- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 19:e årg. 1900 /
588

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 35. (974.) 29 augusti 1900 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

588

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 35

Statsrådet Wexelsen, som nu lämnade
mötet, sade i ett varmt anförande sitt farväl.
Han hade genom detta möte på ett helt
annat sätt än förut lärt känna folkhögskolan.

Hr Odhner tackade honom för visadt
intresse och för värdefulla uttalanden under
mötet.

Hr Fernando Linderberg från
Köpenhamn talade om »Folkeh0iskolen og
arbei-dernes kulturbevaegelse» och lade
folkhögskolemännen på hjärtat att de måtte verka
för förståelse af den moderna
arbetarerörelsen, så att de elever, som blefve arbetare,
måtte rätt förstå de sociala spörsmålen och
bedöma dem ur folklig och religiös
synpunkt.

Med anledning häraf utspann sig en
särdeles vidlyftig diskussion, till hufvudsaklig
del af en socialistiskt sinnad tidningsman
från Köpenhamn, som icke gillade
inledarens åsikter.

Vid sidan om mötets egentliga
förhandlingar höll pastor Julius Thordarsson från
Island (f. n. lärare på Seljord) ett
fängslande föredrag om sitt aflägsna hemland
samt förevisade medelst skioptikon flere
isländska bilder.

Tredje mötesdagen leddes förhandlingarna
af föreståndaren O. K. Kulöy från
Trön-delagen (Norge).

Hr Ullmann höll föredrag om »De
historiske forudssetninger for den norske
folk-h0iskole». Förutsättningarna vore dels
religiösa strömningar, utgående från Grundtvig
och Kirkegaard, dels en nationell rörelse,
som afsåge ett folk på egen grund, därvid
upprättandet af det egna modersmålet intoge
en framstående plats. Härtill kommer de
nyare åskådningarna i naturvetenskap och
sociologi.

Föreståndare N0rregaard talade om »
Sam-fundsfolelse og takt indenfor h0iskolekredse»
och vidrörde åtskilliga praktiska och
ekonomiska förhållanden vid folkhögskolorna,
såsom sofplatseu, maten, nöjena, beredande
af uppbyggelse, takt m. m. Samfundslifvet
i skolan borde vara sådant, att
samfunds-lifvet i samhället kunde hämta näring däraf.

Äfven här utspann sig en diskussion,
därvid erfarenheter uttalades och råd
lämnades i föreliggande fråga.

Sista föredraget hölls af hr Mörten
Eske-sen från Kolding (Danmark), som på ett
gripande sätt skildrade förhållandena på
Sönderjylland. Skolan, som på andra håll
tjänade till att höja folket, finge här
tjänstgöra som ett mordredskap, en
afrättnings-maskin för det nationella. Ej underligt då,
att mödrarna med tårar sände sina barn till

skolan.

#

På e. m. af sista mötesdagen hölls i det
fria en anslående afskedsfest, därvid flere
talare uppträdde med värdefulla anföranden.
Läraren C. Baag0 från Testrup (Danmark)
talade om betydelsen af historiska minnen,
fru Hägna Nielsen från Kristiania om
kvinnan och rösträtten, hr Odhner om Olof
Rudbeck och svenska storhetstidens
fosterlandskärlek och hr N0rregaard om förening af
kristendom och humanitet. Föreståndaren

Bech från Finland deklamerade »Den femte
Juli» af Runeberg, och pastor Klaveness
gaf det hela en religiös afslutning.

Hr Ullmann hade några vackra ord att
säga som svar på hvarje anförande. Med
anledning af hr Odhners anförande yttrade
han ungefär följande: »Vi förstå
Svenskarnes fosterlandskärlek l Tro ej, att vi hysa
ovänliga känslor mot Sverige; tvärtom. Vi
vilja nu visa det genom att höja tre gånger
tre lefve för Sverige.»

På hr Becks deklamation följde intet
hurra. Det hade ju stört den allvarliga
stämning, som alltid följer med
framhållandet af det finska. Hr Ullmann uttalade
i stället: »Svenskar, danskar, norrmän l Guds
välsignelse hvile öfver Finland I» Alla
blottade sina hufvuden. Under mötet
framfördes tvänne hälsningar. Direktör Teodor
Holmberg i Tärna hade sändt en
varmhjärtad skriftlig hälsning till Norges
folkhögskola, och ett på Askovs folkhögskola i
Danmark församladt studentmöte hade sändt
sin hälsning till mötet.

Det faller af sig själft, att en mängd
sånger afsjöugos under mötesförhandlingarna.
Sången och folkhögskolan höra ju tillsamman
Bestyreisen hade ock utgifvit ett häfte
»Sange ved det 5:te nordiske h0jskolem0de».

Mötesdeltagare hade anländt från
Nordens alla fyra länder. Svenskarne voro
omkring 25, ehuru knappt hälften tillhörande
folkhögskolorna. Danskarne voro särdeles
talrika, och äfven af finnarna hade många
infunnit sig.

Förhandlingarna afhördes äfven af
åtskillig allmoge från kringliggande bygder. Dess
vackra, färgrika folkdräkter, oftast prydda
med präktiga silfversmycken, bidrogo till
att ge lif åt taflan.

Flere af de uppträdande norrmännen
använde »målet», och de talade om det med
en stor hängifvenhet. För de äkta
mål-sträfvarne finnes icke mer än ett norskt språk,
ett modersmål i Norge, och det är »målet»,
något, som framkallade liflig gensägelse hos
dem, som ej obetingadt gillade denna
tankegång. Så utbrast t. ex. pastor Klaveness
under en debatt: »Talar jag då icke norska?»
För oss utomstående, svenskar, danskar och
finnar, var det rätt intressant att följa
skär-mytslingarna. Nåja, danskarne äro kanske
icke så alldeles utomstående, ty i den mån
som »målet» vinner mark, och det gör det
mer och mer, åtminstone på landsbygden,
i den mån lider Danmarks litterära område
en motsvarande inskränkning.

Som bekant var det med långt ifrån
oblandade känslor, som vi här i Sverige
mottogo inbjudning till ett nordiskt
folkhögskolemöte hos hr Ullmann på Seljord.
Vi skulle långt hellre sett, att det kommit
till stånd på en så att säga neutral plats.

Många, allt för många, drogo sig nu för
att resa, och af dem, som reste, var det
nog flere, som drefvos mera af plikt än af
böjelse. Och alla kommo nog till mötet med
en känsla af? att några mindre behagliga
sammanstötningar ej vore så alldeles osan-

nolika. Litet hvar had.e nog också
väpnat sig med den största kallblodighet för
att möta hvad som kunde hända.

Redan första aftonen jagades alla sådana
känslor bort, och för hvarje gång det fanns
tillfälle för uttalande af broderssinne från
norrmännens sida blef detta tillfälle ock på
ett för oss svenskar angenämt sätt
begagnadt. Det är därför helt naturligt, att alla
svenska mötesdeltagare skola känna sig gla
da öfver besöket i Seljord. S.W.

Öfvergångsåldern och dess
fostran i skola och hem.

»Vi ha vid de båda senaste dagarnas
allmänna sammanträden haft tillfälle till ett
starkt betonande af att detta möte är
nordiskt; låtom oss i dag särskildt tänka på,
att det är ett /äraranöte.»

Med dessa ord inledde rektor Sigfrid
Almquist i Stockholm sitt spirituella,
fängslande och med stort bifall mottagna
föredrag öfver ofvanstående ämne vid nordiska
skolmötets allmänna sammanträde sista
mötesdagen kl. 9-11,15 f. m.
Ordförandeklubban fördes vid detta sammanträde af
en finne, läraren Oskar Rosenkvist i
Helsingfors.

I det utförliga referat af sitt föredrag,
rektor Almquist låtit bifoga mötets
programhäfte, framhåller han till en början den af
honom uppställda frågans betydelse.

»Frågan är» – heter det där .-
»viktig därför, att senare tiders pedagogiska
tendenser föga taga hänsyn till
Öfvergångsåldern. Äldre tiders uppfostran, särskildt
i skolan, var nästan uteslutande lämpad för
denna ålder. Denna ensidighet har nu slagit
om i den motsatta, man söker reformera skolan
uteslutande med hänsyn till barn a- och
ungdomsålderns behof, hvarigenom den blir allt
mindre i stånd att gifva Öfvergångsåldern,
hvad denna behöfver. Och detta är farligt,
emedan det är en mycket ömtålig ålder;
hvad som då skadas, vare sig det moraliska
eller intellektuella, får skada för lifvet.»

Öfvergångsåldern - yttrade tal:n - är
ett pedagogiskt uttryck, som närmast
motsvarar, hvad man i dagligt tal brukar kalla
»slyngelåren» (»slynåren»), den tid, då den
unga människan hvarken är barn eller
yngling (ungmö) utan så småningom öfvergår
från det förra till det senare. I detta
föredrag ville tal:n emellertid endast tala om
gossarnas öfvergångsålder, då han
beträffande flickorna ej ansåg sig äga tillräcklig
erfarenhet.

Hos gossen inträder Öfvergångsåldern
vanligen med det trettonde året och fortfar
till omkring det sextonde; dock kan det
dröja mycket längre, innan ynglingaåldern
är inne helt och hållet, ja, hos somliga kan
Öfvergångsåldern räcka till lifvets slut. Så
var fallet exempelvis med Karl XII. Det
är för resten icke något fel hos en man
att då och då låta »pojken» sticka fram.
Vi nordmän ha alltid vår mannaålder
uppblandad med »pojken».

Hvaraf kännetecknas då Öfvergångsåldern ?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:43:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1900/0592.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free