Svensk Läraretidning / 52:a årg. 1933 / 1133 (1891-1933) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 47. 22 nov. 1933 - Där sången klingar och arbetet går med fröjd. Håll humöret uppe! är parollen på Vällingelägret

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SVENSK LÄRARTIDNING

Årg. 52
22 Nov.

1933

Nr 47


ORGAN FÖR SVERIGES ALLMÄNNA FOLKSKOLLÄRARFÖRENING


Där sången klingar och arbetet går med fröjd

Håll humöret uppe! är parollen på Vällingelägret

Arbete i parken.

Psykologiska metoder skapar
den rätta andan i den frivil:
liga arbetstjänsten

Det är i en historisk, om längesen förgätna generationers
strävan och id vittnande miljö, som ett av de första
försöken att ge den arbetslösa svenska ungdomen ett verkligt
uppmuntrande handtag utspelas. På Vällinge gamla herrgård,
där Stockholms arbetslöshetskommittés med anslag från
Statens A. K. anordnade ungdomskurs enligt bestämmelserna för
den frivilliga arbetstjänsten sedan augusti är härbärgerad,
bor minnena i en lång och förnäm rad. Och om Ekeröfjärden
av Mälaren, som slår sina böljor mot gödsets ägor, skulle
kunna berätta om allt den sett - ja, då bleve det en diger
krönika, omspännande hela den svenska utvecklingen från
medeltidens slut. Hit kom Erik XIV:s lärare Dionysios
Beurreus direkt från Sorbonne, här grubblade han på hur
renässansens färggranna blommor skulle fås att spira vid Mälarens
svala vatten. Här ekade hammarslagen av den första svenska
industrin under parkens träd, här slog 1600-talets
manufakturer sig ner. Här tog bryggeriåldermannen Lampa igen sig,
trött av ölprov och dryckesdistribution. Här bodde 17- och
1800-talens rika släkter, här levdes högt och bullrande liv.

Och även förfallet kom. Ingen ville längre ha den vid sidan
om stora landsvägen liggande gården. Det blev Stockholms
stad, som vid sekelskiftet slutligen blev dess ägare.
Konvalescenter och sjuka flyttade in i de vackra rummen, och de
stannade kvar, tills de sista årens stora sjukhusbyggen blev
färdiga. Sedan kom det tomma herresätet väl till pass, när
den nystartade ungdomsverksamheten bland de arbetslösa
sökte sig lokaler.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>