Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 38. 20 sept. 1933 - Anna Sörensen: Barnet inför boken. En god bok - en god kamrat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARTIDNING
BARNET INFÖR BOKEN
En god bok - en god kantrat
Av rektor ANNA SÖRENSEN
Den didaktiska materialism, som såg
skolans hela mål i att bibringa barnen
kunskaper, torde nu kunna anses vara
fullt övervunnen. Betydelsen av den
formella bildningen, icke minst
förmågan att på egen hand förvärva
kunskaper, betonas i våra dagar starkt. Det
har gjort, att intresset på sista tiden
inriktats på att lära barn använda
böcker av olika slag på ett praktiskt sätt.
Den, som i böcker ser viktiga
arbetsredskap, kan icke sätta arbetsskola i
motsats mot bokskola.
Men lika nödvändigt som det är, att
de unga i skolan vinner färdighet att
utnyttja böcker, lika betydelsefullt är
det, att de under sin skoltid vinner den
rätta inställningen till boken, så att de
går till böcker med glädje och ivrigt
samlar böcker omkring sig. Det är en
stor vinst, att den förändrade
undervis-ningstekniken lär barnen att använda
boken som rådgivare, som ett medel att
få veta något, men det är ej nog, de
ska också lära sig betrakta böcker som
vänner.
Det kan inte hjälpas, att barnens
huvudsakliga bokumgänge under
skoltiden blir läroböcker. Därför måste redan
dessa vara sådana och användas på ett
sådant sätt, att de åtminstone inte
skapar motvilja mot böcker hos barnen. Jag
känner en läroanstalt, där det
regelbundet i den klass, där geografien
avslutades, på våren ägde rum en hemlig
ceremoni, då lärjungarna genomborrade
Carlsons geografi med spikar och
sedan begravde den. Och jag har i min
ägo från en annan läroanstalt en dikt,
som bär titeln »Farväl till Odhner», där
slutstroferna lyder så:
Tag allt vad torrhet finns i snus och
kärvhet i en sticka
och koka sen en rätt därav och ut i
världen skicka.
Den skall nog lika smaklig bli, om den
åt oss du lagat.
Vårt fosterland i din gestalt har föga
oss behagat.
Och därföre med glädje stor vi ge dig nu
på båten.
Med dina läxor ha vi lyst, nu är det slut
med ståten.
Ja, sov i rö, du digra bok, vår kärlek
du ej vunnit.
Vår glädje inga gränser vet, ty till ditt
slut vi hunnit.
I båda dessa fall torde glädjen över
att äntligen bli befriad från en bok, som
varit till plåga, ha berott på att de
nämnda böckerna företrätt den nu
föråldrade typen av digra böcker, späckade
med notisartade kunskaper. Det är
emellertid med tanke på den inställning barn
får till böcker ej heller utan bävan man
ser den tendensen sprida sig, att
läroböcker, speciellt för folkskolan, bör
göras så tunna och kompendieartade som
möjligt. Inte nog med att barnen
därigenom förlorar ett viktigt tillfälle att lära
sig inhämta kunskaper ur en bok, att be-
Vetgiriga småttingar.
836
döma, vad som är väsentligt och
oväsentligt, vad som bör inläras och vad
som blott tjänar till belysning, den
största risken är, att barnen kan få en
sådan inställning till böcker, att de inte
blir benägna att frivilligt söka upp
sådana.
Och likväl kan intet bildningsmedel,
varken föreläsningar, radio eller
biograf, hur utmärkta de än är, i längden
ersätta boken. Blir boken undanträngd
från en människas värld, tar hon skada
till sitt inre. Det ligger ju nämligen i
sakens natur, att förhållandet till
boken alltid blir mera individuellt. Se på
den olika hållningen hos människor, som
sysslande med varjehanda hör på radio,
och på dem, som försjunkit i en bok!
Det beror inte blott på att människor
ännu inte uppfostrats till lyssnare -
ehuru där visst finns ett fält att odla.
Radio har inte den förmågan att samla
en människa som boken. Det är mera
rö med en bok. Man kan glömma allt vid
boken. Till och med om hela familjen
har blott ett rum, kan barnet
koncentrera sig på boken. I fråga om radio
och biograf är man hänvisad till vad
som bjudes. En bok kan man välja ut åt
sig efter egen smak. Ingen, som har sett
med vilken spänd iver, nästan bävande
att begå misstag men ändå med glädje,
barn väljer ut böcker åt sig på ett
bibliotek, har kunnat undgå att förstå, hur
viktigt just detta egna väljande är. Vid
läsning av en bok kan man hejda sig och
tänka, när man så vill. Om man däremot
tänker, när man hör på ett föredrag, så
förlorar man lätt tråden. Vid boken kan
man dröja, var man vill. Och man kan
gå tillbaka till det som man märker, att
man inte har uppfattat riktigt.
Framför allt: man kan läsa boken om och om
igen, så som man inte tröttnar att
umgås med en god vän. Det är inte på
mängden av böcker man läser
bildningen beror. En mångläsare kan vara
ganska ytlig. Man kan bli invärtes rikare,
även om man håller sig till en mindre
krets av böcker. I det avseendet bör
var och en följa sin typ. Bismarck t. ex.
var några få böckers man. Och hur
många enkla bibelläsare har icke
strålat av den förfining, som de vunnit
genom umgänge med böckernas bok.
Huvudsaken är, att man står i ett verkligt
personligt förhållande till några böcker.
Det är skolan, som skall föra barnen
till böckerna och som skall så vårda
deras inställning till dessa, att de
lämnar skolan med ett vänskaps- och
tacksamhetsförhållande till böckerna. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
