- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 19:e årg. 1900 /
409

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 25. (964.) 20 juni 1900 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ILLUSTRERADT VECKOBLAD FÖR FOLKUNDERVISNINGEN.

N:r 25.

(964.)

STOCKHOLM, 2O JUNI 19OO.

19:e årg.

Prenumerationspris;
Vi år 3,50 kr., 3/4 år 3 kr., */2 år 2 kr., J/4 år 1,25 kr. (postarvodet inberäknadt).
Prenumerationen sker såväl i landsorten stitm i Stockholm å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6, en tr. upp. Kontorstid: 10-6. Allm. tel. 60 00.
Postadress :
Läraretidningen, Stockholm N,
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11, 5-6.
förläggare: Svensk Läraretidnings Förlagsaktiebolag.
Tryckt hos Iduna Kungl. Hofboktryckeri, Stockholm.
Lösnummer
å 10 öre säljas å tidningens byrå samt å allm. tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid: hvarje onsdags förmiddag.
Annonspris:
10 öre för en millimeters höjd på enkel spalt. Födelse-, förlofnings- och vigselannons 1 kr., dödsannons 2,50 kr.
Annons bör vara inlämnad senast måndags afton för att inkomma i veckans nummer.

Trettio år som förste lärare.

terminsafslutning, som sistlidna
torsdag ägde rum i Klara folkskola
härstädes, präglades af en särskildt
högtidlig stämning. Skolans högtidssal var
festligt smyckad med flaggor, blommor ’och
lefvande växter. Där samlades strax före
afslutningen samtliga lärare och lärarinnor
för att bringa skolans förste lärare Sven
August Kinnvall sin hyllning med
anledning däraf, att han med denna termin
innehaft sin nuvarande befattning i trettio år.
Äldste tjänstgörande läraren J. A.
Österberg frambar till honom å kamraternas
vägnar i hjärtliga ordalag ett varmt tack för
mångårigt godt samarbete, hvarefter från
kollegiet såsom minne af dagen
öfverlämnades ett par prydliga silfver-armstakar. Vid
den efterföljande afslutningen i kyrkan
uttalades äfven till honom å skolrådets och
församlingens vägnar erkännandets och
tacksamhetens ord för hans nitiska och
gagnande verksamhet under de flydda trettio
åren.

Då jag på eftermiddagen besökte honom
för att säga honom farväl, innan* vi skildes
för sommaren, föll samtalet helt naturligt
på hans lefnadsöden och hans erfarenheter
från arbetet i skolans tjänst.

- Till en början tänkte jag gå in vid
en landtbruksskola, sade han, men då en
kurs där ställde sig rätt dyrbar och utsikten
att därefter erhålla plats var mycket osäker,
beslöt jag mig för att i stället välja
folkskollärarebanan. Så kom jag på hösten 1861
vid 21 års ålder till Linköpings seminarium,
där jag tenterade mig in i andra klassen.
Seminariebyggnaden utgjordes af ett lågt
envåningshus vid Klostergatan. Den innehöll
endast två lärosalar. Af dessa användes
vanligen blott den ena. Den andra begag-

nades endast vid särskilda tentamina. Vi
voro 36 elever, fördelade på två klasser*
hvilka tradervisades i samma rum. Då den
ena klassen förhördes, fick den andra höra
på. Såsom prof på, huru undervisningen
bedrefs, vill jag nämna, att t. ex. vid
undervisningen i naturkunnighet aldrig förekom

S. A. KlNNVALL.

något förevisande af föremål eller planscher,
ej heller anställdes några experiment; det
var rent läxplugg. För geografiundervisningen
fanns ej en enda karta, endast en jordglob,
men den var så pass liten, att jag godt
kunnat stoppa den i byxfickan. Emellertid
läste och pluggade vi af alla krafter, men

resultatet blef ändock klent. För min egen
del får jag säga, att jag efter ett års
vistelse vid seminariet gick ut från detsamma
med ungefär samma kunskaper, som jag
hade vid inträdet. Möjligen hade jag
förvärfvat litet större färdighet att svara på
frågor.

– Men ni hade väl några praktiska
öfningar också? .

- Ja, men de voro också af mycket
egendomlig beskaffenhet. Såsom
öfningsskola användes den s. k. Ljungstedtska
skolan. Den hade 118 lärjungar, fördelade på
19 klasser. Undervisningen drefs efter
lan-kaster-metoden. Seminarieföreståndaren
Vi-ström ledde öfningarna i kristendom och
räkning. Själf höll han bibelförklaring på
morgnarna. Två af seurinaristerna voro
därvid närvarande för att upprätthålla
disciplinen. .När de märkte, att uppmärksamheten
slappades eller något ofog förekom, skulle
de gripa in och .afstraffa den skyldige. Om
deras omdöme härvid öfverensstämde med
föreståndarens, så ’förklarades de vara goda
och dugliga lärare, men råkade de bestraffa
någon, som denne ej ansåg hafva förtjänat
straff, eller utdelades straffet alltför lindrigt,
så afbröts bibelförklaringen, och
vederbörande seminarist erhöll inför hela skolan
skarp tillrättavisning. Stryk ansågs som
universalmedlet mot allt ondt. Ibland
lämnades vi ensamma med de 118 pojkarna för
att på egen hand öfva oss i textförklaring,
innan vi hade uppvisning däri för
föreståndaren. Det var för de flesta af
seminaris-terna riktiga pinostunder, enär de omöjligen
kunde hålla ordning på så många. För mig
lyckades det emellertid rätt väl. Äfven i
räkning leddes öfningarna af Viström, i
öfriga ämnen däremot af seminarieadjunkten
Österdahl, soin skötte sin sak mycket bra.
Emellertid var vår praktiska utbildning föga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:43:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1900/0413.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free