- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 19:e årg. 1900 /
604

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 36. (975.) 5 september 1900 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

604

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 36

på det mest praktiska och fattbara sätt,
så att dess sanningar blifva riktigt
verksamma och öfva inflytande på samtidens
åskådning, lif och stora praktiska problem.
Äfven i detta afseende måste vi känna
behof af en ny katekes.

Anmärkningar om formen.

Flera sådana kunna göras. Vi upptaga
nu hufvudsakligen tvänne.

En katekes måste vara så skrifven, att
den motsvarar de kraf, som innehållas i
psykologiens lagar och därför äfven i de
pedagogisk-metodiska regler, som gälla för
all undervisning. Katekesen skall tala till
förståndet, den skall gifva en klar och
bestämd kunskap. Men den skall göra detta
så, att den äfven verkar på känslan,
fantasien och framför allt viljan. Den skall ha
på samma gång en teoretisk och praktisk
karaktär. Och dess innehåll skall vara
åskådligt, ligga barnets uppfattning
tillräckligt nära o. s. v. Den nuvarande katekesen
är bra mycket abstrakt och talar mest till
förståndet.

Läroboken i kristendom skall liksom andra
läroböcker vara så uppställd, att den företer
en verklig, enkel och lättfattlig systematisk
framställning, som motsvarar ämnets egen
natur och utveckling. Uppställningen i de
fem hufvudstyckena är godtycklig,
osystematisk, och därför hindrande vid
undervisningen. I trosartiklarna ha vi uppslag
till en uppställning, som motsvarar
kristendomens historiska utveckling och äfven
kris-tendomslifvets utveckling. I första artikeln
möter oss fadersnamnet. Det kan ge
anledning att börja med den tanken, att vi
äro genom födelse och skapelse ämnade
att bli Guds barn, hvilket sedan bekräftats
genom dopets handling. I sammanhang
härmed utvecklas hvad och hvem Gud är
för oss såsom vår fader, såsom skapare
och uppehållare. Han har kraf på oss
såsom sina barn. Sådana kraf gjorde han
gällande redan hos sitt folk i gamla
testamentet, särskildt i de tio buden, som ock
gälla för oss, emedan de innehålla
allmängiltiga sanningar. De anföras och
genomgås i korthet. Men vi lyda ej Guds vilja
som vi borde. Nu kommer en
framställning om synden. Från denna behöfva vi
frälsas. Nu kommer så en framställning
om Kristus, hans person och verk, som
nära ansluter sig till evangelierna, så att
man får en klar bild af honom, som
genom försoning och lära lagt grunden till
ett nytt lif i världen. Undervisningen i
andra artikeln behöfver särskildt
kompletteras med en klar bild af Kristus såsom
den människolif ne gudasonen, full af
sanning, kärlek och rättfärdighet, och med en
öfversikt af hans stora läror om Gud
såsom den fullkomliga kärleken och
rättfärdigheten och om människornas heliga plikt
att lefva ett kärleks- och rättfärdighetslif,
som verkar omskapande på allt i världen.

Kristi verk skall fullkomnas i världen
genom Anden, tredje artikeln. Här
afhandlas läran om nådemedlen, så behöfvas ej
längre fjärde och femte hufvudstyckena -
om nådeverken, om det kristliga lifvet -
här gifves en öfversikt af en kristens plik-

ter i enkel systematisk form - och om
människornas fulländning i evighetslifvet.

Luthers förklaringar i Lilla katekesen
böra intagas på vederbörliga ställen i
läroboken för att uttrycka sambandet med
reformationen.

En kort, enkel och praktisk lärobok i
kristendom, skrifven ungefär efter de
grundsatser vi här uttalat, skulle enligt vår tro
göra kristendomsundervisningen mera
intressant och fruktbärande, bidraga till att
bibehålla religionsundervisningen vid dess höga
ställning, en ställning, som den måste
be-bålla, om vårt folk skall lefva ett sundt
och kraftigt lif.

Efter femton års förlopp.

Det femte nordiska skolmötet i
Kristiania för femton år sedan var i
mycket olikt det, som nu hållits där.
Själfva planläggningen af de nordiska
skolmötena vittnade om, att de äro ett
uttryck tör behofvet af samverkan
såväl mellan dem, hvilka arbeta i olika
slag af bildningsanstalter, som mellan
lärarne i de olika skandinaviska
länderna.

År 1885 hade man dock ej bättre
lyckats realisera denna tanke, än att
programmet upptog skilda möten för
folkskolan och för de högre skolorna.
Och de olika ländernas lärare besökte
med förkärlek hvar sina
sammanträden och bildade under Samkvämen
hvar sina kotterier. Det fanns nog
hos de flesta en önskan att lära känna
och förstå dem, som under andra
villkor arbeta för den nordiska
ungdomen, men man kände sig blyg och
främmande för hvarandra.

De nordiska skolmötena bestodo i
själfva verket till en början af ett antal
separata möten, hållna samtidigt i samma
stad. Icke desto mindre bidrogo de
kraftigt till att lära Nordens skolmän
förstå hvarandra. Vissa skolpolitiska eller
pedagogiska spörsmål hade samtidigt
tilldragit sig uppmärksamhet bland
alla intresserade pedagoger i Norden.
Om folkskolans ställning till andra
skolarter och om kroppsarbetets
betydelse som uppfostringsmedel
diskuterades i midten af åttiotalet med ifver
i alla de nordiska länderna. Dessa
ämnen stodo först å programmet 1885;
de lockade talare och åhörare från de
olika länderna. Dock hade lärarne
från hvarje land sin särskilda syn på
dem. Därför fick man under
diskussionen höra danska talare diskutera
sins emellan och svenskarne på
samma sätt bekämpa hvarandra, nästan
som om de haft hvar sitt ämne. Å

programmet funnos inga ämnen, som
afsågo direkt samarbete mellan de
nordiska landens lärare.

Årets möte visar ett helt annat
skaplynne. Någon motsättning mellan
representanter för högre och lägre
skolor kunde knappast förmärkas; lika
litet mellan lärare från olika land.
Danskar och svenskar, danskar och
norrmän, norrmän och finnar o. s. v.
stredo tillsammans. Det var alldeles
tydligt, att de diskuterade frågorna
voro nordiska: icke speciellt danska,
norska, svenska eller finska. Flera af
mötets viktigaste frågor rörde sig om,
huru Nordens lärare skola kunna lära
af hvarandra, hjälpa och stödja
hvarandra. Man har icke blott på allvar
resonnerat om lärarebyten mellan de
olika länderna, man har redan
praktiskt pröfvat dem.

x^rets möte i Kristiania visade
sålunda bilden af ett verkligt nordiskt
läraremöte. Att de sista femton åren
beteckna ett stort framsteg i
samförstånd mellan Nordens lärare visade
sig kanske mest i deras förhållande
till språket. 1885 voro svenskarna
ganska ängsliga för att danskar och
norrmän ej skulle förstå dem; många
sökte därför vid enskildt umgänge tala
danska, som de menade vara detsamma
som norska; danskarne och
norrmännen öfvade sig till gengäld i svenskan.
Resultatet blef förstås ett slags
mesopotamiska, som ingen riktigt förstod.
Nu däremot veta alla, att Nordens folk
förstå hvarandra utmärkt, ifall blott
hvar och en talar sitt eget språk rätt
tydligt. De flesta åhörare tänkte väl
knappast på, hvilket språk som
användes af den ene eller andre. Vissa
talare från Köpenhamn voro ganska
svårförstådda, det är sant, men så
tala de ock danskan med så
svindlande fart, att vanliga köpenhamnare
ej heller kunde ordentligt uppfatta
dem.

Orsaken till, att så stora framsteg
blifvit gjorda i inbördes förståelse och
samarbete, ligger otvifvelaktigt i att
en djup förnimmelse af, att Nordens
folk behöfva hvarandra, vaknat och
vuxit sig stark under de sista
årtiondena. Det är denna, som tagit sig
uttryck i den s. k. skandinavismen,
den gamla och nya, i sträfvandet efter
likartad eller gemensam lagstiftning på
olika ekonomiska områden och i
gemensamma möten af olika slag, bland
hvilka läraremötena ju utan jämförelse
äro de mest betydande och bäst
organiserade, l fråga om verkligt samarbete
mellan de olika nationerna äro dessa
möten, såsom ofvan visats, numera så
utvecklade, att föga återstår att önska.

De s. k. privata nordiska
läraremötena ha kraftigt bidragit till att föra
de stora offentliga mötena dit, där de
nu stå. Dessa privata möten, som
kunna sägas hafva funnits till och
verkat långt innan de fingo någon
yttre form, äro äfven de ett nödvän-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:43:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1900/0608.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free