Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 45. 8 nov. 1933 - Helge Haage: Giv barnasjälen luft och ljus. Barnens psykiska välbefinnande minst lika viktigt som undervisningsresultatet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARTIDNING
hang vill betona är, att barnet bör få
tillfälle att mer än som sker leva sig in
i och gå upp i sitt arbete. Då kommer
arbetsglädjen lättare, och faran för
överansträngning blir inte så stor. Ofta blir
genom en sådan inlevelse resultatet av
arbetet mera fullödigt för att inte säga
mera konstnärligt. Barnet får tillfälle
att i arbetet ge ett uttryck för sin själ.
Det blir inte bara automat eller
papegoja. Jag skulle vilja rekommendera att
studera goda skådespelares) sätt att leva
sig in i rollen och att praktisera sådan
inlevelse vid undervisningen särskilt i
välläsning och sång. Det ger utmärkta
resultat och innebär en välgörande kur
för ett i former och regler fängslat
barnasinne. Välj sådana stycken och
arrangera det så, att barnet verkligen kan
leva sig in i läsningen och sången och
glömma sig själv. Då blir det något mer
än en torr sång eller läsning, det blir
en vila och vederkvickelse.
Mera direkt psykiskt betonade är de
företeelser, som går under namn av
själsliga hämningar och störningar,
instängda komplex,
mindervärdighets-känslor etc. De beror på konflikter, som
barnet råkat i uti sitt förhållande till
omgivningen. I de flesta fall torde dessa
hämningar, störningar etc. bero på
Upplevelser, som barnet haft eller har
utanför skolan, men i många fall torde
skolan kunna vara direkt eller indirekt
orsak till besvären. Jag skulle bland dessa
hämningar vilja skilja mellan mera
normala och neutrala sådana och mera
passionerat betonade. Som en mera neutral
hämning skulle jag vilja beteckna det,
då barnet finner arbetet så
genomtrå-kigt och motbjudande, att det förlorar
all arbetslust, eller så tillkrånglat, att
det inte finner några utvägar ur
svårigheterna. Ett barn med stark
ambition och känsligt sinne kan i en sådan
situation, särskilt om den blir av större
varaktighet, lätt komma i en själsnöd,
som undergräver dess hälsa. Jag har
redan nämnt om vikten att göra arbetet
lustbetonat, vilket inom parentes sagt
inte nödvändigt behöver vara
detsamma som lustigt. Dessutom skulle jag
vilja understryka vikten av att de
direktiv sam ges för skolarbetet bli så
klara och rediga och den hjälp som
lämnas så effektiv, att intet barn
behöver råka i återvändsgränder, från vilka
det inte hittar ut. Barnet bör i allt sitt
arbete vara i tillfälle att se en utväg
ur svårigheterna och inte alltid hållas
i spänning för att bli instängt av
desamma.
Men konflikten kan också bero på en
direkt motsättning mellan tvenne viljor,
lärarens och barnets. Konfliktens
förutsättningar är då ofta, att barnets
uppfattning av vad som är rätt och
rättfärdigt är en annan än lärarens och att
denna rättsuppfattning på ett eller
annat sätt kränkes. Är barnet av det
känsliga eller trotsiga slaget, kan det
därvid lätt komma i ett permanent
jäsningstillstånd, som man visserligen
kan hysa förakt för men som dock, om
det får fortsätta, är ägnat att skada
hälsan inte endast genom de osunda käns-
lorna utan också genom de avledare
dessa känslor söker i omoraliska
handlingar. Sådana spänningstillstånd ha
naturligtvis lättast att uppstå, om läraren är
hänsynslös och despotisk. Men det kan
också hända, att en mindre sträng
lärare i lika hög grad kan vara orsaken,
nämligen om han är inkonsekvent,
orättvis och nyckfull. I stor utsträckning är
det nämligen läraren själv, som skapar
barnets rättsuppfattning. Så länge han
är rättvis och konsekvent, böjer barnet
sig för honom, även om han är sträng,
men är han orättvis, ligger konflikten
nära. Klart givna föreskrifter i
ordningsfrågor och annat samt rättvisa och
konsekvenjs i tillämpningen bli, (även
om brott däremot beivras, ett säkrare
skydd mot själsliga konflikter än
slapphet och klemighet i förening med mindre
klara linjer.
Konfliktsanledning kan även ligga i
förhållandet eleverna emellan, Jag vet
fall, då ett barn med bävan ser fram mot
skoltiden, därför att det ska träffa
någon mindre trevlig kamrat. Ofta är det
ju i. sådana fall fråga om mer eller
mindre psykopatiska barn, vilkas
känsloliv redan är sjukligt, men även normalt
torde ibland risker föreligga för sådana
relationer mellan lärjungarna, att
.hämningar kan uppstå. Andan i skolan
spelar därvid en synnerligen viktig roll, och
det är inte likgiltigt, om denna anda
hålles god eller tillåtes att urarta. Det
är märkvärdigt, hur lätt lärarens
behandling av eleverna därvid smittar av
sig till umgänget eleverna emellan. En
spydighet i salen repeteras ofta på
skolgården och får därigenom mångdubbel
verkan.
De fall, då barnet redan då det
inträder i skolan lider av svårare
hämningar, blir naturligtvis en särskild
historia. Ofta fordras det i dylika fall en
oerhörd finkänslighet och förståelse och
även tålamod från lärarens sida för att
kunna råda bot på ett sjukligt sinne.
Hur löses då en sådan där konflikt
i barnasjälen, en hämning i
handlingskraften 1 Hur upplöses ett instängt
komplex av mindervärdighetskänslor ? Jo,
i allmänhet därigenom att barnet får
tillfälle att producera sig på ett eller
annat sätt i sådant, som väcker dess
tillfredsställelse. Därigenom får barnet
avledning för de uppdämda krafterna och
näring för de svältfödda känslorna. Den
instängda atmosfären kommer i rörelse,
de osunda känslorna luftas ut,
överspända h järncentra få tillfälle att vila
sig, och den för ett sunt själsliv
karakteristiska rytmen mellan spänning och
avslappning börjar komma i gång.
Kuren måste alltid bli en
avledningspro-cedur. Gäller spänningen ett speciellt
område, kan en sådan avledande aktion
vara relativt lätt att genomföra. . Man
endast byter arbete eller lägger om. Har
hämningen hunnit sprida sig till hela
själslivet, kan det bli svårare och fordra
lång tid och mycket tålamod samt stor
uppfinningsrikedom och delikat
handläggning.
Bäst är naturligtvis att söka
förekomma spänningstillstånden genom
undvikande av sådant, som orsakar dem,
och genom en för ändamålet
tillrättalagd uppfostran. Framför allt bör man
ju se till, att barnet trivs med sitt
arbete och med sin arbetsplats och inte
hämmas i arbetet. Men man bör också
kunna i viss mån lära och öva in vad
man kallar själslig hygien. Ingen kan
ana, hur lätt ett tillfälligt
lynnesutbrott, som tjurhålles under en längre
tid, eller ett alltför envist fasthållande
vid en skev position kan övergå till ett
permanent spänningstillstånd, som
medför allvarliga konsekvenser för den
själsliga hälsan. Barnet bör därför läras,
att det är bäst att vika, där det intet är
att vinna på motstånd, att försöka
förstå andras synpunkter och att böja sig
för fäkta, att inte hysa agg eller hat
utan vara snar till försoning, att låta
vreden vara övergående, att försöka
fördra även en oförrätt, särskilt om den
begåtts av oförstånd och om det är
nödvändigt för trevnadens skull, att inte
ge vika för tillfälliga impulser, att tåla
kritik, motstånd - ja, olycka utan att
därav slås ned. Barnet bör med andra
ord bibringas en regulator i sitt eget
medvetande och vänjas vid förnuftiga
reaktioner. Då är risken för instängda
komplex och andra psykiska
sjukdomstillstånd inte så stor. Därigenom
förebygges också framtida sjukdomar i själ
och nervsystem.
Bör man då inte söka lösa alla
konflikter och hindra alla hämningar
endast genom att undvika dem och lägga
vägen till rätta, så att inga svårigheter
uppstår. Detta är åtminstone inte min
mening. Jag tillhör inte dem, som tror,
att människan av naturen är enbart god
och att barnet lämnat i frihet
nödvändigt blir gott. Barnet bär säkert redan
från födelsen på anlag och instinkter,
som i många fall - om de inte tyglades
-, skulle ställa det på djurets, för att
inte säga demonernas ståndpunkt. Men
även bortsett från sådana instinkter,
så fordrar kulturlivet, där hänsynen till
andra människor är en lika viktig lag
som tillfredsställandet av de egna
önskningarna, att anlag och instinkter
ansas och tuktas, ja, hämmas så, att en
samlevnad under civiliserade former
blir möjlig. Människan är säkerligen av
naturen både oärlig och farlig för den
allmänna säkerheten, och det är först
genom uppfostran, som barnet lär sig
respektera andras liv och egendom. Alla
dessa dåliga instinkter måste hämmas.
Vad man däremot inte får hämma är
sådana livsyttringar, som är nödvändiga
för barnets välbefinnande. Barnet måste
få en sund utlösning för sin
handlingskraft, och känslolivet måste få sin
näring. Själen måste liksom kroppen få
luft och ljus och rörelse för att kunna
leva.
En fast och auktoritativ men rättvis
och hänsynsfull ledning i arbetet är en
lika viktig faktor för det psykiska
välbefinnandet hos skolbarnen som för
undervisningsresultatet. Den hindrar i
stor utsträckning genom sin blotta
förekomst uppkomsten av själsliga
konflikter. Den skapar reda och ordning i sam-
1O90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
