Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 21. (2682) 24 maj 1933 - Riksdagen - Litteratur - Fria ord - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 21
sig kunna gå vidare på den inslagna vägen,
sade talaren. Skall man över huvud taget
kunna åstadkomma enhetlighet i undervisningen
över hela landet, får man absolut icke
tillstäd-ja sådana överträdelser. De hade i stället
bestämt "bort tillbakavisas.
Hr K. J. Ekman (h) beklagade, att
religionsfrågor skulle vålla utdragna debatter i
riksdagen.
Hr Tamm (h) reagerade mot att en
kyrkoherde kunde uttala sig så aggressivt om vissa
bibliska berättelser, som hr Sandegård gjort.
Tal. uppgav, att en ’folkskollärarinna i
tStock-holm skulle till sina elever sagt, att gamla
testamentet innehöll judiska sagor, som de
inte behövde tro på. En sådan undervisning
verkar inte tilltalande för kristna föräldrar.
Statsrådet Unden förtydligade sitt förra
anförande, men hrr Björck och W agns son voro
icke nöjda därmed och upprepade sin fråga
vad regeringen tänkte göra om det ej blev
nå-gou rättelse i iStarrkärr.
Härpå svarade statsrådet Unden att det var
självfallet att han varken kunde eller ville
föregripa regeringens ställningstagande till
ett administrativt spörsmål. Det vore
konstitutionellt orimligt.
Hr Björck yttrade då att efter de
kungsord som fällts syntes det ganska tröstlöst att
söka få till stånd en ordning som innebär att
man överallt följer undervisningsplanens
bestämmelser.
Efter votering bifölls utskottets hemställan.
Debatten om hr Oscar Olssons motion
inleddes av motionären, som i ett timslångt
anförande utförligt framlade sin syn på detta
problem. Han Önskade låta undervisning om
kristendomen ingå i historieundervisningen och
uiidei-visningen i kristendom ingå i
litteraturläsningen. Han fick bifall av hr Israel
Holmgren (f), och Olof Olsson (s), medan hr
Wagns-$on ansåg att den nuvarande tiden icke
lämpade sig för upprivande strider om
kristendomsundervisningen i skolan. Då motionen
prövats av riksdagen 1’930 och 1931 samt med
stort ,flertal avslagits, funnes ingen anledning
att nu ägna frågan någon ingående
realbe-handling.
Hr Thelin (h) polemiserade mot motionen
och varnade för att låta kristendomsämnet bli
inackordering hos andra ämnen.
Hr Norman (s) kunde inte -följa hr Oscar
Olsson på den linje, han skisserat, men
-ställde ett yrkande i överensstämmelse med hr
Wagnssons reservation vid 1931 års riksdag
om utredning av frågan huruvida och i vad
utsträckning ändrade bestämmelser ’är
påkallade för att ge kristendomsundervisningen i
våra skolor en historiskt-objektiv inriktning,
så att den icke behöver kränka religions- och
samvetsfriheten.
Hr Branting (s) ansåg att genom radion
religiös propaganda i stor skala bedrevs i vårt
land. Tal. anslöt sig till hr Normans
yrkande.
Efter en replik av hr Oscar Olsson,
godkände kammaren efter votering med stor
röstövervikt utskottets förslag.
Utteratur»
Verktygsskötsel. En handledning i
snickeriverktygens iordningställande och vård för
slöjdlärare och amatörer av Levi
Johansson. Andra upplagan. Magnus Bergvalls
förlag. Kr. l: 50.
När undertecknad för mer än ett
tiotal av år sedan fick i uppdrag att söka
bygga upp en slöjdskola på spillrorna
av en gammal, kom en bok om
snickeriverktygens iordningställande och vård
i mina händer. Man märkte snart, att
den lilla, klart uppställda boken skrivits
av en person, som ägde ingående
kännedom om huru missförhållanden ofta
och tyvärr alltför ofta kunna gestalta
sig i en slöjdsal. Boken gav många
impulser och goda råd.
Under årens lopp har jag också
märkt, att boken är. ett slags »samvete»,
om det ordet tillåtes i detta
sammanhang. Under mångahanda bestyr och
under inflytande av allt det nya, som
tränger sig in och mänger sig i
slöjdundervisningen, har man så lätt att
glömma det enda nödvändiga, nämligen
verktygsvården.
Förf. till ovannämnda bok,
folkskolläraren Levi Johansson,
folkminnesforskaren med vidsträckt ryktbarhet inom
den lärda världen och mästaren inom
åtminstone två »riktiga»
hantverksyrken, har i dagarna utgivit en ny,
omarbetad och betydligt utökad upplaga.
Vid jämförelser med den äldre
upplagan ser jag bl. a., att kap. om
slipstenar och slipstöd fått ett större
utrymme, ävenså justering av nya hyvlar.
Och det kapitlet skriver ingen, som ej
äger ingående kännedom om huru en
ovillig och nyckfull hyvel skall kunna
bringas till att utföra ett gott arbete
även i små veka och ovana barnahänder.
Sågarna höra också till de ofta
missförstådda verktygen. Förf. ägnar därför
ej mindre än nio sidor åt sågen.
Sedan förf. talat om slöjdverktygen,
övergår han till slöjdvirkets vård och
ordningen i slöjdsalen. På de sista
sidorna beskrives, huru man bör ge den
första behandlingen av sårskador samt
huru man bör och måste vara rustad
för att kunna möta de olyckor, som
eventuellt kan uppstå i en slöjdsal.
I förordet till den nya upplagan
påpekas, att många nya idéer håller på
att arbeta sig fram på
slöjdundervisningens område. »- Som allt nymodigt
tilldraga de sig uppmärksamhet och
vinna ivriga anhängare. Kanske har
detta nya framtiden för sig. Det är ju
möjligt, ehuru inte riktigt säkert. Men
vad som är alldeles visst det är, att den
lärare börjar i galen ända och kommer
att misslyckas, som inlåter sig på
ytbehandling med sin slöjdgrupp, förrän
han har hyvlarna i så pass gott stånd,
att en någorlunda hygglig yta kan
åstadkommas med dem. Ett dylikt
tilltag är direkt missrekommenderande för
vederbörande lärare, i det att det visar
brist på smak och omdöme.»
Med sina grundliga insikter och rika
erfarenheter har Levi Johansson velat
övertyga slöjdlärare av alla fraktioner
om nödvändigheten att hålla
verktygen i mönstergillt skick. Hur man
därvid skall gå till väga, ger som sagt
boken så klara anvisningar, att ingen, som
ärligt försöker, behöver misslyckas i
den svåra uppgiften.
Gustav Andersson.
Nytt i bokhandeln.
P. A. Norstedt & Söners förlag.
Hos stenåldersfolket av Hanna Rydh. (De
ungas bokserie.) 90 öre.
Arbet s journaler för undervisning i
hushållsgöromål, utarbetade av Ingrid Bosaeus. Kr.
2: 75.
Svenska kyrkans diakonistyrelses förlag.
Hemmets korallok. Innehållande musiken
till den svenska psalmboken av år 1819 och
till ny,a psalmer av år 192,1. I enlighet med
den av konungen år ,1921 godkända
koralboken redigerad av Otto Olsson.
Kristendomens väg till folken.
Missionshistoria av Gertrud Aulén. Utgiven genom
svenska kyrkans missionsstyrelse. Andra
ifull-ständigt omarbetade upplagan. Kr. 9: 50.
Två väldiga strida. Berättelser av Ellen
Söderström. Utgiven genom Svenska kyrkans
missionsstyrelse. Kr. l: 50.
Fria ord.
Protest mot hr Helger.
Till redaktionen av Svensk
Läraretidning, Stockholm.
Anhålles vördsamt om benägen plats i Sv.
Ltg för nedanstående uttalande.
Högaktningsfullt
Tord Ljungström.
Sekr. i Värmlands mellersta förbundskrets
av S. F.
Vid årsmöte med Värmlands mellersta
förbundskrets av Sveriges folkskollärareförbund
i Molkom den 13 maj 1933 beslöt kretsen vid
behandling av Stockholms läns f
förbundskrets väckt motion om uteslutande av
bestämmelsen i förbundets stadgar »att medlem bör
tillhöra S. A. F.» avslå motionen under
motivering, att frågan om grupporganisationernas
förhållande till S. A. F. f. n. är under
utredning.
Samtidigt beslöt kretsen att uttala sitt
beklagande av de artiklar, som i Svensk
Läraretidning publicerats av överlärare Nils Helger,
Lidingö, då dessa både genom sin ton och sitt
innehåll icke äro ägnade att stärka det
samarbete mellan grupporganisationerna och S. A.
F. som den pågående utredningen syftar till
att åstadkomma.
Till ovanstående vill vi foga den
erinran, att hr Helger i sin egenskap av
f. d. eentralstyrelseledamot och
hedersledamot i S. A. F. givetvis bör kunna
påräkna uppmärksamhet för sina
synpunkter på aktuella föreningsproblem.
Ett gott samarbete bör kunna befordras
av en fri diskussion.
Redaktionen.
Den kommunala
inspektionen.
Har den kommunala inspektionen någon
välsignelse med sig? Det skulle vara mycket
intressant, om alla de inom folkskolans
lärarkår, som på ett eller annat sätt varit föremål
för nämnda inspektion finge tillfälle att bikta
sig. Vad kan folkskolan vinna genom nämnda
inspektion ?
För en ansvarskännande och plikttrogen
lärare måste detta slag av spioneri bli en av
de mörkaste sidorna i hans arbete, och vi får
väl ändå förutsätta, att sådana lärare utgör
majoriteten inom den svenska folkskolans
lärarkår. Otaligt många lärare har helt säkert
känt, hur förlamande en sådan mer eller
mindre klumpig inspektion kan bli på
arbetsglädjen i skolan. Jag vågar påstå, att de lärare,
som ej känner en dylik inspektion som en
omyndighetsförklaring och en personlig
förolämpning, ej besitter den
självständighetskänsla, som fordras för att kunna utföra ett
gott arbete. De, .som tror att den kommunala
inspektionens system verkar sporrande och
välgörande på skolans arbete, måste vara
behäftade med en slavmoral och en
korpralinstinkt som allt annat än påskyndar
folkskolans fria och friska utveckling.
Simon Forsström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
