Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 11. (2672) 15 mars 1933 - Einar Ew. Forssell: Om moralisk uppfostran vid franska folkskolor - Arthur Nordén: Nordens historia i väggkartans form
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 11
den ena eleven gör invändningar mot
den andres argument.
En svensk lärare måste därvid känna
förvåning över de franska skolbarnens
förmåga att även genom en längre
sammanhängande framställning kunna giva
sin mening klart och tydligt till
känna. Detta torde närmast bero på deras
livliga temperament och deras relativt
tidiga utveckling men kanske också på
den stora plats, som ämnet modersmålet
upptager på skolschemat.1
Den sista delen av lektionen är den
s. k. resumén. Ibland lyckas eleverna
själva giva ett svar, som godtages som
sammanfattning, ibland formulerar
läraren den. I en del klasser införes den
av barnen i en anteckningsbok för att
inläras som ett slags minnesord. Det
förefaller mig, som om dessa resuméer
lätt bli abstrakta maximer, när de
komma som en avslutning på en vanlig
morallär elektion. (Och det är troligtvis
dessa abstrakta sammanfattningar, som
givit upphov till uppfattningen om
moralundervisningens teoretiska
karaktär.) Däremot torde de vara på sin
plats i samhällsläran, som ju även
av-set att giva barnen direkta kunskaper.
Ibland träffar man på resuméer med
lustiga poänger som t. ex. den
.följande (efter en lektion i operaklassen) :2
Vill du veta, om ett folk skall kallas
civiliserat, fråga det, hur mycket pengar
det använder till tvål.
Det intryck, jag fått av dessa
sammanfattningar, är, att de knappast äro
till något värde för
moralundervisningen. Snarare göra de denna
undervisning mindre omtyckt, allrahelst om
läraren kräver, såsom sker på en del håll,
att barnen skola lära sig dessa resuméer
utantill. Det var troligtvis pckså med
syftning på denna urartning av
moralundervisningen, som man vid
lärarkon-gressen i Toulouse3 varnade för att giva
en dogmatisk moralundervisning,
sammanfattad i kategoriska formler.
Det förefaller mig, som om
moralun-dervisnmgen är populär i de franska
folkskolorna. Icke minst torde lärarna
uppskatta dess värde som
uppfostringsmedel. Detta intryck får man
onekligen av rapporterna från den sista
na-tionalkongressen i Toulouse. Där
framhålles det, att den goda
moralundervisningens värde består däri, att den
bygger på en grund av idealism, men att
1 I första årskursen lia franska barn 171/»
lektionstimmars undervisning i modersmålet
mot 11 för svenska barn, i andra kursen äro
timantalen resp. 141/2* och 11 ä 12, i tredje
kursen 1-2 och .10, samt i fjärde kursen 103/4
och 9 å 10. Tager man sedan i betraktande,
ait en fransk lektions timme är 60 min. och
en svensk 45, så framstår skillnaden i ännu
högre grad. Därmed vill jag icke ha sagt, att
en längre undervisningstid för ämnet
modersmålet i våra svenska skolor är att föredraga.
2 För att folkskolebarnen vid balettskolan i
Paris lättare .skola kunna fullgöra sina två
olika uppgifter, ha de sammanförts i en
särskild skolklass.
3 EnL rapporten till Federation
Cöte-dH>rienne de la Ligue de PEnseignement vid
dess sommarsammanträde 1932.
den därför icke underlåter att taga
hänsyn till alla de detaljer, som äro
nödvändiga vid barnens
karaktärsfostran. Liknande intryck har jag också
fått vid samtal med franska lärare. Så
t. ex. framhöll föreståndaren vid
Miltonskolan i Paris, att det vore
otänkbart, .att man i Frankrike skulle återgå
till systemet med religionsundervisning
i de offentliga skolorna. Han ansåg, att
möralundervisningens stora förtjänst
ur pedagogisk synpunkt är, att läraren
alltid i detta ämne kan välja sådant,
som står i överensstämmelse med
barnens intellektuella utveckling, vilket icke
alltid är möjligt, om
moralundervisningen anknytes till någon religionslära.
Dessutom blir det nog så,, att vid
religionsundervisning blir
kunskapsmeddel-elsen huvudsaken, och den moraliska
fostran kommer i andra hand.
Även eleverna synas vara
intresserade av moralundervisningen, där den
bedrives under sådana former, att den
blir smältbar. Det är ju oftast sagor,
.berättelser, bilder etc., som bilda
utgångspunkten i lektionerna. Arbetar
man sedan enligt god pedagogisk metod
och låter »utfrågningsavdelningen» i
lektionen taga form av en liten
diskussion, varigenom eleverna sättas i aktiv
verksamhet, behöver man ej befara, att
intresset slappnar. En lärare berättade
också för mig, att barnen ganska ofta
i sina uppsatser behandlade ämnen, som
förekommit i moralundervisningen.
Om man till sist skall våga sig på att
bedöma den franska
moralundervisningen, så måste man erkänna, att den
lätt löper faran att förytligas genom
frånvaron av religiösa synpunkter. Man
behandlar alla fel och dygder, man giver
barnet råd hur det skall handla i olika
situationer, man orienterar det för dess
kommande framtid som
statsmedborga-re, men man underlåter att giva det
den fasta tro och övertygelse, som
giver inre mening åt ett moraliskt gott
handlingssätt. Få barnen denna
religiösa karaktärsdaning i familjen eller
eljest utanför skolan, är allt gott och
väl. Men utan detta komplement
skapar den konfessionslösa
moralundervisningen karaktärer med ett skal av ytlig
nyttighetsmoral utan inre, andlig
kärna. Den franska moralundervisningens
stora värde ligger, som jag tidigare
nämnt, däri att den erbjuder eleverna
ett konkret innehåll, som de förstå och
som bör intressera dem. Genom denna
moralundervisning få också de franska
lärarna mera tillfälle än de svenska att
planmässigt behandla elevernas
karaktärsegenskaper, och den moraliska
fostran bör bli mera effektiv, då läraren
härför har vissa lektioner, då han ej
behöver tänka på att eleverna skola
inlära en viss kurs. Det är också
betydelsefullt, att samhällsläran anknytes
direkt till moralundervisningen,
varigenom eleverna lättare förstå principerna
för det statliga rättssystemet. Man har
kallat den franska moralundervisning-
en en undervisning om »Republikens
dyrkan». Kanske är detta uttryck mer
än ett slagord och har djupare
innebörd, än vad man skulle kunna tro.
Hela moralundervisningens tendens är
att skapa medborgare, som leva efter
goda moraliska regler, och de statliga
akterna framhållas f or de unga som
sådana moraliska regler. Respekt för
statens myndighet och statens lagar är ett
särmärke för våra dagars franska
medborgare. Härtill har förvisso den
franska moralundervisningen bidragit, och
kanske skall man en gång giva den
. franska moralundervisningen äran av
att det franska folket i våra dagar,
trots svåra yttre förhållanden har
kunnat bibehålla inre lugn och stabilitet.
Nordens historia i
väggkartans form.
Ett fromt önskemål, som närts av
generationer svenska lärare och åldrats
med dem, förnyats med dem och ånyo
åldrats, alltjämt lika ouppfyllt som
anno dazumal, har gällt något till
synes så lätt åvägabragt som anskaffandet
av en historisk karta över vårt land,
vilket med andra ord och i betraktande
av vår egen historias oupplösliga
bundenhet vid grannländernas, samtidigt
bleve en historisk karta över Norden.
Uppgiften måtte dock ha gömt på
oanade svårigheter, som avslöjat sig först vid
ett närmare livtag, ty säkert är, att alla
de, som trätt till för att brottas med
dessa svårigheter, efterhand givit upp
och lämnat fältet fritt för nästa man.
Och så kommer det sig, att ända till dags
datum den svenska skolundervisningen
måst avvara en historisk väggkarta, som
kunnat komplettera de motsvarande
fysiska och politiska
kartframställningarna. Och det kan tilläggas, att på
ungefär samma sätt har saken legat till i
våra grannländer.
En finländsk skolman, lektor Jarl
Gustafsson i Borgå, är den förste, som
icke gett tappt utan fört uppgiften i
land, sedan han först med sig
adjungerat en kollega, Atle Södergård, och
sedan ytterligare några fackmän i
Sverige och Norge överarbetat och
kompletterat de partier av kartområdet,
som icke lågo så nära till för de
huvudsakligen från Finlands skolvärld
orienterade kartredaktörerna. Resultatet
föreligger i den ståtliga »Skolkarta för
Nordens historia av Jarl Gustafsson och
Atle Södergård», som nu utkommit från
det Norstedtska förlaget.
Kartan är ur undervisningsmetodisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
