- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 19:e årg. 1900 /
518

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 31. (970.) 1 augusti 1900 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

518

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 31

Färs-kretsen: 1)-4) Ja. 5) Nej. 6) Ja.
- Kretsen gjorde i öfrigt samma uttalande
som S. Tjusts-kretsen. (Se Sv. Ltg n:r 25!)

Holmedals-kretsen: 1) Ja. 2) Nej,
kyrkoförsamlingen. 3)-5) Ja. 6) Nej.

Skytts-kretsen: 1)-3) Ja. 4) Staten bör
bestrida kostnaderna, hvilka sedan intill en
viss gräns utkräfvas af de för barnets
försörjning ansvarige. 5) Nej, 6) Ja. -
Kretsen fruktar, att det nödiga »nitet» hos
den uppfostrande myndigheten ej blifver
synnerligen stort, om ej fattigvården befrias
från alla kostnader för de ifrågavarande
barnens omhändertagande.

Ett behjärtansvärdt
reformprogram.

Närmare anslutning mellan prästerskap och
folkskollärare i och för gemensamt
upp-fostringsarbete.

Det lider intet tvifvel, att såväl
folkskolans lärare som vårt lands präster
skulle kunna uträtta mycket mera
förvart folks uppfostran, än hvad nu
sker, om de under inbördes
samförstånd och ömsesidigt bistånd alltjämt
arbetade för samma mål. För hvar
och en, som har det uppväxande
släktets fostran till sin uppgift, och som
utan alla biafsikter ställer detta som
mål för sitt arbete, kan ingenting hellre
önskas och mera eftersträfvas än ett
dylikt samarbete. Särskildt inom
folkskolans lärarekår skulle genomförandet
af ett sådant säkerligen hälsas med
glädje. Det program i antydda
riktning, som helt nyligen vid en
kyrkostämma i Lund framlades af
domprosten P. Eklund, torde därför vara
af synnerligt intresse för folkskolans
lärare och lärarinnor.

Detta program kom till offentlighet
närmast med anledning däraf, att man
inom kyrkoråd och kyrkostämma
ifrågasatt en ökning af antalet präster inom
Lunds församlingar. (Staden har
redan 4 präster, som kunna, om de så
vilja,* ägna hela sin tid åt sin
prästerliga gärning. Dessutom deltager
domprosten själf personligen, i olikhet med
sin föregångare, på ett synnerligen
verksamt sätt uti församlings vården.)
Enär domprosten Eklund har en helt
annan mening om hvad vår tid
kräfver, ingaf han till kyrkoråd och
kyrkostämma en skrifvelse, som innehåller
bland annat ofvan nämda program.

Efter att hafva som sin mening uttalat,
att det nuvarande antalet präster i
församlingen är för sitt ändamål tillfyllest, om allt
är normalt och praktiskt ordnadt,
fortsätter han*

Angående vidare den utveckling af våra
kyrkliga ordningar, som framtiden kan göra

* Som bekant kunde f. d. pastor Segerberg
hafva tid att vara folkskoleinspektör i halfva
Skåne.

önsklig, ja redan nu förhållandena kräfva,
har jag oekså och i ännu högre grad en
annan åsikt, än som torde vara den
sedvanliga (för så vidt man därom har några
meningar; tyvärr tänker man alltför litet
på dessa angelägenheter). Mina
framtidstankar äro nedanstående:

Allraminst i ett samhälle som vårt kan
den normala utvecklingen anses ligga blott
i en ökning af de prästerliga tjänsternas
antal. Det är här som på månget annat
område icke ett större antal högre ämbetsmän
som erfordras. Den tidsenliga utvecklingen
ligger ofta åt helt annat håll. Det, som
kräfves för vår kyrka, är en bättre
organisation i det hela, en mera praktiskt
ändamålsenlig organisation än den nuvarande, hvilken
ej torde kunna fritagas från en viss
byråkratisk klerikalism, lika farlig som militärisk
och civil byråkratism.

Många exempel kunna upplysa saken.
Jag vill välja ett, som ligger de andliga
tingen jämförelsevis nära - hälsovården.
Icke kan väl ett ökadt antal öfverläkare
göra bättre tjänst än vederbörligt biträde af
underläkare och sjukvårdare? Man jämföre
härmed hvad som hör till främjandet af
andlig hälsa i högsta mening.

Vid min framtidsplan för vår kyrka
tänker jag nu väl också på skälig afveckling
och utsöndring af allahanda, som nu
nedtynger och förhindrar prästens egentliga
gärning: att allt sådant må frånskiljas, som
hvarken tillhör lärarekall eller personlig
andlig vård, utan är af kameral, juridisk eller
ekonomisk natur, och som ofta af tillfällig
yttre anledning pålagts, i beklagligtvis
alltmera stegradt mått. Min mening är
emellertid beträffande denna punkt, att,
tillsvidare åtminstone, dessa missförhållanden
kunna med något jämnare fördelning på
årets tider uthärdas och bäras, om just den
utveckling kommer till stånd, som för mig
ter sig som den för kyrkan allra viktigaste
och lämpligaste, och för hvilken jag nu vill
i korthet redogöra. Dess grunddrag äro
antydda med exemplet från hälsovården. Dess
art och beskaffenhet är för mig gifven
genom den utveckling, som vårt lands
folkskola uppnått.

Ett närmande mellan prästerskapet och
folkskolan för gemensamt arbete i alla
väsentligare delar - detta angifver för mig
den utveckling, som nu påtagligen måste
sägas vara lika tidsenlig som våra äldre
församlingsförhållanden voro det för sin tid,
innan ännu någon folkskola fanns, och då
den uppgift, som nu är folkskolans, löstes
af prästerskapet och hemmen, endels ock
under användning af hvad den allmänna
gudstjänsten erbjöd.

Den utveckling, jag åsyftar, anknyter sig
således till historiska förhållanden. Också
torde den ej kunna frånkännas ett visst
protestantiskt drag, under det ökningen af
de rent prästerliga krafterna icke äger ett
sådant, för att icke tala om de svårigheter
härvid, som bero dels på prästbrist och hvad
därmed sammanhänger, dels på andra
samhällsförhållanden, särskildt den starka
stämning, som råder till förmån för folkskolan
men alldeles saknar motsvarighet i fråga
om kyrkan i hennes nuvarande skick. Hos

oss har man nyligen kunnat iakttaga, huru
lätt det var att få medel till aflöning af en
folkskoleinspektör. Och huru obenägen är
man icke för nya prästerliga tjänster,
så framt man ej kan åstadkomma dem
genom redan tillgängliga, endels främmande
medel!

Den organisation, som föresväfvar mig,
har jag i viss mån själf kunnat inom
ramen af gifna förhållanden fritt begynna
pröfva, endels redan såsom
skolrådsledamot härstädes, än mera sedan i mitt
nuvarande ämbete.

Som kortast må denna organisation
betecknas med det angifna programmet: En
närmare anslutning mellan prästerskapet och
skolan, särdeles folkskolans lärare och
lärarinnor och tillgängliga krafter öfverhufvud.

Mera detaljeradt skulle denna anslutning
innebära:

1) allt större gemenskap i arbetet med
ungdomens undervisning och andliga vård under
själfva skoltiden;

2) allt större gemenskap i arbetet för
ungdomens förkofran under uppväxtåren efter
utgången från skolan;

3) allt större anslutning och gemenskap i
samarbetet med och kännedom om de hem, hvarur
det nya släktet framgår.

I sistnämda afseende må t. o. m. ett
deltagande i prästerskapets viktiga arbete med
det s. k. själaregistret eller längderna -
om detta arbete väl ordnas och mot
vederbörlig ersättning delvis anförtros åt helst
ett flertal därtill tjänliga lärare och
lärarinnor, ja ock åt folkskoleinspektören -
vara af obestridligt värde åt alla håll.

Men. framför allt och närmast tänker jag
på ett bättre ordnande af
konfirmandundervisningen, att allt större gemenskap därvid
må äga rum mellan prästerskapet och skolan
redan under skoltiden, samt att härtill må
ansluta sig ett gemensamt arbete för
ungdomens förkofran, sedan den utgått från
skolan och är konfirmerad. Ofta saknar
den då all den omvårdnad, som i denna
ålder af människolifvet kanske allramest
göres nödig. Jag tänker därvid på en
inrättning, som jag just är i färd med att
begynnelsevis bringa till stånd i form af hvad
jag bäst må kalla skolhemsmöte några gånger
om året, att hållas till stärkande af bandet,
som från skoltiden förenar den jämnåriga
klassens medlemmar inbördes och med lärare
och lärarinna samt med prästmannen eller
prästmännen vid konfirmandskolan. Annat
kunde härtill anknyta sig och förmåner
bringas dem, som nu efter slutad skolgång
sakna både ett godt hem, och hvad skolan
i sin tid gaf till ersättning härför.

Jag kan glädja mig åt att hittills både
från ungdomens och hemmens och från
skolans sida hafva mötts af den allra största
benägenhet och vågar hoppas än mera af
framtiden. Så vill jag ock redan nu
meddela, att jag umgås med planen att fira
seklets ingång, då människorna äro
mottagliga för tanken på nydaningar, med att
söka åvägabringa någon stiftelse, hvarmed jag
hoppas att bidraga till utveckling af det
nya system, som härmed är antydt. Det
är det enda, hvartill uppslag gifvits, men
det synes mig lika säkert vara framtids-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:43:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1900/0522.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free