Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 37. 13 sept. 1933 - Emil Sandström: Finnbygdens barn lär sig svenska med mycken möda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARTIDNING
Finnbygdens Barn
ä r s i g svenska
med mycken möda
Av EMIL SANDSTRÖM
Läraren i en finnbygdsskola påträffar
understundom i barnens uppsatser
formuleringar, som förefaller rätt så
egendomliga, emedan de är en direkt
översättning av finska ord och uttryck,
vilket inte alltid blir så riktigt
överensstämmande med svensk språkriktighet.
Om barnet sålunda skriver »Vi gafflar
höet iri i lådan» så är ordet »gafflar»
en ordagrann översättning av det finska
ordet »hankoa», som är en verbbildning
av substantivet »hanko». .När vi säger,
att vi kastar höet in i ladan, blir ju
därmed inte klargjort, vilket redskap vi
använder, eller om vi överhuvudtaget
använder något redskap alls. Men om
vi »hankoa» eller »gafflar» höet in i
ladan, så omtalar vi samtidigt, att vi
använder ett för detta arbete särskilt
avsett arbetsredskap - en långskaftad,
två- å trekloig gaffel. Uttrycket
»gafflar» är således för barnen uttrycksfullt
och målande. När en lärare påträffar
dylika fennisismer i barnens uppsatser,
är det önskvärt, att han äger kännedom
i finska språket för att på ett nöjaktigt
sätt kunna förklara för barnen denna
egendomliga ordbildning. Jag förmodar,
att pedagoger finns, som anser, att
barnen bör få använda sådana uttryck, när
de på ett tillfredsställande sätt täcker
begreppet.
»Det är roligt ’kaffla’ i snön»,
skriver en finsktalande elev. Det finska
ordet »kahla» (med tonande h-ljud), som
betyder vada, plumsa, har här fått en
så pass svensk stavning, att barnet
tycker det bör kunna erkännas av läraren.
I stället för uttrycket »Han utförde
en del förbättringar» skriver en elev
»Han utlade en hel del bättringar».
Eleven ifråga, som är ifrån ett
lesta-dianskt betonat hefia är ofta i tillfälle
höra på pörtpredikanternas
utläggningar av predikotextenf bl. a. bättring och
Syndaförlåtelse. Kanjske denna hemmiljö
utgör en godtagbar förklaring till
barnets’uttryckssätt.
Osäkerhet hos barnen oin svenska
ordets egentliga b/éiydelse ger ofta
anledning till egendomliga meningar och
uttryck, som tprde vara rätt sällsynta i
rent svensl^råkiga bygder. Här nedan
ska någr^/exempel anföras. Att de
riktiga orden är inom parentes, är kanske
onödigt anmärka.
^Ilan^lade^(anlade^nybyggen.^Han försökte
tillämpa (upphjälpa) jordbruket. Han
föresatte (uppmanade) sina landsmän. Måste ra-
sa (rasera). Jag kan icke föredraga
(fördraga), att du är ond. Hans största vilja var
(hans högsta önskan var). Birger Jarl
skaffade (stiftade) de tre lagarna. Då är mjölk*
gången (mjölktillgången) rikligare och
(mjölken) fetare. Sagan innehöll (handlade om)
en pojke. Jag underrättade (uträttade) mitt
ärende. Det stöd den äldre brodern
uppoffrat (lämnat). Där är anordnad (bildad) en
J. U. F. förening. De förbättrade (bättrade)
sig. Vi voro för stora (förstorade).
Sammanträffar (sammanträder) riksdagen. De blevo
återvända (omvända). Själv var han fäet
betygad (överty-gad). Då fattade (författade) han
en skrift emot avlaten. Konungen ville intaga
(införa) den nya läran. Då angrep (ingrep)
han. Det var en farlig väg han hade att
’genomgå (gå). Vi köpte koklingor (koskällor),
De förbrukade (brukade) jorden. Wieselgren
uppförde (stiftade) en förening. Han
avhejdade (motarbetade) den avskyvärda
slavhandeln. Rudenskiöld tillrättade, hop rättade,
upprättade (inrättade) folkskolor. Han
förkrossade (krossade) adelns makt. Talaren
uppmanade (upplyste) åhörarna, att följande
sommar skulle samma (liknande) möte hållas.
Kölden tilldrog (tilltog). Han hade rätt att
skifta (stifta) lagar. Drickarna (drinkarna).
Hon övergav (överlämnade) kronan åt
Fredrik. Våren nu betänkliga (betänkta) att
återlämna till mig. Enväldigheten (enväldet). Då
avtog (avskaffade) man enväldet. Han blev
dyrbar (ryktbar) för sin propeller. Bestyrdes
(avgjordes) alla frågor. De skulle börja
avhandla (förhandla). Han gjorde vad han kunde
att fördärvliga (göra om intet) hatet mellan
folken. Konungen godtyckte (godtog) genast
deras lära. Infödiska (infödda) ynglingar.
Ägor (ägodelar). Bestå (bistå) riket. De fingo
ej blott välde (makt). Ekorren rymdes icke
själv i ekan (eken). De åto råttkött (rått
kött). Han blev pastorat (pastor) i Skåne.
Uppträda (uppträdda) på snöre.,
Felaktig ordföljd.
Han nåde ännu inte alldeles boet fullt. De
slog den sönder. Man måste skilja åt dem.
Han hade hämtat med häst björkar. Vi gick
för att bada till Riekola. Vi stänkte på
varandra vatten. Och jag slänger resten bort. Det
var alldeles fullt i kyrkan folk. De hade köpt
åt sig skidor. Han ville mycket läsa. Man gav
åt barnet i vaggan brännvin. De gjorde av
sina skördar mat. De ska sköta bättre om
jorden. När de hade hemma en t-räslev. Så hade
de lämnat i grytan skeden. Det brukar vara
pinnar borta. Jag gick och äta till matrummet.
Jag dricker ifrån den saften. Vi äter till mat
bruna (bönor. Hans minne firas ännu kvar. Vi
måste hålla turvis vakt. När vi far nästa gång
ut. Han lade snart kronan ned. Visade åt några
karlar vägen.
Felaktiga och utelämnade pronomen.
Det var förbjudet att överfalla em per»©»
i sitt (hans) hem. Fingo vi laga oss
matsäcken i ordning. Taga fram sig i världen. Och
så lade han (sig) att sova. Då fingo de ge
(.sig) åstad. Vi gingo för att se (oss) omkring.
Vi vila först oss i Luppio. De hade kommit
fore än vi. Vi startade oss för hemfärd. Då
beslöt han sig att fara,
Genusfel.
Han såg denna missbruk. Församlingen var
så förbi st rät. En finsk teaterstycke. Ali
över-flod. Detta riksdag. En kvarter. En halv
meter högt snö. Ingåaget till hans bo. Han hade
byggd sitt bo på ett gren. Kyrkan blev
grundligt reparerat. Av den frodiga gräset. Solen
sken så vacker. Genom en del av det vackra
Kalix älvdal. När gårdsplanen är sopat. En
larv är lika stort. Vton* är efterlängtat av
alla. Genom långvarig bruk. Sitt gemål.
Varenda gathörn. Påven hade utsänd personer.
Den kriget. En brev. Endast ett stånd var
rik. Hans stoft skulle bliva begraven. Krigen
hade förstörd grödan. Bland ett av säljaÄÉ i
stånden. Vanlig trä. När höet är samlad i
stora högar. Man har tagit med så raydkét
arbetsstyrka. Tidig på morgonen» Ali redskap.
Matsäcken är utrustat. Han ropade, så att
svettet rann. Det var ett stort trafik. Han
har försedd dem med mat. I den ena ståndet.
Varje liten prassel. I den spelet. När allt är
färdig. Han hade bakad. Han hade författad.
Bland ett av säljarna. Vår trevliga
marknadsbesök. Bron är byggt. En katt var gjort av
tyg. För var år fick lilla syster. Mitt hem är
ganska hög belägen. Om han slapp oskadat.
Jag snurrade på den lyckohjulen. Bron var
livlig trafikerad. Till en karamellstånd.
Vintern är lång och kallt. Byn är tätt befolkat.
Berget är avbruten av dalgångar. Då är det
marknadsaktig där. Gårdarna ligger ganska
tät. Här finns av turistföreningen anställt
förare. Den berget är beväxt. På lång håll. Ett
bönehus, men den var liten. Särskild den dag
vi hade examen. Urberget är sprickig. Byn
Juoksengi är rikt på ungdom. Älven är öppet.
Två sågverk av vilka den ena är rätt ny. Där
har bott en lapp-par. Pojkarna hade det
bråttom. Julgrisen blir slaktat. När någon hade
förargad en annan. Då blev han dödat. LUT
ther hade uppträdd. Han hade blivit
förändrat. Hans iartyg.var härjad. Elaka pojkar
ha förstörd trädet. Återhållen skratt. Vi hade
gammal hö.
817
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
