Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 12. (2673) 22 mars 1933 - En årsberättelse angående skyddshemmen - Läroverksmän och folkskolemän i samverkan - Eric Roos: Skolbarnen och filmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 12
SVENSK LÄRARETIDNING
277
Läroverksmän och folkskolemän i samverkan.
Vi är soldater i samma arme".
Den mur av fördomar, som tidigare i
viss utsträckning varit ett hinder för
samverkan mellan läroverkens och.
folkskolans lärare, håller nti som bäst på att
raseras. Vi har tidigare med
tillfredsställelse konstaterat, att Tidning för
Sveriges Läroverk visat sig mån om att
få till stånd ett gott samarbete mellan
olika lärarkategorier. En i praktiken
genomförd samverkan mellan
läroverkens och folkskolans representanter
kunde ske i 1928 års lönekommitté till
båtnad för gemensamma intressen.
Styrelsen för Stockholms
lärarsäll-skap (Läroverkslärarnas riksförbunds
lokalavdelning i huvudstaden) tog
härom dagen ett initiativ, som måste
betecknas som ett nytt steg på samarbetets
väg. Den nämnda styrelsen hade
inbjudit lärare vid .folkskolan och de privata
skolorna till deltagande i ett
diskussionsmöte, vid vilket överlades om
inträdesprövningarna till läroverkens och
mellanskolornas första klass. Vi återkommer
i ett följande nummer med ett referat
från mötet.
Efter sammanträdet hade en
gemensam supé arrangerats för att möjliggöra
för de olika skolornas lärare att under
mera gemytliga former stifta bekantskap
och privat dryfta ämnen av gemensamt
intresse. Då det anförande, som under
supén hölls av L är ar sällskapets
ordförande, dr B. Wahlström, ger ett uttryck
för de stämningar, som besjälar stora
lärargrupper inom skilda läger, återgives
det här nedan. Dr Wahlström yttrade i
huvudsak följande:
De sista årtiondena i svensk skolhistoria har
i stort varit präglade av en våldsam
utveckling: Folkskolan har utvecklats och
iförbätt-rats i en grad, som är storartad, den
allmänna bildningsnivån och bildningsbegäret har
stigit i full takt härmed så att
överbyggnaderna på folkskolan svällt i om möjligt än
raskare takt.
Idéer om hur skolväsendet borde vara
ordnat har lanserats, man har sökt sig fram på
olika vägar, men den stora idén har dock
varit bottenskoleidén, eller grundskoleidén som
jag hellre säger. Vi svenskar är ett stelt och
konservativt folk, som ej gärna i första taget
rubbar de cirklar, det en gång ritat. Och att
de svenska läroverkens lärare slagit stark vakt
fosterhem sådana barn, vilkas vanart
med lätthet kan bliva en allvarlig
moralisk smitta för andra barn, handlar
sådan nämnd så ansvarslöst, att den
offentligen borde brännmärkas.
omkring det »gamla» läroverket torde väl
vara ganska visst. Att här rulla upp hela den
strid som framför allt under de sista två
årtiondena förts är ej min mening, ehuru det
intet är att dölja i att strid ägt rum. iStrid
föder liv, heter det. Men striden har dock visat
tendenser att urarta. iBland de oerhörda
salvor av bläck och trycksvärta, som de olika
lägrens lätta kanoniärer, kulsprutemän och
individuella skyttar avlevererat mot och om
varandra allt under det den ena
sakkimiiigkomm.it-tén efter den andra avlevererade sina väldiga
bomber från var sin tjocka Berta, har jag ej
så sällan tyckt mig finna, att man glömde
bort vad man stred för: barnen, ungdomen.
Det blev strid för stridens egen skull mången
gång och en strid, där gift- och gaskriget
tyvärr understundom ej var helt utestängt.
Striden är nu - så hoppas jag - över för en icke
alltför kort tid. Vi behöver nu lugn och rö i
vårt arbete på alla håll "för att ägna oss åt
vår egentliga uppgift, det inre arbetet i
skolan, utan att bli störda av de yttre ramarnas
förändringar i större grad.
Men under denna strid har det även - så
sker ju lätt - av all trycksvärtan och allt
bläcket enligt mångas mening bildats en ful
och gråaktig mur mellan de stridande
parterna, särskilt de av dem, som med eller mot sin
vilja måste vara med - lärarna. Det har
sagts, att den muren icke går att bryta,
mången önskar den kanske icke bruten. Jag
är för egen del i den lyckliga situationen, att
jag aldrig sett muren eller känt av den. Jag
har träffat glada och frejdiga stridsmän från
båda lägren - sura med för den delen -.
Våra åsikter har gått isär - men
människorna bakom åsikterna finns och det är dem
jag velat söka - och oftast funnit. Vare sig
nu muren existerar i verkligheten eller den
är ett fantasifoster av känsliga naturer å-
ömse håll, så vill jag här uttala den
förhoppningen, att vi icke känna den. »Liksom mars-solen
nu om dagarna sänder sina kulor strålarna
mot vinterns smutsgråa murar isarna och
bryter ned dem, förvandlar dem till rinnande
vatten, som så småningom befriar sig Iran det
fula och smutsiga, blir kristallklart, så ville
jag också tänka mig att vi med förenade
krafter vräker undan den fula, svarta muren och
över dess ruiner räcker varandra handen till
samarbete i stället för att strida mot
varandra.
Jag sade nyss, att strid är liv. Till en viss
grad är detta sant. Men strid kan även föra
död med. Och man glömmer som jag nyse sade
- så lätt i striden - vad man strider om
och för. Och jag upprepar det: I stället för
att vi strider efter skilda linjer i stället
för att stirra oss blinda på vissa ofta
politiskt färgade dogmer, låt oss samarbeta för
det, som ligger oss alla närmast om
hjärtat, då tror jag, att vi kan lyckas än bättre
i vår gemensamma strävan för våra barns
och vår ungdoms fostran till friska och sunda,
kunniga och dugliga medborgare i vårt gamla
Sverige. Låt oss för att taga en strof ur
en revyvisa tänka: »Vi är soldater i
samma armé.»
Skolbarnen och filmen.
En intressant engelsk undersökning
angående filmens inflytande på
skolbarn har - enligt referat i
»Manchester Guardian» - helt nyligen utförts
av dr Gross, »medical officer of
health», och måhända kan en kort
redogörelse för denna påräkna ett visst
intresse. Undersökningen omfattar
visserligen ej någon större material, då
endast 560 barn - 283 flickor och 277
pojkar - mera fullständigt besvarat dr
Gross frågor. Men den ger i alla fall
tämligen klart besked om den roll
filmen spelar i barnens fantasi- och
viljeliv. Barnen, av vilka de flesta voro i
åldern 11-14 år, hade att självständigt
besvara en del frågor, som enligt ett
visst av dr Gross utarbetat formulär
förelagts dem. Det är både intressanta
och belysande svar, som den engelske
läkaren på detta sätt får fram. Av
undersökningen framgår, att 224 barn -
82 flickor och 142 pojkar - besökte
biograf åtminstone en gång i veckan.
60 barn förklarade, att de aldrig
bevistade filmföreställningar. På den ort,
där undersökningen utförts - ett
typiskt engelskt fabrikssamhälle - gåvo
biograferna vanligen tre föreställningar
varje kväll. Den första slutade mellan
5 och 5,30 e. m., den andra mellan 8
och 8,30 och den sista omkring kl. 10,30
eller 11 e. m. Av 527 barn besökte 262
den första föreställningen, 212 den
andra och 53 den sista. Dessa 53 barn
kommo alltså inte i säng fore kl. 11,30
på natten. Intressanta svar gåvos på
frågan, vilka filmer barnen tyckte bäst
om. De flesta föredrogo »cowboy»-
eller liknande äventyrsfilmer men ville
inte ha kärleksscener med. 29 barn
tyckte inte om spökfilmer, 69 berättade, att
spökscener skrämde dem, och inte
mindre än 270 barn uppgåvo, att de blivit
skrämda av förbrytar- och krigsfilmer.
180 barn fingo ont i ögonen under
föreställningarna. Mer än halva antalet
barn berättade, att de brukade drömma
om vad de sett på filmen. Oftast rörde
sig drömmarna om mördare och
spöken. På dr Gross fråga, vad filmerna
lärde dem, svarade en del: »amerikansk
slang», men de flesta uppgåvo, att de
inte lärde någonting alls.
Som en sammanfattning av sin
undersökning säger sig dr Gross ha
funnit, att skolbarnens täta och sena
biografbesök hota att undergräva deras
hälsa. Vidare anser han det utan vidare
klart, att filmen i många fall
ogynnsamt påverkar barnen både
intellektuellt och moraliskt. Dr G. betonar det
djupa intryck filmen måste göra på de
minderåriga - i all synnerhet de långa
filmerna. »There are», säger han,
»pro-bably few factors in their lives which
influence them more durably and
vi-vidly.» Vidare föreslår han, att
filmbolagen borde - som villkor för
licensen - åläggas att utesluta de
minderåriga från de sena föreställningarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
