- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 19:e årg. 1900 /
804

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 48. (987.) 28 november 1900 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

804

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 48

Åskådning sof ning ar.

1. Hufvudvikten ligger vid dessa öfningar
därpå, att alla barnen göra tydliga och
riktiga iakttagelser. Det måste därför först
tillses, att de föremål, som behandlas, äro
sådana, att de Jcunna af barnen ordentligt ses,
kännas, höras o. s. v. Lärjungarna måste
vidare ledas till att iakttaga såväl detaljerna
som det hela. Därefter förhjälpas de att i
ord, satser och meningar gifva språkliga
uttryck åt hvad de iakttagit.

2. Till en början böra barnen få använda
sitt vanliga hvardags^pråk. Sedan vänjas de
först att så småningom bortlägga sådant,
hvaruti deras tal mest skiljer sig från vårdadt
talspråk, och sedan att allt mer och mer
närma sig detta.

3. Lektionen bör strängt ansluta sig till
det, som förevisas lärjungarna, och må icke
sväfva ut till samtal om sådant, som endast
medelbart sammanhänger därmed.

4. Berättelser eller sånger, som nära
beröra det, som förehafves, böra användas att
gifva färg och stämning åt innehållet och
för att få talöfningen mångsidigare.

Geometri.

2. Figurernas uppritning bör först
genomgås vid svarta taflan med hela afdelningen.
Därefter skall hvarje barn utföra dem å
papper i därför afsedd bok, hvarvid synnerlig
vikt bör fästas vid noggrannhet och
snygghet.–––––––––––––––––––––––-

Teckning.

1. Så ofta det med fördel kan ske, böra
vid teckningen afbildas verkliga föremål,
hvilka, om det lämpligen låter sig göra, böra
visas och i afseende på deras afbildning
förklaras för lärjungarna.

Sång.

2. Lärarens föresjungande är under hela
skoltiden det väsentligaste
undervisningsmedlet. Musikinstrumentet - fiolen är att
föredraga framför orgeln - bör, då läraren äger
sångförmåga, icke användas, förrän melodien
blifvit inlärd.

Gymnastik.

3. Vanliga former för höflighet böra
in-öfvas under gymnastiktimmarna eller vid
andra lämpliga tillfällen. Lärjungen bör
därvid gifvas uppfattning om, att det för hvar
och en är en heder att vara höflig och
vänlig i sitt uppträdande.

Slöjd för flickor.

3. Vid noggrannhet, renlighet, prydlighet
och raskhet lägges stor vikt. - - - - -

Huslig ekonomi. (Ur själfva läroplanen.)

Undervisning om de vanliga födoämnenas
sammansättning, näringsvärde, beskaffenhet
och pris. Öfning att välja och inköpa
födoämnen samt att af dem ändamålsenligt,
omsorgsfullt och prydligt tillaga 15 å 25 enkla
maträtter; öfningar i rengöring, städning,
dukning och servering. - - - - - - -

Anmärkningar. (Till timplanen.)

2.–––- - Om ett ämne endast har

två timmar i veckan, så förläggas dessa helst
på dagar, som följa omedelbart efter
hvarandra.

3. Till biblisk historia i l:a klassen samt
till välskrifning, sång och gymnastik i alla
klasserna användas i regel h alf ti mm ar.

Af den lämnade redogörelsen torde
åtminstone ha framgått, att det icke är gammal
skåpmat, som i föreliggande arbete bjudes,
sådan, som hopkokats i kammarteoriernas

immiga skolkök, utan idel frukter, vuxna i
det praktiska folkskolelifvets egen unga,
lifs-kraftiga örtagård, vattnad af det vakna och
insiktsfulla lärareintressets lifgifvande flöden.

Men hvarifrån stammar detta verk?

Läsaren liar nog redan insett, att det
icke är en officiell pedagogisk hjälpreda,
som här presenterats. Anorna äro vida
blygsammare. Det föreliggande arbetet
kommer från ett brukssamhälle nere i
Småland - »helt rätt och slätt».

Huskvarna sko la

har åter visat sig banbrytande, och själen
däri, den högt uppburne
centralstyrelseledamoten, Öfverläraren Alf rea Dalin är den,
som i detta arbete nedlagt kvintessensen,
så att säga, af ett snart 25-årigt
framgångsrikt arbete på folkskolans såningsfält. Ty
ehuru handlingarna äro underskrifna af
-Huskvarna skolråd (med hr D. som
medunder-tecknare) och stadfästa af Växjö
domkapitel, tvekar jag dock icke att tillskrifva
honom äran af deras tillkomst och innebörd
i allt väsentligt. Manligt djärft och säkert
pä sin sak är det ock att just nu,
omedelbart före och obekymrad af den länge
bebådade nya officiella normalplanen låta både
stadfästa och trycka den föreliggande.

Skada blott att häftet icke finnes
tillgängligt i bokhandeln! Men det kan väl så bli,
och under den förhoppningen anbefalles det
epokgörande arbetet, denna nya, i ordets
bästa bemärkelse normala läroplan med
tillhörande handlingar, i lärarekårens hågkomst.
Mauritz Tennman.

Katekesfrågan

inför Stockholms
folkskollärareförening.

Stockholms folkskollärareförening
diskuterade vid aprilsammanträdet frågan:
»Motsvarar vår nuvarande katekes och
katekesundervisning sitt ändamål P» och
tillsatte en kommitté, som skulle
utarbeta förslag till uttalande.
Kommitterade – frågans inledare, teol. lektor
Fredrik Berglund, samt lärarne K. J.
Ahlberg, Hans Danielsson och J. P.
Lindén - hade till lördagens
sammanträde inlämnat följande förslag till
uttalande, hvilket ock af föreningen
efter ett kortare meningsutbyte
godkändes:

Meningen med katekesundervisningen
måste ju vara att i kristendomens
väsentliga stycken meddela Kristi unga, genom
dopet honom vigda lärjungar en sådan
kunskap, som lian åsyftat med orden:
»Lären dem hålla allt, hvad jag har eder
befallt». Enligt uttryck af en Herrens
apostel kan och bör denna lära »göra vis
till frälsning» genom tro på Kristus och
ytterst syfta därhän, att af svaga, syndiga
människobarn skola danas eller fostras Guds
människor, skickliga till allt godt verk.

Men icke ernås sådant genom en viss
illa använd sokratisk metod, såsom kunde

kristendomssanningarna resoneras fram, eller
genom att inprägla i minne och förstånd
en massa sönderstyckade
begreppsbestämningar och liflösa definitioner tillika med
ett öfverflödande antal ur sitt sammanhang
lösryckta och sönderbråkade satser (språk)
ur bibeln, hvilka långt ifrån alltid äro väl
på sin plats.

Nej, gifvetvis måste lärandet lämpas efter
undomens ålder och behof och ej ensidigt
vända sig till förstånd och minne, öfvande
och belastande dem öfver höfvan, medan
hjärtat lämnas oberördt, kallt och tomt;
utan söka tilltala och vinna både förstånd
och hjärta, böja dem till tro på och lydnad
för sanningen och därmed bestämma och
helga öfvertygelse och lif, då ju denna
lära, om eljest någon, är för lifvet.

I egenskap af kristna nybörjare skola de
få tillfälle att känna Gud och den han
har sändt, Jesus Kristus; få veta om hans
förbund och lag samt dessas fullbordan i
och genom Kristus och hans evangelium,
och det i ett naturligt och enkelt, ej
konst-ladt om ock logiskt sammanhang, så att
djupa intryck kvarstå och kunskapen ej
blir död utan lefvande och bärande frukt
uti ett sökande af Gud och ett följande
efter honom, som är vägen till Gud och
därmed till evigt lif.

Ett sådant ändamål är den kateketiska
läroboken afsedd att tjäna och främja, ej
hindra.

Men många och långa års erfarenheter
hafva ådagalagt, att den nuvarande
katekesen ur såväl metodisk som pedagogisk
synpunkt ingalunda motsvarar ofvan angifna
bestämmelse, enär den. i så mycket ej
framställer kristendomssanningarna på ett för
barnen fattligt sätt uti deras lefvande
sammanhang utan på ett abstrakt sätt
systematiserar och definierar de religiösa
begreppen. Härigenom undanskymmes det
väsentligaste, nämligen Kristus såsom
människornas frälsare, och barnens och lärarens
uppmärksamhet och arbete måste mera
riktas på inlärandet af en torr och
svår-fattlig form än på tillägnande af Kristi
lära och lif.

Katekesens mer efter ett konstladt
(artificiellt) än naturligt system lämpade
framställning och form bidraga i väsentlig mån
därtill, att själfva innehållet blir för barnen
mer eller mindre främmande, och af det
myckna memorerandet och resonerandet,
hvaruti katekiserandet nu uppgår, alstras
lätteligen leda icke blott för läroboken utan
äfven för kristendomsundervisningen och
kristendomen själf.

Genom katekesens olämplighet - att
icke tala om dess oriktiga användning -
blifver således katekesundervisningen i
allmänhet mer eller mindre förfelad.
Ändamålet med densamma vinnes icke, snarare
dess motsats; något, som, med den stora
vikt, katekesundervisningen har eller kan
hafva såsom skolande grundlägga ett helt
folks insikt och förstånd i religionens
sanning, måste djupt beklagas.

På grund af dessa erfarenheter måste
Stockholms folkskollärareförening i
kristendomens och barnens namn gifva den
uppställda frågan ett nekande ^var och därvid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:43:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1900/0808.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free