nerligt erkännande samt att åtskilliga delar
däraf i den bäst redigerade läraretidningen
framhållits såsom mönster för dylika
reglementen, dels att genom de nya lärokurserna,
timplanen och normalläsordningarna m. m.
erforderlig och lämplig enhet i undervisningen
är åstadkommen, dels att dessa lärokurser
äro utarbetade i full öfverensstämmelse med
sådana för Norrköpings, Malmö och
Helsingborgs skolor, dels ock slutligen, att den
nyinrättade skolexpeditionen bragt ordning och
reda i flera hänseenden. Jag vågar vara fullt
förvissad därom, att skolrådet äfven framdeles
skall äga både vilja och förmåga att föra vår
stads -folkskoleväsende framåt, så att det
kommer att stå å nivå med andra
landsortsstäders, utan att församlingen behöfver
betungas med nya utgifter för anställande af
en särskild inspektör.

Ett öfverflyttande till en särskild
tjänsteman af skolrådets åligganden i
fråga om tillsynen och ledningen skulle
enligt reservanten i vissa afseenden
blifva till men för skolrådsledamöternas
verksamhet.

Visserligen skulle - tillade han -
härigenom dessa besparas åtskilligt arbete och
besvär samt uppdraget att vara ledamot
i skolrådet hädanefter blifva jämförelsevis
bekvämt, men jag hyser $tor fruktan därför,
att det intresse, den insikt och den omtanke,
som hos dessa ledamöter hittills tydligen
förefunnits och som genom den direkta
handläggningen af skolans alla angelägenheter -
genom utredningar, utarbetande af förslag,
genom direkt beröring med lärarepersonalen
och genom den närmare tillsynen öfver de
särskilda skolafdelningarna m. m. - lifligt
underhållits, på samma gång skola i betänklig
grad slappas, kanske till största delen gå
förlorade, genom antagandet af denna
mellanhand mellan å ena sidan skolan och
lärarepersonalen samt å den andra skolrådet,
hvarför jag häruti finner ett mycket vägande skäl
för mig att icke instämma i förslaget.

Af ortstidningarna att döma har
Örebro lärarekår med sina sympatier
afgjordt ställt sig på reservantens sida.
Märkligt nog - så yttrade sig härom
Nerikes Allehanda dagen före
stämman - synes skolrådets förslag om
en mera direkt och enhetlig inspektion
ha från lärarehållet mottagits »icke
med tacksamhet för omsorg om
skolans bästa utan med missnöje såsom
utslag af en onödig granskningslusta
af lärarepersonalens verksamhet». Och
med en viss försmädlighet tillade
tidningen:

Man kan således på förhand räkna ut, att
detta förslag om en lönad inspektör öfver
vår talrika lärarekår icke skall finnas vara
ett så angeläget och brådskande ärende, som
kårens kyrkostämmobesökande vänner i
oktober förlidet år funno den då
genomtrum-fade lönehöjningen vara. Det är ju
möjligt, att lärarne och lärarinnorna liksom då
skola visa den takten att icke själfva
personligen rösta ned skolrådets föralag, men
man kan vara viss på att kårmedlemmarnas
här boende, systematiskt till kyrkostämman
uppdrifna anhöriga, hyresvärdar, andra
klienter och vänner, medlemmarna af K. F. U.
M. icke till förglömmandes, skola göra sitt
bästa härför i kårens förmenta intresse. Det
har, uppriktigt sagdt, länge visat sig vara
skolrådet svårt att mot den i fullkomlig
fackföreningsstil ordnade skollärareorganisationen
härstädes bevara sitt husbondevälde, och
svårigheterna ökas med hvarje år, ju mera
denna organisation starkes på grund af
lärarekrafternas ökning.

Efter denna i tjänstehjonsstadgans
anda hållna skrapa, som tämligen tyd-

ligt låter ana, att man ännu icke
kunnat förlåta den i fjor »genomtrumfade
lönehöjningen», och att man i den nye
inspektören hoppas få ett medel för
»husbondeväldets» upprätthållande,
förklarade emellertid tidningen
uttryckligen, att förslaget på intet sätt finge
uppfattas såsom riktadt mot
lärarepersonalen.

Det är - hette det - icke så mycket för
kontrollens skull, som frågan om anställande
af särskild inspektör för Örebro skolor väckts,
ty omdömet om lärarekårens plikttrohet och
duglighet är icke deladt, utan för att bereda
skolrådet en insiktsfull och alltid tillgänglig
hjälp i ledningen af skolväsendet samt vinna
enhet i arbetet och dess öfvervakande.
Skolrådet, hvars åliggande kräfver mycken tid
och nitisk omsorg, kan lika litet i längden
undvara sakkunnigt biträde som andra
kommunala institutioner, hvilka hållas med
af-lönade facktjänstemän. Det blir med sjtadens
växande folkmängd till sist en omöjlighet.

Som det för öfrigt icke vore
nyttigt, att stadens invånare »utlämna
befogenheten att besluta åt kotterier,
hvilkas ihärdighet står i direkt
förhållande till deras enskilda intresse», så
manades de röstberättigade att
mangrant infinna sig på stämman.

Sedan en sådan ton blifvit anslagen,
var det tämligen gifvet, att det förslag,
som ansågs äga lärarepersonalens
sympatier, var dömdt. Skolrådets hemställan
bifölls genom en votering, vid hvilken
4,457 ja-röster afgåfvos af 78 röstande,
medan 36 nej-röstande endast kunde
uppställa 1,795 röster. »Minoriteten»,
säger Nerikes Allehanda, »utgjordes
hufvudsakligen af 5 folkskollärare samt
en del frikyrklige, bland dem flertalet
separatister från Vasakyrkan».

Frågan om åstadkommande inom
större skoldistrikt af en lämplig
mel-laninstans mellan skolstyrelsen och
lärarekåren hör till de vanskligaste
skol-organisatoriska spörsmål, som öfver
hufvud taget gifvas. I själfva verket
måste den räknas till de spörsmål, som
endast tillnärmelsevis kunna lösas,
eftersom lösningen väsentligen ligger
däruti, att man för att vinna vissa
fördelar måste uppoffra andra. Hvad som
härvid alltid måste utgöra ögonmärket
är, att de fördelar, som vinnas, och
de fördelar, som uppoffras, så visligt
afvägas mot hvarandra,, att de förra
blifva möjligast stora, de senare
möjligast små. Tages saken ensidigt, så
blir lösningen därefter.

Utan tvifvel innehåller den af rektor
Blomkvist afgifna reservationen
åtskilliga synpunkter, som man icke bör
söka bagatellisera. Det är bra, att
undervisningen inspekteras, men det är
icke bra, om den så att säga
öfverin-spekteras. Man kan få för mycket
äfven af det goda. Uppfostran hör
alldeles afgjordt, till det slag af
verksamheter, för hvilka den personliga
friheten är ett lifsvillkor och det öfverdrifna
reglementerandet en förlamande
tvångströja. Hvad skolstyrelsen beträffar

kan det icke förnekas, att då den på
en särskild inspektör öfverlåter skolans
tillsyn och ledning, så innebär detta i
viss mån en abdikation från dess sida.
Ty har skolstyrelsen till inspektör valt
en man, som är sin sak vuxen, så blir
det hos honom det faktiska inflytandet
väsentligen måste komma att ligga; i
motsatt fall åter är hela anordningen
ett oting.

Icke desto mindre är skapandet af
en dylik mellan-instans en oafvislig
nödvändighet inom alla skoldistrikt med
en något mera utvecklad
skolorganisation. Den lärare, som står ensam vid
sin skola, behöfver måhända ingen
annan kommunal öfverordnad än
skolrådet. Men så snart han inträdt såsom
led i en större skolorganism, där han
har att arbeta i förening med andra,
inträder genast behofvet af pedagogisk
samverkan och däraf betingad
afpassning efter det helas kraf. Och för
denna samverkan fordras organ. Ett
sådant organ af synnerligen stor vikt
äro de öfverläggningsmöten rörande
distriktets gemensamma
skolangelägen-heter, som enligt folkskolestadgans
föreskrift årligen skola hållas. Ett
annat är den mellaninstans, hvilken
under namn af »förste lärare»,
»öfverlärare» eller »inspektör* blifvit allt mera
vanlig i samma mån som antalet å
samma ort samverkande lärarekrafter
blifvit större.

Så länge utvecklingen icke
öfverskridit en viss gräns, kan man visserligen
nödtorftigt reda sig utan en dylik
institution. Skolstyrelsen kan, såsom i
Örebro varit fallet, tillsätta ett
»undervisningsråd» på fyra personer, hvilka
sig emellan fördela inspektionen, så att
en öfvervakat*
kristendomsundervisningen, en småskolan, en folkskolans
goss-afdelningar och en folkskolans
flickaf-delningar; den kan öfverlåta tillsynen
öfver hvarje skolhus åt en
skolrådsledamot och en »ordningslärare»; den
kan upprätta en gemensam
»folkskoleexpedition» o. s. v. Måhända kunde
man ock i Örebro låtit vid dessa
nyligen genomförda anordningar bero,
tills det genom erfarenhet blifvit
ådagalagdt; att den önskvärda enheten och
sammanhållningen ej därmed stode att
vinna. För vår del hafva vi
emellertid hyst den uppfattningen, att en på
så många händer splittrad ledning
omöjligen på längden skulle kunna visa sig
tillfredsställande, och för oss står det
därför såsom något helt naturligt, att
ett samhälle med 20,000 invånare
finner det vara på tiden att skaffa sig en
särskild kommunal folkskoleinspektör.

Att den nu beslutade förändringen
skall medföra åtskilliga olägenheter är
alldeles visst. Men lika visst är, att
den kan komma att medföra fördelar, .
som vida of verväga dessa ölägenheter.
Vi betona uttryckligen ordet kan. Ty
möjligheten häraf är helt och hållet
beroende af det sätt och den anda,
hvari förändringen genomföres.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:43:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1900/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free