Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 23. (2684) 7 juni 1933 - Emil Eljas: Folkskolans lokala ledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 23
SVENSK LÄRARETIDNING
533
Folkskolans lokala ledning.
Genom 1842 års folkskolestadga
ställdes folkskolan under kyrkans ledning,
i det kyrkoherden i församlingen var
.självskriven ordförande i skolrådet. Som
sådan hade han att inom distriktet, i
samverkan med skolrådet, organisera
skolväsendet, inspektera
undervisningen, förrätta examina o. d. Även om
prästerskapets insats som skolledare på sina
håll blivit utsatt för kritik - denna
visade sig bl. a. i de från lärarhåll
framförda yrkandena på att pastors
självskrivenhet som ordförande i skolrådet
skulle upphävas - så har dock skolan,
sedan den kyrkliga epoken i dess
historia nn avslutats, alla skäl att göra en
honnör för den möda och de
uppoffringar många av kyrkans män påtagit sig
för att främja vår folkundervisning.
Genom lagen om skolstyrelse i vissa
kommuner av den 6 juni 1930 har
pastors självskrivenhet som ordförande
eller ledamot i skolstyrelse upphört, och
därmed har frågan om skolans lokala
ledning aktualiserats på ett sätt, som
synnerligen väl motiverar, att den
upptages till diskussion. Nedanstående
inlägg skall huvudsakligen ägnas åt den
del av frågan, som berör skolans
ställande under fackmannaledning.
Som känt har det av ålder ansetts
självskrivet vid snart sagt alla andra
slag av skolor än folkskolan, att det skall
finnas en person, som har ledningen om
hand. Man kan väl knappast tänka sig
ett läroverk eller ett seminarium utan
rektor som styresman. För en kommunal
mellanskola med fyra klasser eller en
högre folkskola med en å två klasser är
rektor föreskriven. Men vi har i
Sverige folkskoldistrikt med hundratals
lä-raravdelningar, som saknar särskild
skolledare. Kommunala inspektörer
eller överlärare finns endast i omkring en
tiondel av Sveriges 2,500 skoldistrikt.
Man ansåg tydligen vid folkskolans
inrättande, att pastor jämte sina kyrkliga
uppgifter även borde kunna åtaga sig
göromålen med skolans ledning. Med
skolväsendets utveckling blev dock
uppgiften snart för betungande, särskilt
i större skoldistrikt. Så t. ex. anställdes
redan år 1860 kommunala inspektörer i
en del av Sveriges större städer.
Samtidigt anställdes de första statliga
inspektörerna.
Från prästerligt håll har framförts
upprepade framställningar’ om
överlä-rarinstitutionens utbyggande, under
påpekande av att pastor i och med
folkskolans fortgående utveckling ej kunde
hinna med att handhava dess uppgifter.
Vid 1920 års kyrkomöte väcktes sålunda
motion om att kyrkomötet skulle
frambära förslag till k. m :t, att kyrkostämma
skulle vara skyldig anslå medel för
anställande av överlärare inom distriktet
och att statsbidrag måtte utgå till
sålunda upprättade överlärartjänster. Ut-
talanden i samma syfte gjordes av Luleå
stifts prästmöte 1927 och upprepade
gånger, senast 1929, av Luleå
domkapitel. Statens skolinspektörer har till
skolöverstyrelsen vid flera tillfällen
inkommit med yttranden i samma riktning. I
ett av dessa uttalanden påyrkas, att
överlärare bör anställas i de distrikt, där
antalet läraravdelningar uppgår till
minst tio. En del inspektörer har
särskilt betonat, att om det redan under
den tid, då kyrkoherdarna var
självskrivna ordförande i skolråden, varit
behövligt med pedagogiskt sakkunnig
ledning av skolväsendet inom de större
distrikten, så kommer detta behov att
bli ännu mera trängande, då genom den
nya lagen om församlingsstyrelse
pastors självskrivenhet som
skolrådsordförande kommer att upphävas.
I yttrande av år 1929 över förslag till
lag om församlingsstyrelse m. m.
framförde skolöverstyrelsen som önskemål,
att folkskolestyrelse i skoldistrikt, vari
skolväsendet vore överflyttat till den
borgerliga kommunen, borde ha i sin
tjänst en överlärare eller en kommunal
folkskolinspektör, som på grund av
fastställd instruktion tillförsäkrades en viss
befogenhet vid skolärendeiias
förberedande handläggning, beslutens
verkställighet och tillsynen över skolarbetet.
Överstyrelsen fann behovet av en dylik
pedagogiskt bildad fackman så mycket
behövligare, som distriktet icke längre
skulle ha tillgång till kyrkoherden som
självskriven ordförande i skolstyrelsen,
samt förutsatte, att k. m:t vore
oförhindrad att som villkor för
skolväsendets övertagande av den borgerliga
kommunen föreskriva, att i skoldistriktet
anställdes överlärare eller kommunal
folkskolinspektör. –Som känt
utfärdades den nya lagen utan något sådant
villkor.
Skolöverstyrelsen har vid tvenne
tillfällen, senast 1930, hos k. m :t hemställt,
att i statsverkspropositionen anslag
måtte upptagas för statsbidrag till avlöning
av överlärare och kommunala
inspektörer. Förslagen har emellertid ej lett till
någon åtgärd, förmodligen av
statsfinansiella skäl. I sitt yrkande om anslag
till dylikt statsbidrag anför
skolöverstyrelsen, att det bör ligga i det allmännas
intresse att tillgodose behovet av
fack-mannaledning för folkskolan. »Icke minst
med hänsyn till de stora belopp, varmed
staten understödjer det kommunala
skolväsendet, bör det tydligen ligga i statens
intresse att bidraga till att tillsynen och
ledningen av skolverksamheten bli de
bästa möjliga, då effektiviteten av
samma verksamhet givetvis därigenom
befordras.» Skolöverstyrelsen påvisar, att
statsbidrag redan utgår till
rektorsarvoden vid andra kommunala skolor såsom
högre folkskolor och kommunala
mellanskolor. I sin motivering för ett främjan-
de av Överlärarinstitutionen anför
skolöverstyrelsen ytterligare:
»Behovet av erforderlig tillsyn och. ledning
av det lokala skolväsendet inom
skoldistrikten ligger i öppen dag. För skapandet av goda
folkskolor och som .garanti för att de
uppoffringar -från det allmännas sida, som kommer
folkundervisningen till del, verkligen bli till
avsedd nytta, torde - förutom en kunnig och
nitisk lärarkår - ingen faktor vara av så
stor betydelse som just en god ledning av
skolorna inom ett samhälle. iMen härutinnan
finnes ännu mycket övrigt att ’önska. Med den
utveckling skolväsendet numera tagit i större
skoldistrikt, som kan inom sig rymma flera
tättbebyggda samhällen och i många fall kan
ha upp till ett 20-tal skolor eller ännu flera
och då givetvis ett flerdubbelt större antal
lärarkrafter, är det tydligen omöjligt för
skolrådets ordförande att med den mångfald
ämbetsgöromål i övrigt, ,som åligger honom,
kunna ägna skolväsendet ingående omvårdnad.
Men det är icke blott sammanhållning och
ledning av mera administrativ art, som vårt
moderna skolväsen kräver även ute i de
särskilda distrikten. Den starka utveckling skolan
i den närvarande tiden undergår även på det
rent pedagogiska området med därav
följande krav beträffande skolans inre arbete
nödvändiggör ock i högre grad än förr, att
skolans närmaste ledare är en verklig
pedagogisk fackman, som kan giva lärarpersonalen
erforderlig hjälp och ledning i det dagliga
skolarbetet.»
Inrättande av överlärartjänst är ju i
Sverige för kommunerna en frivillig’
sak. I den nyligen för Danmark antagiia
lagen om folkskolans styrelse och
tillsyn har dylik kommunal skolledning
genomförts obligatoriskt. § 27 i nämnda
lag stadgar, att vid varje skola på
landet, som har flera fast anställda lärare,
skall en av dem anställas som
förstelärare. Förstelärare har att besörja
skolans administration och föra tillsyn över
den dagliga ordningen. Omfånget av
hans uppgift som förstelärare
bestämmes av den lokala skolstyrelsen, § 28
stadgar, att vid varje »K0bstadskole»
eller vid skola med k0bstadordning skall
anställas en överlärare. Överläraren har
tillsyningsrätt över och ledningen av
skolans hela verksamhet, och det påvilar
bland lärarpersonalen särskilt honom
att sörja för upprätthållandet av
skolans ordning samt för att det i dess
undervisning är den erforderliga enheten
samt att undervisningen
överensstämmer med undervisningsplanen.
Överläraren skall minst en gång årligen
sammankalla lärarpersonalen till
överläggning i undervisnings- eller
uppfostringsfrågor.
Jag har följt diskussion och
insändare i »Folkeskolen», den danska
lärarföreningens organ, under de senare åren,
då lagförslaget varit ute för yttrande,
men ej märkt någon opposition på
denna punkt.
I Danmark är arvodet till överlärare
eller förstelärare bestämt i lag och
statsbidrag härtill utgår. I Sverige, där
över-lärararvodet helt avgöres och utgår kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
