- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 19:e årg. 1900 /
589

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 35. (974.) 29 augusti 1900 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 35

SVENSK LÄRARETIDNING.

589

I kroppsligt afseende däraf, att ben- och
muskelsystemet börjar hastigt men på
samma gång ojämnt utvecklas: gossen skjuter
på en gång i höjden, blir mager och
gänglig samt förlorar barnets harmoniska och
behagfulla rörelser. Därjämte inträder
målbrottet, denna tid, då rösten så lätt kan
spräckas, något, som under samma tid så
lätt kan ske äfven med - karaktären.

T psykiskt hänseende karakteriseras denna
ålder af stark tendens till manlighet.
Barnet leker man, men Öfvergångsåldern vill
vara man. De växande krafterna sträfva
efter att taga sig uttryck. Finner pojken
något slags kroppsarbete, soin intresserar
honom, griper han sig an därmed med lif
och lust; i brist på sådaut yttrar sig
dådlusten i okynne eller endast i skryt,
svordomar och andra kraftord eller i allmänhet
sådant, som pojken anser karakterisera den
vuxne mannen. Liksom pojken af all sin
verksamhet vill se påtagliga resultat, så
önskar han det äfven i sina lekar.
Täf-lingsiekar blifva nu de mest afhållna,
under det fantasien ej längre får spela så
stor roll vid leken. Och det måste vara
lagbunden lek, hvilket visar behofvet af
konstanta principer på viljelifvets område.
Ett af ålderns vackraste drag är en stark,
om ock outvecklad rättskänsla, som gärna
vill taga sig mer eller mindre våldsamma
uttryck. (»Tänk på Karl XII!») Må
uppfostraren akta sig för att undertrycka denna,
som i stället förtjänar att aktsamt vårdas!
På samma gång som pojken älskar att
uppföra sig så manligt som möjligt, visar
han stor rädsla för kvinnlighet och ännu
mer för att anses soin barn – ett drag,
som mera framträder hos stadsbarn än hos barn
från landet. Med önskan att vara man
följer emellertid vissheten att ej vara det, och
däraf härflyter osäkerheten i uppträdandet,
yttrande sig i blyghet och stark
konventionalism. Det är dock icke de äldre, som
få gifva regler beträffande hvad som är
passande - de vilja ju ännu behandla pojken
som ett barn - utan de mera försigkomna
kamraterna.

Med öfvergångsålderns motvilja för allt
kvinnligt sammanhänger dess misstro till
känslo- och fantasilifvet. Som läsning
väljer pojken helst blodiga röfvareromaner.

Af estetiska anlag får man hos denna
ålder förgäfves söka efter några spår:
pojken synes tvärtom mest road af allt, som
är fult och smutsigt.

l intellektuellt hänseende kännetecknas
Öfvergångsåldern af att ett verkligt
tänkande, som skiljer på väsentligt och
oväsentligt, nu begynner. Detta reflekterande
gäller dock ännu icke abstrakta ting utan
anknyter sig endast till den konkreta
verkligheten. I detta fall kan pojken visa prof
på förvånande skapsinnighet, exempelvis då
det gäller att uppfatta konstruktionen af ett
än så inveckladt maskineri eller att bedöma
sina lärares och kamraters egendomliga
karaktärsdrag och därefter afpassa sitt
handlingssätt. Endast undantagsvis är pojken
förmögen af systematiskt tänkande. Att
på egen hand tillämpa en regel på ett
enskildt fall vållar honom alltför stora
svårigheter. Tvingas han till ett tänkande öf-

ver sin ståndpunkt, söker han på många
sätt värja sig häremot, i första hand
genom gissning, i nödfall genom fusk och
gärna, där sa ske kan, genom utanläsning.
Detta senare sätt att inhämta kunskaper är
för denna ålder det naturligaste.

Huru skall man lämpligast sköta denna
Öfvergångsåldern

Hvad först det kroppsliga angår, så
fordras mycket mat och mycket rörelse, icke
blott lek och sport utan verkligt
kroppsarbete, som gifver påtagligt resultat. Det
är en brist i våra skolor, att kroppsarbete
så föga förekommer där. Det kommer,
såsom Grundtvig anmärkte, »råheten att
svettas ut». Detta arbete bör helst vara
sådant, som kan företagas i fria luften;
fabriksarbete med sin enformighet och
hälsovådlighet är naturligtvis ej ^tt
rekommendera. Vidare måste man noga akta gossen
i Öfvergångsåldern för tobak och sprit,
dessa njutningsmedel, som -. i synnerhet
det förstnämda - blifvit så allmänna
äfven bland den uppväxande ungdomen, och
sona vålla så mycket ondt. Redan det
myckna stillasittandet i skolan verkar
bråd-rnognad, särskildt på könslifvets område,
och rubbningar i det i denna ålder så
ömtåliga nervsystemet; komma nu dessa
njutningsmedel till, kunna däraf lätt följa
allvarsamma skador för hela lifvet. Man torde
näppeligen kunna of verskatta kroppens vård
i denna ålder. England lägger största
vikten vid den kroppsliga uppfostran, och
knappt något annat land har att framvisa
så många normalt utvecklade män.

Hvad det psykiska beträffar, så. är det
just under Öfvergångsåldern grunden skall
läggas till en stark vilja. Härför fordras
först och främst tukt: allvarlig och fast
behandling, manlig ledning utan pjoller,
gärna stränghet men icke småaktighet -
gossen skall ju ledas fram till den frihet,
som ungdomsåldern fordrar och äfven har
rätt att njuta - vidare noggrann ordning
i allt. De svenska skolorna med sitt
utvecklade klassysteni lämna ett godt
tillfälle till en dylik noggrann uppsikt öfver
gossarne. Mycket viktigt är atl vinna
pojkens förtroende; detta sker genom att
läraren - eller i hemmet fadern - å sin
sida visar honom förtroende och intresse
samt först och främst rättvisa. Det är
emellertid ej blott det faderliga utan ock
det moderliga inflytandet, som en gosse
behöfver. Visserligen kan modern på grund
af pojkars vanliga motvilja mot allt
kvinnligt ofta endast med svårighet vinna sin
sons förtroende, men genom allvarligt
bemödande lyckas det, och hon erhåller sin
belöning i de goda drag, hon genom sitt
inflytande kan inprägla i sonens karaktär.

Beträffande sist det intellektuella, så måste
ju under Öfvergångsåldern visserligen dit
hörande allvarligt arbete förekomma, men ej
för mycket och ej for ansträngande. Det
får ej lägga hinder i vägen för tillräcklig
kroppsrörelse och ej vålla öfveransträngning,
som särskildt för stadsbarn just i denna
ålder så lätt kan blifva en följd. Då det
gäller att nu grundlägga ett själfständigt

tankelif, må man akta sig för att söka
tvinga pojken till ett tänkande, som är
öfver hans ståndpunkt, och i stället helt
varsamt öfva den ännu svaga
tankeförmå-gsn på lätta uppgifter i anslutning till
kunskapsmateriel af för lärjungen konkret
art.

Af nutidens vanliga tillvägagångssätt har
naturligen följt en vana för lifvet att taga
inlärda tankar för egna, hvilket är den
vanliga skötesynden på tankelifvets område.
Vi hafva i detta hänseende att lära af den
gamla skolan. Då gossarne, som förut
påpekats, ha svårt för att
systematisera, lärde man dem fordom nästan allting
utantill och sökte på flera sätt underlätta
utanläsningen, t. ex. genom minnesversar
o. d. Och utanläsning är icke något ondt,
tvärtom, blott den inskränkes till sådant
kunskapsmateriel, som verkligen har värde
som allmänbildande för det kommande
lifvet, och ett värde, som lärjungen själf
inser.

Felen i det nutida skolarbetet, som i
mycket är onaturligt och värdefattigt, bero
dels därpå, att man från förgångna tiders
skola ärft undervisningsstoff och
undervisningssätt, som sakna betydelse, dels därpå,
att man på grund af senare tiders
pedagogiska uppslag i undervisningen infört
moment, som först vid en högre ålder kunna
gifva frukt, men som vid denna ålder
förbrukas gagnlöst, ja till bestämd skada för
lärjungen. Den nutida katekesundervisningeu
med å ena sidan sin utanläsning och å
andra sidan sin systematisering utgör ett i
ögonen fallande exempel på dessa fel.

Talaren slutade sitt föredrag med en

varm vädjan till de närvarande att ömt

vårda sig om Öfvergångsåldern, denna ålder,

som i allmänhet hos vuxet folk visst icke

l är populär, men som är så viktig och grund-

| läggande för hela det kommande lifvet.

j »Tänk på pojkarne!»

Folketingsman Harald Holm från.
Köpenhamn, som nu erhöll ordet, tackade
inledaren för hans varmhjärtade föredrag och
pointerade ytterligare vissa delar af
detsamma. Man må mera än hittills gä de
unga till mötes, när de komma och knacka
på de vuxnas dörr. Om man tager pojken
vid handen som sin kamrat, så växer han
så mycket snarare till man. Han får, som
det nu är, visserligen lära sig mångt och
mycket, men man försummar hans själslif.
Han har behof af fars och mors förtroende,
och, hvad läraren beträffar, uträttar denne
mera med att visa kamratskap mot sin
lärjunge än med mycken lärdom. Under
Öfvergångsåldern har gossen också behof af nöjen:
hjälp honom till goda och sunda nöjen,
annars skaffar han sig måhända själf dåliga
sådana! Hvad beträffar det kroppsliga, sä
må det danska ordspråket gälla, att gossen
skall »arbeide sig träet, spise sig maet og
sove sig let».

Efter ett anförande af ordföranden
begärdes ordet af

Öfverläraren Al fr. Dalin i Huskvarna,
som ville betona, hurusom Öfvergångsåldern

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:43:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1900/0593.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free